Vilken tur mitt i allt!

Pyret fick ju en tappsko i onsdags förra veckan. I går var hovis och satte på en ny sko men trots att skon togs av i onsdags isf att slitas/brytas av så gick hoven sönder lite så möjligheten att fästa skon igår var inte helt optimal. Så redan nästa vecka blir det ett nytt besök, tack och lov för en bra hovis när tassarna är som dom är.
 
Men tack vare Luckys boots så har Pyret fått vara ute i hagen och vi har även haft möjlighet att röra på honom i stort sett som vanligt men med kortare och lättare pass. Detta var inte möjligt tidigare utan då blev det oftast boxvila tills hovis hade möjlighet att komma. Så vilken otrolig utveckling det ändå har blivit! Ingen är lyckligare än vi, jo Pyret naturligtvis ♥
 
Denna höst, eller egentligen hela våren, sommaren och hösten har ju varit katastrof ur vädersynpunkt. Allt detta rregnande har gjort så att till och med våra hagar är urusla ( och vi har verkligen bra hagar! ) så nu får Pyret, och Lucky ♥ stå i den sk sjukhagen som vi förlängt. Om den också blir en lergegga som gör att Pyrets hovar inte fixar det, ja då blir det att bygga en ny tillfällig hage någonstans, för i lervälling kan han inte gå utan att riskera att få tappskor som i sin tur riskerar allt för  trasig hov, igen! men vi har förtröstan inför vintern, det måste ju bara bli en bra vinter ( vi får hålla tummarna för det! )
 
Lucky nöjd och glad när han får gå med sin kompis Pyret ♥
 
 
Tack och loov inte så lerig 👍
 
 
 
 
 

Stackars Lucky ❤️

Det har varit både bra och mindre bra i stallet nu senaste tiden. Pyrets hov har peppar peppar klarat sig bra med Luckys boots på. Den sittter som en smäck ( bootsen alltså, även hoven 🙂 ) så igår testade vi den med ett lätt galoppjobb i skogen. Hoven är redan inplastad med silvertejp och så bootsen med inlägg på det och det sitter som berget. Men för att inte ha för stort "tryck" på hoven så blev det ändå ett lättare galoppjobb, mest bara för att låta deras energi pysa ut efter några lugnare dagar 🙂 Och det var glada killar som galoppade fram i pannlampans sken 🙂
 
Men Lucky då.....ja han stackarn har varit lite låg sedan Pyret blev flyttad till "sjukhagen" Och igår hade han inte ätit som han brukar ( Hans aptit är det sällan ngt fel på ) så igår stod jag och kollade honom och insåg till slut att han saknade sin kompis. Han stod så nära Pyret som han kunde komma i sin hage och bara stirrade mot Pyret. När jag visade honom höet så kom han, tog en liten tugga men gick sedan iväg och ställde sig så nära Pyret som han kunde komma.
 
Då gick jag iväg till stallägaren och fick ok att bygga ut sjukhagen så den blev större så nu går killarna tillsammans igen. Och gissa vilka som stod tillsammans när vi for och åt ur samma höhög  ❤️  Lycka i mattehjärtat när jag ser dom tillsammans igen   ❤️ 
 
Det andra molnet på hästhimlen är att finaste Lucky har börjat att hosta, och det ganska mycket 😢  Men vi tror ( och hoppas ) att det "bara" är en kombo av att dom äter torrhö samt har stått på box sedan i söndagas ( blir dammigare med spån inne än halm ute ) Tempen är helt normal och han är pigg och framåt i ridningen, förra hösten när han var förkyld hade han ingen "glöd" i sig när vi var ute, men nu har han fortfarande ork och energi att gasa på i galoppen. Så jag hoppas att det stannar vid bara hostan, men bara den känns superjobbig ändå när det låter som om han håller på att hosta lungorna ur sig 😢 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det vi befarade har hänt!

