Den första är ingen rädsla jag har idag, men jag vet verkligen hur det är att vilja rida men att
man ändå är rädd för det.

När jag började rida var jag extremt rädd för hästar, jag ville rida, men vågade inte riktigt.
Det gjorde att Mamma och Ridlärarna blev tvunga att reta mig litegran, för när jag blev irriterad
glömde jag bort att vara rädd och red som sjutton istället. Jag vet egentligen inte varför jag var
rädd. Men jag var väldigt otrygg uppe på hästryggen och det gjorde att jag inte vågade någonting.
Fast jag var rädd ville jag inte sluta!! Jag ville inte alls sluta när jag väl fått börja på ridskola. Det
var ju roligt samtidigt som det var väldigt läskigt.

Kortfattat: Jag litade inte på våra fyrbenta vänner! Idag är jag extremt glad att jag inte slutade
och det är Holles förtjänst. När han kom fick jag mer sadelvana och det gjorde mig tryggare på
hästryggen. När jag fick Holle började jag även att rida hästar på ridskolan som jag annars inte
skulle ha vågat hoppa upp på och rida innan. Det känner jag mig väldigt duktig och stolt över.

Annars, jag har lätt för att drömma mardrömmar och har ganska ofta tanken tänk om när det gäller
Holle. Jag är rädd för att telefonen en dag ska ringa och jag får höra att han har dött, blivit påkörd,
brytit benet m.m. Jag är rädd för känslan jag får när vi har varit hos veterinären och vet att om allt
är ok så lever han 3 månader till (det är 3 månader mellan varje veterinärbesök). I 3 månader är jag lugn,
men när veterinärbesöket börjar närma sig kommer klumpen, tänk om det är det här besöket som
kommer att bli hans sista? Det är psykiskt påfrestande för mig, men det är ingentin, absolut ingenting 
jag ångrar och vill ändra på. Så länge veterinären tycker att det är onödigt att ta bort honom och att
de inte tycker att det är djurplåger så är jag lycklig att han får vandra i sina järnskor vid sidan om mig!
Tack för allt du har gett och ger mig.

Och så har jag en annan liten rädsla, SPINDLAR! Jag hatar dessa håriga, små, åttabeniga och på tok
för mkt ögon djuren. Jag känner bara hur det kryper under huden på mig. Usch!!!!!