Taggar träning dårå!!!
Imorgon smäller det, första dressyrträningen på kanske 4 veckor nu. Får se hur mycket vi (kanske ska säga jag) kommer att orka ;) Haha! Jag tränar mellan 21.00-21.30 och efter det ska han skrittas av och få möta ödet med duschen, jag ska även passa på och schamponera in muggen på honom. Han ska även så sova över på Hippo och så drar Jag och Mamma hem honom på fredag em någon gång :)
Träningen blev inställd
Tanken var att Jag, Syrran och yret skulle till Hippo för en hoppträning. Men Syrran blev tyvärr sjuk och våran testpilot (Vickan) hade inte möjlighet så blev träningen inställd. Det resulterade i att jag åkte till stallet för att göra bort all markservice, pussa och pyssla om hästarna och gå på en promenad med dom. Vi gick och joggade till hamnen och tillbaka, och jag kan lova er att jag tyckte det var mycket jobbigare än de fyrbenta :P
Killarna skötte sig bra och när vi kom tillbaka fick de gå ut i sina hagar igen + att de fick lote extra hö av snälla matte ;)
När jag var klar i Ström rullade jag hem och hämtade mamma för att därefter rulla vidare till Hippo för att ta hand om Stene. Han fick gå i skritten medans vi fixade markservicen. Det var en nöjd kille som kom in från skritten till maten i krubban.
Klubbtävling på Hippo
Jessika och Pridde vann sin klass. Så de fick en fin gul/blå rosett att ta med hem. Det var en TAGGAD och glad ponny. Grundomgången gick kontrollerat men på sista hindret höll Syrran på att göra en avsittning och då tappade hon ponnyskrutt och det resulterade i en snabb ponny som det bara var att hänga med på under omhoppningen ;) Det märks att de är runt 4:a år sedan som han fick hoppa lite högre. Det var otroligt härligt att se ponnyn så glad. Även ryttaren hade ett leende från ena örat till det andra.
För Vickan och Pyret gick det också jättebra!! De fick 4:a fel då det blev ett pet under grundomgången. Men de hade en bättre galopp och de förstod varandra mycket bättre än sist. Det var med spetsade öron som de tog sig runt banan :) De var jätteduktiga och det har hänt mycket på de få gånger som Vickan har ridit honom.
Failbild
världens bästa Pridde <3
Idag var det som sagt klubbtävling som stod på schemat och OJ så roligt det var!! Pridde var taggad upp till öronen och inte långt efter honom låg jag. Gud så roligt det var! :D Pridde visste redan på framridningen vad som skulle ske så redan där fick jag börja med att få han kontrolerbar haha, Pridde som brukar vara så lugn hade verkligen krut i rumpan idag. På banan var han TAGGAD och ville springa fortfortfort men tråkiga jag på ryggen tyckte inte alls likadant. Han hoppade superfint men på sista hindret i grundomgången tog han ett MEEEGA språng, trodde han skulle lägga in ett extra men han kände för att leka superman istället ;) Jag kan väll säga som så att jag såg jäkligt rolig ut över hindret haha. Men vi rev inte och jag satt kvar så du spurtade vi omhoppningen och det slutade med en vinst för oss i klassen :) Han är ju bara för bra min pålle!! Superrolig dag med riktigt trevligt sällskap <3 Video och bilder kommer i framtiden :)
♥Jag älskar min underbara gammgubbe! ♥
Klubbtävling på Hippo
Jessika på Pridde och Vickan på Pyret. Fyfasiken vad vi är taggade! ;)
Första bilderna
Syrran tränar med Pridde
Pyret är lös på banan
Hur jag hittade Pyret och lite av våran resa
Jag vet inte om jag har berättat denna historia förut, men när jag sökte häst så kom jag in mer än en gång på Pyrets annons. Han lät perfekt med det jag hakade upp mig på var hans ålder. Jag var paniskt rädd för att köpa en äldre häst då jag precis hade fått ta bort en äldre vän.
Annonsbilden
Jag fastnade för det jag såg på annonsen. Han såg ut som en klok, snäll och fin häst. Och när jag läste hans annons så lät han som en riktig drömhäst. Men jag vågade helt enkelt inte. Jag var för feg helt enkelt för att åka och hälsa på, för tänk om jag fastnade för den "gamla" hästen.
