Oj, det är en ganska svår fråga om man tänker efter. Jag kommer inte att välja en gång

då jag har så många gånger som jag har känt mig extra stolt över Mig och Holle.

 

- Den 2/6-2007 (Om jag minns datumet rätt) vann Jag och Holle en RM2 klass

- Jag och Holle har hoppat ett enstakat hinder på 70-75 cm

- Jag och Holle har hoppat en trekombination på 60-70 cm

- Jag minns när jag och Holle galopperade barbacka med grimma och tyglar på ängen i flera veckor

- Holle utvecklades och blev bara bättre och bättre när vi tränade för en tränare

- Jag körde Holle för första gången helt själv (Sele och rockard)

- Holle skötte sig alltid bra när jag började dra transporten helt själv, och han sköter sig fortfarande

- Holle följer i stort sett med mig var jag än går även fast han inte tycker om det (Läskiga broar, när vi

ska in i vågen på ATG m.m.)

- Holle var lugnet själv när vi tolkade efter honom för första gången

- Holle står snällt och väntar om man trillar av

- Jag har flygit av 2 ggr och hamnat med huvudet mellan hans framben båda gångerna. Holle har inte rört

sig förens jag har klivit upp vid båda tillfällena (jag såg hur han under båda tillfällena stod på tårna och darrade av rädsla)

 

Det finns många olika tillfällen som jag har känt den extra lyckan i magen. Holle har alltid försökt

att göra det man har bett om. Han har snällt stått och väntat på att jag ska få till allting (ex. med rockarn

och selen).  Även när vi hoppade försökte han göra allting som den rädda ryttaren på ryggen bad honom

om. Holle är en otroligt vänlig själ som verkligen försöker göra sitt bästa för sin ryttare. De punkter jag har 

nämnt ovan är bara några av alla tillfällen som jag har känt mig extra stolt över min bästa vän! <3