Jaha.....då är vi här igen då! Bliiiir lite frustrerad men vad kan man göra...bara gilla läget och svära så där lagomt mycket över allt detta överjävliga regnandet från skyn ☔️ som gör hagarna till kvicksand av lera som tillslut fick en av Pyrets skor att ge upp. Tack och lov för bästa medryttaren som hjälpte till att ta in Pyret och få av han skon som nästan var lös ( Tack vare det så ser hoven riktigt bra ut 👍 )
 
 
Så det blev för Sanna att åka ut på kvällskvisten för att linda in och sätta på Luckys ena boots och fixa till en ersättningshage i mörkret ( runt 22 tiden ) Men som tur va ( peppar peppar vi håller tummarna ) verkar Luckys barfota boots passa hyffsat i alla fall. Fungerar det så kan vi andas ute lite grann och invänta hovis. Fungarar det inte blir det boxvila för killarna tyvärr 😟
 
Men nu håller vi tummar & tår, tassar & hovar att vädret går till det bättre. För mer regn än det här behöver vi inte ha nu tycker jag. Ge mig kyla och snö i stället om det inte kan bli sol och vackert väder. Men ge oss för guds skull inge mer regn!!
 

Att vända ett invant tänk!

Detta är vad jag ( Åsa ) tycker, detta är min alldels egna personliga åsikt och tankar ang detta , behöver inte stämma med dina tankar och åsikter, och jag säger inte att det är den enda och absoluta sanningen utan det är det som jag tror kan vara en bidragande orsakt till varför det blivit så här.
 
Och det gäller detta med att rida ut vs inte rida ut i skog och mark med hästen. Sedan reportaget om Grevlundagårdens naturbana på Hippson ( Finns att läsa här! ) så har det florerat mycket "ironiska" kommentarer på flertalet hästsidor där detta lyfts upp. B l a kommentarer om att det bara är "vissa" (läs dressyr ryttare ) som nöter ridhus. Att man inte ska ha häst om man inte kan/vågar rida ut. Att det är "konstigt" att det blir så stort när en "kändis" gör samma sak som den stora massan gör.....- Ja jag rider då ut varje dag, ingen som skriver om hur duktig jag är osv osv....
 
Nu har även en annan stor bloggare lyft detta med att rida ut, finns att läsa här. Och tro mig, jag anser att det är viktigt att hästarna får komma ut, att dom får jobba på olika underlag, miljöträning, bara få "leka" ibland ute på en stubbåker, skritta ut på en kravlös mysig lugn sväng och bara vara. Ja en häst behöver verkligen variation för att både kropp och knopp ska kunna må bra!
 
Men, så kommer vi då till verkligehen, en verklighet som sakta smygit fram under en väldigt lång tid ( ca 10-20 år ) som sakta men säkert begränsat detta med att tryggt och säkert kunna rida ut. Dels har de samhällen vi bor i förändrats oerhört mycket. Där stallen ligger i dag kan det ha det vuxit bebyggelse runt omkring som inte fanns där förut, större vägar och mer bostadsområden, för städerna i dag är betydligt större än vad det var förut. Stallet finns kvar än i dag medans närområdet har genomgått en stor förändring, och ofta tyvärr till det sämre .
 
Någonting annat som också tyvärr har förändrats stort är trafikens utveckling i och med att vägar vuxit fram i större utsträcking och fler fick möjlighet till att köpa sig både en och två bilar, ekonomin tillät både mopeder, episar, mer husvagnar samt husbilar i omlopp. Mer och mer av gods har lagts över på lastbilar isf tågtrafiken pga ekonomiska vinster osv osv. Lägg sedan till den attityd som vuxit fram bland många bilister när dom passerar de stackars ekipage som trots allt vågar sig ut på storvägen för att ta sig till de "uteridvägar" som finns där bortanför 70 eller 90 sträckan som man först måste rida efter med allt vad det innebär med fordon av olika slag. Inte alltid en så härlig upplevelse kan jag bara säga!
 