Hör ni hur töntig det låter? Idag så skäms jag lite över mitt eget tänk!
En kväll åkte jag förbi Hippo och pratade med Vickan (hon var ett enormt stöd och bollplank när jag sökte häst) och efter att vi hade pratat ett bra tag så kom hon att tänka på en stor gul häst som Elisabeth hade till försäljning. Och att en tjej vid namn J***** hade ridit honom i ridhuset på Hippo. Och när vi pratade om trollen så dök J**** upp i stallgången så då frågade Vickan lite om Pyret. Det vi fick veta lät bra och då tyckte Vickan att jag skulle be om att få provrida, för att en riktigt läromästare är ofta lite äldre och att 16 år är ingen ålder på en frisk häst!
Sagt och gjort så bokade jag en provridning. Jag var skitnervös när jag åkte dit, ville nästan gråta och vända på klacken. Och det gjorde inte saken bättre att jag visste vem Elisabeth var. Haha! Men känslan som jag hade fått via annonsen och bilden var det jag möttes av. Jag tror att han utsattes för allt under provridningen. Han hade vilat i några dagar, det var blåsigt, busande hästar i hagarna, en flaggstång som levde rövare och rasande snö från hustaken och han bara tuffade på. Inge hyss eller påhitt. Så första intrycket och känsla för den hästen var jättebra.
Andra provridningen blev på Hippo. Då hade jag bett Helena komma dit och titta på oss. Det blev ett pass i ridhuset innan jag avslutade provridningen med att rida ut. När jag red ut så promenerade Syrran och Julia med som sällskap. Vi red efter gång och cykelvägen in mot stan. Jag red honom i alla gångarter, red själv under viadukterna, han brydde sig inte om all tungtrafik och när vi vände tillbaka mot Hippo möttes vi av flaxande och gapanden promenerare. Syrran och Julia var fräcka och ville se hur han reagerade, han blev lite spänd men så fort jag tryckte på honom gick han rakt på.Vi höll även på att få snö i huvudet då det rasade från växthuset, och det enda han gjorde var att ta ett steg åt sidan. När vi skrittade av kom jag på mig själv att säga:
- Det är den här hästen jag vill ha! Jag vill ha honom!
Syrran frågade om jag verkligen menade det och jag sa att det gjorde jag. Jag har aldrig känt mig så trygg på en ny häst och jag kände i hela kroppen att det var det här jag ville. Jag skulle ha honom! Vi tackade för oss när provridningen var klar och rullade sedan hemmåt.
Morgonen därpå ringde jag Elisabeth och sa att jag ville köpa honom om ägaren tyckte att det kändes bra att sälja till mig. Och gud vad tiden gick långsamt fram tills Elisabeth ringde tillbaka med beskedet att jag fick köpa honom. Då åkte jag direkt till Tegs hästshop och införskaffade ett nytt innetäcke åt honom. Dagen sniglade sig fram och på kvällen åkte vi till Elisabeth för att skriva på papperna och hämta honom. Känslan att se sin nya häst kliva på transporten är obeskrivlig. Det var en blandning av lycka och oro. Förutom Holle är han det bästa som har hänt mig, men samtidigt var jag rädd för att någonting skulle gå fel.
Nu startade våran resa tillsammans!
Och fel har det tyvärr gått, men jag tror, eller jag vet, att det har gjort oss mer tighta än vad jag kunnat tro från början. Några dagar efter att han kom fick han lymfangit pga ett står på insidan benet, och det gjorde att jag fick ge honom sprutor med pencillin, gå med honom ofta, rengöra och behandla såret, massera benet och tempa honom. När väl lymfangiten hade släppt fick han mugg, och det jag kan säga att lite mugg blev mycket mugg pga kommunikationsfel mellan mig och veterinären. Jag förstod det på ett sätt och trodde att jag gjorde rätt, men det blev tyvärr mer fel. Även där blev det mycket, ännu mer pencillin, behandlingar med starkt klorhexidinschampo, smörja m.m. Han fick promeneras lite med ofta då muggsåren inte fick gå upp, för då kunde det få nytt fäste. Men jag har verkligen fått göra allt med denna kille. Det andra inte fick göra (vägrade tex. att lyfta hovarna, inte stå still vid behandling m.m.) har jag fått göra med honom. Han har accepterat allting jag har gjort gällande behandling av sår och sprutor, det är precis som att han visste att jag hjälpte honom och inte ville någonting illa.
