Saknaden är stor, men tack för allt!
Nu har det gått 6 dagar sedan min finaste vän fick vandra vidare utan mig. Det känns så otroligt
tomt utan Holle som har förgyllt mitt liv.
Jag har inte satt min fot i stallet sedan den 16/1. Jag har inte orkat ta steget att åka till stallet för
att påbörja den sista delen av sorgbearbetningen. Jag vill inte se den tomma boxen och se alla täcken
som hänger på boxen på exakt samma sätt som det gör varenda gång som jag har varit där. Jag vill
inte se den tomma hagen, där min vän för bara några dagar sedan stod med huvudet lite hängande,
spetsade öron och nyfikna ögon som följde allt som skedde runt gården. Det skrämmer slag på mig!
Men på torsdag ska jag pallra mig iväg till stallet och gråta floder. Ju mer jag drar ut på det desto jobbigare
kommer det att bli.
Men jag vet i all sorg att under alla åren med Holle var jag verkligen lycklig. Han med den vänliga själen,
han med dom kloka ögonen, han som var så snäll, han som var så trogen. Holle har gett många
hästrädda och orutinerade människor tryggheten på marken och på ryggen. Han anpassade sig alltid efter
den person som tog hand om honom. Han var aldrig elak och försökte alltid att göra sitt bästa, även
fast det inte var det roligaste enligt honom (ex. banan). Han visade alltid hur mycket han tyckte om en
och han fanns alltid där. Holle bar mig alltid tryggt på sin rygg när mina egna ben inte bar mig.
Jag har så otroligt många fina och roliga minnen med Holle. Som när vi vann RM2 klass (dressyr),
När vi tolkade och Syrran gjorde ett vikingavrål som resulterade i en sparkande och hoppande Holle
som då höll på skicka ena systern ur sadeln och den andra systern ur skranan, När vi tolkade för
första gången efter Holle med trickskidor då det blev mer springande än åkande för de tolkande då
det var mer sand än snö på vägarna, När vi red våran första (och enda) LC:2, Jag galopperade
barbacka med grimma och grimmskaft på en åker, Alla gånger vi har spökat ut hästarna vid olika
högtider, När han var en hippohäst för en helg, Alla träningar och tävlingar som vi har varit med på,
När jag körde honom för första gången, När vi löshoppade för första gången, Hans lyckliga min när han
märkte att det fanns hallongodis i närhetenn, Den gången jag kravlade mig upp på honom barbacka,
När han på en ridtur gjorde två serier och ett skutt rakt upp. Ja, det finns så mycket fina minnen med
Holle och dessa är bara några få av dom.
Jag och Holle hade en relation där allting kändes helt. Han var vänlig mot alla, men det var vi två som
var ett. Han är och kommer att förbli min andra hälft, han tog en del av mitt hjärta med sig men han
lämnade även en del av sitt kvar hos mig. Jag kommer aldrig att kunna beskriva med ord vad Holle betyder
för mig, hur saknad och älskad han är, men jag vet att det vi hade tillsammans inte kan köpas för pengar
och att man inte får det om man verkligen inte förtjänar det. Jag är så lyckligt lottad som fått ha en sådan speciell vän vid min sida. Alla åren med honom var det bästa som hade hänt mig, och jag ångrar inte att jag påbörjade resan tillsammans med honom. Allting som han har gjort för mig har stärkt
mig inombords. Tack för allting som du har gett mig och tack för alla år som du har delat med mig!
Kommentarer