Jag tror att i takt med att det blev "svårare och svårare" att rida ut, det som var en vardag från början för dom flesta, tyvärr har förändrats under en längre period. Sakta men säkert, år efter år har utridmöjligheterna begränsats och ryttaren har blivit mer och mer bunden till ridhus, ridbanor och om man har tur, en pyttekort preparerad ridslinga, för möjligheten till en längre, är borta sedan länge, för att ge plats till annan bebyggelse. Denna period har kommit smygande, för vi vaknade inte upp från den ena dagen till den andra med det samhällsstruktur som vi har i dag, utan den har pågått en längre tid och människan är bra på att "anpassa" sig efter vad som är möjligt. Och alla som älskat att hålla på med hästar och ridning har utan att reflektera över det fått sin utevärld att bli mindre och mindre, tills vi är, där vi är i dag! I ridhus 24/7 eller i bästa fall på en ridbana bredvid. 
 
När omvärlden blev svårare och svårare att vara i som ekipage, möjligheten till att enkelt rida ut, utan att behöva ligga efter stora vägar med mycket trafik av olika de slag, när det sakta men säkert försämrades, ja då blev ryttaren kvar i det trygga och säkra. För handen på hjärtat.....hur ofta har inte både du och jag varit med om upplevelser ute efter vägen som nästan skrämt slag på en som ryttare och man har tackat sin lyckliga stjärna att det gick bra....för mig har det hänt allt för många gånger för att det ska kännas bra, skulle tro att det varit samma lika för dig och din häst....tyvärr!
 
Och jag tror att det är på den vägen som det gamla (rida ut ) har övergått till dagens nya (ridhus/ridbanor) Fler och fler begränsades under långre och längre tid. Att ha möjligheten att miljöträna hästen med det enkla som att rida ut, ja den förutsättningen/möjligheten minskade mer och mer. I takt med det försvann tryggheten hos ryttaren, fler och fler valde den trygga vägen för att kunna hålla på med det man älskar. Och med mindre antal ryttare som fortfarande red/rider ut minskar möjligheten till att rida tillsammans, vilket bara det är en enorm trygghet i sig när man måste röra sig efter större trafikerade vägar.
 
Det som är bra ( tycker jag ) är när man änvänder sig av Peder som verkligen är en stor positiv förebild, är att det ger betydligt större genomslagskraft än om någon annan privatperson förspråkar vikten av detta. Detta reportage har haft en enorm spridning och det är jätteviktigt anser jag, detta med att nå ut till den stora massan av hästägare/ryttare. För det är inte bra för hästar att harva runt på samma dag ut och dag in. Men med detta så väcks tanken av hur bra det är för vår vän hästen att få röra sig utanför ridhusväggarna/ridbanan, hur viktigt det är för deras hälsa och välbefinnande. Så förhoppningsvis startar detta en ny ( gammal ) trend, att fler försöker att hitta olika möjligheter för att ta sig ut. Om fler och fler försöker, ökar chansen att få med sig sällskap, som stöd både för orolig häst men också för den oroliga ryttaren. Och rätt vad det är så har tänket hos ryttare tagit ytterligare ett steg närmare tanken att utnyttja skog och mark. För när man börjar att tänka tanken, ja då är man ett steg närmare att försöka hitta en lösning. För det är tyvärr inte alla som har möjligheten att bege sig rakt ut i skogen utan att först behöva ut i trafiken/ bostadsområderna. Och även om den möjligheten finns, är det viktigt att ändra tänket och förståelsen hos ryttaren för vad en helt magisk underbar skogstur ger, både till häst och till ryttare. 
 