Det jag trodde jag gjorde rätt blev så fel. Ändå så ser det här bra ut jämfört med när det var som värst!
När det mesta av muggen hade lagt sig böjade jag att sätta igång Pyret. Men då kom nästa problem. Jag kunde nästan inte rida honom i dressyrsadeln som jag hade köpt med. Sagt och gjort så skickades den med Sonja för försäljning. Så då fortsatte jag att rida igång honom barbacka då den ända sadeln som jag hade kvar (hoppsadeln) var för stor då han hade tappat muskler, så den kunde jag bara använda någon gång/vecka. Och jag tackar gudarna för att jag hade en snäll häst ;) Han började att lägga nya muskler och när Sonja kom förbi senare provade vi ut en ny dressyrsadel och så provade vi hoppsadeln igen, och båda sadlarna kunde ha han med en frontfiller. Så nu kunde jag börja rida med en sadel igen.
I sommras började jag träna för Lena på Hippo. Och om man jämför första lektionen och den senaste så har vi gjort enorma framsteg. Och på varje lektion har Lena sagt att det blivit en stor skillnad från gången innan. Jag har hittat mer knappar på honom och vårat sammarbete blir bättre. Vi har en lång väg kvar att gå men gud så roligt det är att rida och vara med denna häst! Han ger mig så mycket!
Sommaren resulterade även i att han fick på sig 2 st easyboots på bakhovarn då de gick sönder när han slet av sig skorna i sommarhagen. Det var ingen större bekymmer fram tills att han lyckades skada sig vid kronranden och att den lite för stora booten snurrade lite och det ledde att booten tog lite på såret och då fick han ont. Då fick han börja gå i en sjukhage och gå på korta promenader pga att han inte får gå barfota (dålig hovkvalitet). Vi började plåstra om hans hov med silvertejp (det löser allt!) för att minska slitaget på hovarna, men en dag kom Syrran på att vi skulle bygga på med ännu mer silvertejp runt hoven för att fylla ut tomrummen i booten, för då kanske den skulle ligga på plats och då skulle han inte behöva gå barfota längre! Sagt och gjort så provade vi det, och det fungerade :D
Silvertejp fungerar fasiken till allt ;)
Så nu mina vänner så är han fullt ridbar, men med silverjept och bandage runt bakhovarna för att kunna ridas och den lilla mugg som är kvar behandlas. Nu har vi nog gjort allt och inget. Så nu kommer vi att vara proffs på allting som har med mugg, trasiga hovar och fylla ut boot med silvertejp att göra, skämtåsido ;)
Min fina stora gula. Vi fick en knaglig start, vi har haft det upp och ner, men fan vad jag är lycklig att jag hittade just dig! <3 Mitt hjärta och vän!
Update
Förra veckan när jag red Pyret torsdag och fredag var han värd miljoner!
Mjuk, fin form, lyssnade bra och var allmänt perfekt! Fy tusan vilken häst jag har!!
I Lördags rullade Jag, Vickan och Pyret till Vännäs för en hopplektion för
Erik Berggren. Vickan red och jag var med som moraliskt stöd och stolt
matte och vän! De var superduktiga och en stor stjärna till Vickan, hon red
honom sjukt bra och ändå var det bara 3:e gången som hon satt på hans rygg.
Vi måste fortsätta att öva med den ökade galoppen och att han ska bli
kvickare för skänkeln, men det kommer ;)
Och nu i veckan hopptränade Vickan och Pyret för Johanna. Det var en övning
som de fick bita i då den var gjord för att hjälpa ryttaren att få tillbaka sina hästar,
och det är ju det sista som Pyret behöver ;) Men sista sprången blev jättebra
och det syntes stor skillnad på första och sista sprången i övningen!! Jag fick
vara en stolt matte och vän igen <3
Dock så har jag fått feber på detta och det var ju mindre roligt!! Skit också!!