Så här tänker jag! Behöver inte betyda att du tänker lika, eller ens håller med! men jag anser att det är viktigt att det lyfts upp hur viktigt det är för hästarnas välbefinnande och hälsa. Och om dom då använder sig av Peder och hans naturbana för att tydliggöra vikten av att inte fastna i ridhus eller på ridbanan, ja men hjälp till då i detta viktiga arbete med att lyfta, stötta och peppa. Det ger bra så mycket mer än att ironisera och i många fall både dumförklara eller förlöjliga visa grenar eller ryttare. Det om något hjälper inte hästen alls, snarare tvärtom!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jösses vilka bakbenslyft!

I bland så blir man bara positivt överraskad, i går var en sådan dag! Denna fina herre, ja han kan än ♥
 
 
Sötaste killen som blivit en innehäst nu under en period, tills hagen torkat upp lite. Sedan blir det att leva som Mulle mustang på prärien igen. Men tillbaka till gårdagen och den positiva överraskningen.
 
I går skulle Lucky få prova sina barfotaskor under jobb så att säga. Eftersom jag är ganska så fullt övertygad om att han aldrig haft dylika ting på sina hovar så tog jag det säkra före det osäkra när jag provade dom för första gången på riktigt. Valde att inte sitta på utan tog honom på lina för att se vad han skulle tycka som sina nya coola skor. Och av vad han visade i går så gillar han dom verkligen! Oj vad han rullade på fint i båda varven, tog för sig ordentligt och visade ingen som helst irritation över dom utan tvärt om 🙂
 
Så nu ska han få jobba med dom några gånger till, nästa gång blir när vi rider, och om allt verkar bra och han inte blir besvärad/irriterad eller får ont på något vis så kommer jag att brodda dom och göra dom klar för vintern 🙂 
 
Finaste Pyret måste ju också få vara med  ❤️  Han busade med Sanna igår så hans fina små bakben fladdrade lite i luften. Och alla ni som känner Pyret vet ju att särskillt mycket fladdrar dom inte eftersom han inte är en sån typ av häst, men liiite kan han både krumma och fladdra med bakbenen när han är riktigt glad över livet 🙂
 
 
 
 
 
 

Inte alltid som man önskar!

Nu har våra killar tyvärr fått flytta in i stallet och bli "box" hästar en period 😟 Känns väl inte så där himla bra, men vad gör man när regnet aldrig vill sluta att strila ner och hagen bara blir som en enda stor leråker.
 
Vi har kämpat som tokar för att få Pyrets mugg att bli bra, och nu är han tack och lov riktigt fin på sitt dåliga ben. Så att utmana det med att vada runt i lera, ja det är inte riktig på vår topp 10 lista just nu. Sen är ju rädslan oerhört stor att hovarna ska bli så himla dåliga av denna lervälling så att han börjar att dra av sig skorna i slurkleran. Så nu är dom innekillar tills hagen börjar att bli bättre, skräcken är att det ska vara så här heeeeela hösten 😨
 
Så nu måste vi mocka både box, hage och hus.......starka muskler kommer vi att få i alla fall, inget snack om det 💪 Men så himla drygt! men vad gör man inte för sina fina killar, endast det bästa är gott nog  ❤️ 
 
Har varit och investerat 2 pannlampor till. Vi har redan 2 st på 1700 lm så dessa blev småsyskonen på 900 lm. Var bara tvungen att kolla en i kväll när jag laddat den och jösses vad bra den lyste trots att den är mkt mindre. Så nu har vi och våra medryttare 2 lampor var på vardera häst så förhoppningsvis kommer alltid ngn av dom att fungera. Tar ju som sagt ett tag till nu innan ljuset återvänder, men som min stallkompis Maria sa, det vänder ju redan 21 december. Och dit är det ju inte så himla länge så vi ( läs: jag ) fixar nog detta mörker i år också 👍
 
Vi köpte dessa, och för 99 kr är dom verkligen väl värd pengarna!
 
 
 
 

Så otroligt bra det fungerar

Att ha killarna tillsammans, blir så lycklig ända in i hjärteroten . Dom fungerar så otroligt bra tillsammans och Pyret är världens bästa flockledare. Han säger till när det är befogat och när han själv anser att det inte finns någonting att "bry" sig i så låter han Lucky hållas med sina konstiga hyss som han har ibland  ❤️ 
 
I natt har dom sovit inne eftersom regnet fullkomligt har öst ner. Då får dom torka upp sig och hovarna smt att Luckt får öv på att vara inne i sin box i stallet. Detta upplägg med en eller två nätter inne per vecka kommer att göra susuen för hovarna med också för Luckys lugn i stallet igen  ❤️  Får se om dom blir inne i natt också, beror på hur mycket dom vandrat runt, för regnet kommer att ös ner ända till onsdag förmiddag. men efter det kommer det att bli uppehåll ett tag igen, tackar jag för 👍
 
 
 
 

Får se vad killen gillar detta 😄

Har av olika skäl beslutat mig för att låta Lucky vara barfota bak. Dels är det en säkerhetsrisk för att minimera skador nu när killarna delar hage  ❤️  Men så har han också så otroligt fina hovar att han utan några som helst problem klarar av att vara barfota, vilken otrolig skillnad jämfört med finaste Pyret som absolut inte kan gå barfota ( hur gärna vi än slulle vilja det ) Så i vinter provar jag med dessa bak, om dom fungerar vill säga! Kommer att prova dom nu några gånger när jag är ute och rider för att se passform och vad killen säger om dom. Vill ha det klart innan vintern med is och snö kommer . Det är dessa som jag köpt så nu hoppas jag att dom är bra på alla sätt!
 
Om dom fungerar bra blir det att skruva in brodd längre fram. Har köpt mina på Hööks 👍
 
 
 
Fungerar detta bra så kanske finaste vännen få bli en helt barfotakille till sommaren, men allt beor på vad han tycker om "skor" på fötterna 👍 Är det någon av er som har dessa ? Detta med barfotahästar är helt nytt för oss trots att Lucky varit barfota bak alla sommrar sedan han kom till oss, så är det ändå bara Pyrets "strul" som ligger till grund för vad vi kan om barfotahästar och barfotaskor Är det mycket "tjafs" eller fungerar det bra ? Ni som bytt från vanliga järnskor till boots av ngt slag, vad är den största skillnaden som ni upplevt ? 
 
Så nu går killarna i alla fall tillsammans  ❤️   Dom har sina 2 hus att bo i. Dom har i stort sett fritt med mat. Dom får 5 kg hö till frukost, 3 kg hö till em samt 7 kg hö till natten. Fritt med halm av bra kvallitet i husen samt alltid ett slowfeedingnät med extrahö i husen deras. Allt för att det ska vara lugnt och harmoniskt och så att Lucky ska förstå att det alltid finns bra med mat så att "bråka & vakta" den inte behövs  ❤️  
 
Så nu lever dom i sin lilla flock även hemma i stallet. Känns skönt i våra mattehjärtan när vi ser hur bra dom trivs tillsammans  ❤️  
 
 
Lägger också in en bild på lillhjärtat Morris  ❤️   Han stackarn har sett ut som en luffare nu en längre period. Men i dag fick jag tummen ur och gjorde en helrenovering så nu är han både klippt och badad  ❤️   Finaste lillhjärtat ser inte ut som en murvel längre 😄
 
 

Livet kom emellan.....

Här har det ekat tomt nu bra länge, sjukdommar ( svår ) i familjen har gjort att både hästarna och bloggen legat nere, vilket är helt normalt när dygnets timmar inte räcker till och likaså orken.
 