Så nu blir det till å ta igen sig då det vankas tävling för Syrran och Vickan på
söndag. De ska göra en kickstart på deras tävlingskarriärer (dock på fel hästar).
Men de skiter vi i, för fy fan vad roligt vi ska ha!! :D
Booten är på plats
Nu har booten suttit så att jag har kunnat motionera stora gula i 2 dagar i rad nu.
Igår skrittade Jenni honom barbacka och idag red jag i skritt och trav på banan.
Jag kan lova att det är en mycket pigg och glad häst som motioneras just nu,
öronen framåt och bjuder mer än väl. Det känns skönt att vi verkar ha löst boot
problemet :P Tack Syrran för det smarta iden att använda ännu mer silvertejp
än det vi har gjort ;)
Inatt får killarna sova inne då vattnet har börjat frysa ute i hagen, så imorgon blir
det att ta med våra hemmagjorda termobars till stallet för att se om de fungerar :)
My pride, my soul and my friend
Älskade stora gula <3
Höstbilder
Smakprov
Snygg färgkombination va?
Rosa moln
Igår bandagerade vi in såret på Pyrets bakhov, och därefter lindade vi in själva
hoven med silvertejp (lager på lager) för att se om booten skulle sitta på plats.
Idag när vi kom till stallet och kollade Pyret så gick han super! Han tog lika långa
kliv bak och såg helt oberörd ut (tidigare har han gått knaggligt, inte vilja lägga all
tyngd på hoven när booten har snurrat och tagit på såret). Så vi lyckades med våran
inpackning av hoven!!!! Jippie!!!!!
Det firade vi självklart med en ridtur. Det var en glad häst när jag sadlade och ledde
ut honom och det var med spetsade öron och pirr i kroppen han stod på gårdsplan när
jag hoppade upp. De första 5 minutrarna var han spänd och tittade upp i stjärnorna,
men sedan kom en ordentlig suck och sedan var han helt avslappnad. Han bjöd fint
och jag tror att han tyckte det var lika roligt som jag!! :D Vi skrittade fram ute och
red sedan en stund på banan. Vi övade lite tempoväxlingar, halter och så fick han trava
några långsidor. Och förutom att han skötte sig super!! så var min sits helt annorlunda.
Jag satt mycket mer stadig och mina underskänklar var stilla, de petade aldrig i hans
sidor förutom de gånger jag valde att använda hälarna. UNDERBART!!
Nej, nu ikväll har jag gått på rosa moln och jag behövde verkligen få sitta upp på stora
gula. Min finaste kille <3
Jag fick rosa silvertejp av Ida. Så fint!
Finaste Pyret innan behandling av mugg och såret
En härlig sväng
i skogen blev det i dag. Härligt väder och en glad och pigg Pridde plutt :)
2013 kan dra dit pepparn växer
Jag kan med handen på hjärtat säga att 2013 har varit det år som har varit jobbigast
för mig känslomässigt. Jag vet inte hur mycket jag har gråtit, inte kunnat sova, varit
arg, besviken och less. Min astma har varit jättedålig fram tills i sommar och det har
gjort mig sliten både fysiskt och psykiskt.
Tre viktiga individer, snälla och rena själar, som aldrig gjorde någonting ont har fått
somna in i år. Frode och Holle i Januari, Sotis nu i Oktober.
Min själsfrände Holle. Det fanns aldrig någonting ont i honom. Alla kunde hålla på
med honom, det var flera nybörjare som red och han bar dem alltid lika snällt på sin
rygg. Han var en knähund i stort format, han älskade att bli kliad bak i rumpan och
ville man få honom extra glad så gav man honom hallongodis. Han är och var mitt
allt. Han gav mig det viktigaste av allt, vänskap! Han var den som gjorde mig glad när
jag var ledsen, det var han som tröstade mig när jag hade det jobbigt, han fanns alltid
där! Den hästen var min själsfrände i djurformat! <3
Finaste Frode, våran kansiga men speciella nakenkille. En vänlig själ som njöt av livet
och allt det erbjöd. Han var med när vi reste, red, var i stugan, åkte skoter. Ja allting.