Men nu har det hänt lite sedan sist. Killarna har kommit hem till stallet efter mer än 10 veckors sommarbete. I sommar har dom bara fått vara häst med stora ytor och 2 beten som dom växlat på, hur underbart som helst  ❤️ 
Största förändringen för killarna är att vi har öppnat upp mellan deras hagar så nu kan dom gå tillsammans som en liten flock  ❤️  Känns så otroligt bra i mattehjärtat att dom trivs så bra tillsammans och att Lucky inte surar på samma sätt längre när det gäller maten 😊 
 
Förändring 2 är att Lucky ska få vara barfota bak i vinter ( mindre skaderisk OM dom mot all förmodan skulle ryka i hop ) + att Lucky har fått så enormt fina och starka hovar 😊 Så nu ska jag se om jag hittar några barfotaskor som passar.
 
Har köpt dessa som jag ska prova, men så himla fel som vi tog på storleken så måste jag byta dom till st 5.
 
 
 
 
Så i morgon ska jag byta och se om den större storleken passar bättre 👍 Om någon som läser detta har erfarenhet av dessa eller några andra bra skor som ni kan rekommendera så är alla tips välkomna 👍
 
 
 
 
 
 

En kväll i stallet ❤️

 

Älskar dig till månen och tillbaka ♥

 

Lite nytt till killarna.

Nu har killarna gått på sommarbete heltid sedan måndag vecka 25 ( vecka 24 gick dom på 1/2 tid, ner på dagen och uppe på natten eller tvärt om beroende på när vi var i stallet ) och är fortfarande kvar nere på sommarbetet. Men nu utfodras dom med hö precis som dom skulle om dom stått uppe i sina vinterhagar ☺ Vi kommer att ha dom nere så länge som det bara går, det är större hage att röra sig på och det finns skog att få skydd av både för sol och regn, vatten i stordunk som stallägaren kör ner ( Lyx! ☺ ) samt att vi har en 4-hjuling med släp att dra ner våra stora gröna höpåsar som vi fyller upp till killarna som fördelas ut en gång per dag ☺ Så här blir dom kvar ett tag till iaf ☺
 
Men som ni alla märkt är ju vädret definitivt växlande och med mycket nederbörd, nederbörd som sällan och aldrig visas på tv:ns väderinslag utan det bara kommer som gubben ur lådan! Är sjukt less på allt förbenande regnande denna sommar! Men vädret kan jag inte styra, även om jag önskade att jag kunde det! ☺
 
Nu närmar sig ju hösten också, temperaturen som inte varit så där lysande i sommar blir ju inte bättre för att September är i antågande. Och killarna står ju som sagt en bit bort från stallet så den hjälp som vi normalt har av vår stallägare ( Han tar av och på täcken efter önskemål, ja jag vet! Lyx!! ) när dom står uppe, det sköter vi själva när dom är på sommarbetet, absolut inget konstigt med det! helt självklart i mina ögon.Ta av och på täcken på betet är INTE stallägarens ansvar. Men eftersom vår är så snäll så skulle vi be honom så skulle han fixa det också, sån e han !
 
Men nu har vi hittat den suveräna lösningen! På Hökks, var annars ☺ Detta regntäcke är helt täckande över ryggen men har bara nät på sidorna, hur bra är inte det! Skyddar ryggen och värmer lagomt utan att bli så varmt som ett helt regntäcke är. 
 
 
 
 
Så nu har jag köpt ett eget till Luckt ( Pyret hade ett sedan i våras ) Men det nya gav jag till Pyret för hans täcke är det nämligen Lucky som använt de få gånger som det behövts i sommar så det var inte mer än rätt att Pyret fick det nya som sitt eget täcke ♥ Så nu kan vi täcka om det ser osäkert ut på väderfronten. Lucky klarar sig oftast ganska bra, men Pyret ♥ han är en lite fryslort så stor han är ♥ Det känns inte bra i mattehjärtat när en kommer till hagen och han står och skakar stackarn. Och jag vet att dom gör det för att hålla värmen, men måste han göra det så vill jag hellre lägga på ett tunt täcke för att hjälpa till att hålla upp värmen isf att han ska få "jobba" med det själv och förbruka en massa energi, energi som jag mer önskar ska gå till hull och muskler ♥
 
Så nu är dom ekiperade för höstens surväder, och det innebär att när vi väl införskaffat dessa 2 täcken, ja då blir det väl toppenväder. Ni vet, klara höstdagar med underbar luft , sol och iiiingen nederbörd alls så långt ögat når..... Men blir det så, ja då tackar jag och tar emot det med öppna armar, trots inköp av 2 bra täcken till killarna ☺
 
 
 
 
 

Sjukskriven

Heltidsjukskriven till 30/8 och sedan 50% till 27/9. Därefter får vi se vad som händer. Jag bytte vårdcentral tidigare i sommar och går nu hos Capio. Jag var på mitt första läkarbesök hos dom den 15/8. Fick göra tester för ångest, depression och även för utmatningssyndrom. Och jag uppfyllde kritierirna för alla tre, och jag har även sömnstörningar.
 
Mina tre semesterveckor gick åt till att vara sjuk, hitta på lite roligt och sova. När det var som värst sov jag, var vaken någon timme eller två, sov flera timmar, var vaken någon timme eller två och så rullade det på. Jag mådde illa av trötthet, grät ofta när jag vaknade och orken fanns inte. Och det var i sambande med det jag bytte vårdcentral och bokade tid hos Capio. Jag grät hela besöket. Över hur värdelös jag kände mig, över hur trött jag var. Jag har succesivt jobbat mig framåt i våras, men allt närmare sommaren kom kände jag hur jag började tappa greppet om mig själv. Bästa beskrivningen som jag gav läkaren var att det kändes som att jag drunknade i mig själv, att jag succesivt försvan och förlorade mig själv, mitt jag. Läkaren jag träffade förstod, bollade tankar och ideer med mig. Det jag sa lyssnade hon på och tog till sig. Och det var en stor lättnad för mig. När jag klev ut därifrån kände jag mig inte som en dålig människa eller lögnare. 
 
 
Och i torsdags åkte vi upp till fjälls. Paradiset där man bara kan vara och andas. I helgen har jag fått svart på vitt att jag är helt slut. Jag har sovit hela nätter utan att vakna, och ändå har jag sovit några timmar på dagarna för att orka. Detta blandat med en trötthet ända in i benmärgen och en huvudvärk som kryper fram för att man är för trött. Jag har fått äta ipren och blunda tills den har börjat verka för att det gjort så ont i huvudet och bakom ögonen. Det är en sån här gång jag förstår att jag är lyckligt lottad som har ett andningshål som jag kan fara till. Där jag kan släppa alla måsten och bara vara.
 
 
Med detta inlägg vill jag säga god natt. Ta hand om er själva och era nära och kära <3
 
 
 
 
 

I helgen är det Jessika som kliver in

För jag och Sanna är i Sjöland och bara njuter ☺ Vi ska om vädret tillåter ta med oss hundarna upp till sjön för att koka kaffe och grilla lite korv, bara njuta alltså ☺
 
Men jag måsta bara få berätta lite om den underbara gårdagen! Som dom flesta vet så var Lucky med om ett "poolparty" i stallet runt dec/jan. Sedan dess har han varit superstressad i stallet! Första gången som han stod i boxen ( med Pyret som sällskap i gången utanför ) så fick han sådan panik att han försökt att klättra över mellan gallret och taket! till boxen bredvid! Det vissar på hur rädd och stressad han var ♥
 
Sedan dess har jag försökt att få tillbaka hans trygghet för stallet. Det gick inte alls från början, han var så stressad att han reste sig i gången och nästan slet sig bitvis! Det syntes verkligen att han på en sekund gick in i "flyktbeteedet" och bara ville iväg ♥ Första stället som han blev liiite mer trygg på var ute i ingången, där såg han ut och kände sig nog inte lika "fångad" Han har alltid gillat att stå där och det var ju inte "inne" i stallet att stå där, han satte inte ihop utegången med stallet på samma sätt som när han står inne i stallet där allt hände.
 