Det fanns inga hinder. I regel följde han med dit vi åkte. Han satt alltid snällt bredvid
och väntade. Han var en soffpotatis som gärna låg med magen i vädret när han sov.
Han stod snällt när man klädde på honom fast det inte var någon höjdare (speciellt
inte gummidräkten. Hihi). Han älskade att krypa upp i sängen och sova under täcket
med en. Stugan och husvagnen var de bästa platserna på jorden!
Älskade Sotis. I 13 år har hon varit hos mig. Hon har sprungit lös i rummet, hunnit vara
på rymmen, varit ute på promenader i gräset på sommrarna i våra ödleselar (de ledde dock
till att man kunde ha en liten geckisödlis på rymmen ibland). Hon var en speciell liten
ödla som betydde så mycket för mig. Jag älskar alla mina djur, men Sotis är Sotis.
Hon var från början sur och aggresiv mot alla förutom mig. Men det åren och mycket
kärlek blev hon mycket lugnare och andra kunde hålla på med henne utan att ev. få sig
ett tjuvnyp :P
MEN, det positiva i år är att jag hittade Balzac, finaste Pyret. Jag trodde aldrig att jag skulle
hitta en häst som jag ända in i själen skulle känns helt rätt, men det gjorde jag. Men lyckan
varade inte så länge i början. Det har varit en karusell med Pyret, och alla som har följt bloggen
vet det. Det har varit ganska många veterinärbesök pga. lymfangit och mugg, det har då blivit
en del kostnader för besöken, medicin, klorhexidin, bomull, rondeller, salvor m.m. Och utöver
det har han lyckas dra av sig skor så att hovarna gått sönder, och det har resulterat i att han
går med boots bak för att kunna ridas och att det blivit en del extrautgifter för hovslagar utöver det
vanliga. Just nu har han vila då han fått ett sår vid hoven, och booten tar tyvärr precis på såret
så det ömmar lite. Men han är go och glad, full av energi :)
Jag har även fått ett nytt jobb, i Holmsund inom Städ och Kök. Jag mår bättre i både knopp och
kropp sedan jag började där. Jag trivs och jag kan inte förstå att jag varit där i ca 6 veckor redan.
Jag har gått ner i vikt, från början gick det lite för fort, vilket gjorde mig lite trött, men nu på slutet
är det en mer jämn viktnedgång och jag blir glad när jag ser hur jag drar ihop mig allt mer :)
2013 har varit ett händelserikt år, fylld med mycket sorg men även glada stunder. Men jag ser fram
emot ett nytt år, ett år som jag kan få börja utan att vara ledsen. Just nu känns det som att jag faller,
och när jag väl får grepp igen så faller jag på nytt. Jag vill att det ska sluta, jag vill vara glad!
Vila I Frid Sotis
Efter 13 år åkte vi på våran sista resa. Du är älskad och saknad Vännen <3
Lite blandat
Men oj, vad kan detta vara tro?
Tävling
Det tar sig
Såret blir bättre för varje dag som går, och Pyret har varvat med att vara barfota och
icke barfota i ca 1 veckas tid. Han har fått stå i en liten hage, blivit ompysslad och gått
på promenader. Men det börjar märkas på killen att han har överskottsenergi så nanting.
Idag fick han på sig bootsen bak och fick gå en stund i sin stora hage. Och oj vad han
tyckte att det var roligt!! Där kom all energi fram. Hoppa, sparka och springa. Han fick
göra sig av med lite energi innan jag gjorde en liten hage i hans stora hage så att säga.
Jag vill inte att han ska springa så att bootsen flyger och att såret vid bootskansten ska
gå upp igen nu när det har tagot ihop sig så bra (bootskanten har skavt mot såret tidigare
och därför har han stått barfota). Men idag fick han på sig bootsen för att jag ska se hur
det påverkar såret nu efter allt trixande för att få booten att sitta bra. Så imorgon kommer
domen. Det syntes dock ingenting på såret efter allt ståhej i hagen, och det tycker jag är
bra betyg!!
Han är go och glad men förstå inte vitsen med att ta det lugnt ;)