Från början kunde Lucky bara stå i boxen om dörren var öppen och jag stod där med honom. Sedan blev det med dörren öppen och ett grimskaft som stopp och jag gick några steg bort. Efter det blev det stängd dörr med jag utanför för att sedan klara av att stå själv och jag gick iväg. Så tillslut fixade han att vara i boxen men alltid med sällskap av dom andra killarna.
 
I stallgången var han länge tvungen att ha sällskap annars flippde han mer eller mindre ur. Där började vi med att jag och Lucky stannade kvar ( till att börja med så kort stund att Pyret egentligen bara han gå ut ur stallet innan vi också gick ) för att sedan öka på liiite längre för varje gång. Därefter la vi in att vi gick in först ( nu pratar vi bara typ 15-20 sek ) innan Pyret kom in efter oss och så ökade vi på allt eftersom. Detta har jag då jobbat med sedan årsskiftet och igår fick jag äntligen kvitto på att det gett resultat ♥
 
I går tog vi upp killarna från betet för att Pyret ska få sin andra dos avmaskning ( skulle ges 8 veckor efter första dosen ) Julia skulle rida Pyret i går så vi tog in båda killarna för att behandla Pyret ( vi måste göra det än tyvärr, men bara var annan var tredje dag nu ) och jag gjorde  i ordning Lucky för att ridpass. Så när Pyret gick ut i hagen så hade jag värlens bästa ridsväng med Lucky ♥ Men det bästa av allt var när vi var klar och vi gick in i stallet. För trots att Pyret vandrade i hagen och ropade på Lucky med jämna mellanrum så stod han där, i gången, helt lugn! ♥ Han stod med huvudet i famnen och jag fick stryka honom på huvudet och han var heeelt lugn i själen......vilken lycka! ♥♥♥ Äntligen var min kille tillbaka! Och även om han nu faller tillbaka till stressen så vet jag! att det håller på att släppa, jag vet att det arbete vi lagt ner ger frukt och hjälper honom att komma tillbaka till tryggheten i stallet igen. Och till hösten ska dom sova inne 1 natt i veckan, allt för att få tillbaka lugnet i stallet och boxen en gång för alla ☺
 
Så himla glad!! Världens finaste Prins ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Snacka om lurad!! Eller inte ☺

Vet inte vad jag ska säga! Inte mer än att jag verkligen inte kan bedömma vare sig intensitet, läng eller tid ☺ Har tagit ner en rid app som jag börjat att använda mig av när jag är ute och rider. Den heter Equilab och ska mäta tid, sträcka och hur mycket som går i skritt, trav och galopp ☺ Och det är där min egen hjärnGps verkar ha lagt av totalt, skulle tro att en ordentlig uppdatering vore på sin plats, om det ens är tekniskt möjligt ☺
 
Hur som är det verkligen roligt att se hur min lite "längre" tur visar sig vara bara ynka 7 km!  Det vi har som en vilodag är verkligen en vilodag för den är bara ynka 3 km lång, ingen sträcka alls ☺ Men kul är det iaf att se var vi ridit och hur mycket vi ridit i varje gångart. Definitivt så är skritten den största följt av galopp och travar gör vi minst ☺
 
Lite bilder och några korta videosnuttar bjuder vi på i dag ☺
 
 
 
 
 
Efter jobb blir det dusch ☺ En lite mindre smickrande video både för Lucky och för mig, men det hjälps tyvärr inte. Vi är inte vackrare än så här från denna vinkel ☺
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Sanna och Jessika Ahlenius

Vi är två systrar som är födda 1989 och 1991. I den här bloggen kommer du att få följa med oss på den resa som vi gör med våra fyrbenta vänner! Mail: teamahlenius@hotmail.com

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo