2013 kan dra dit pepparn växer

Jag kan med handen på hjärtat säga att 2013 har varit det år som har varit jobbigast
för mig känslomässigt. Jag vet inte hur mycket jag har gråtit, inte kunnat sova, varit
arg, besviken och less. Min astma har varit jättedålig fram tills i sommar och det har
gjort mig sliten både fysiskt och psykiskt. 
 
Tre viktiga individer, snälla och rena själar, som aldrig gjorde någonting ont har fått 
somna in i år. Frode och Holle i Januari, Sotis nu i Oktober.
 
Min själsfrände Holle. Det fanns aldrig någonting ont i honom. Alla kunde hålla på
med honom, det var flera nybörjare som red och han bar dem alltid lika snällt på sin
rygg. Han var en knähund i stort format, han älskade att bli kliad bak i rumpan och
ville man få honom extra glad så gav man honom hallongodis. Han är och var mitt
allt. Han gav mig det viktigaste av allt, vänskap! Han var den som gjorde mig glad när
jag var ledsen, det var han som tröstade mig när jag hade det jobbigt, han fanns alltid
där! Den hästen var min själsfrände i djurformat! <3
 
Finaste Frode, våran kansiga men speciella nakenkille. En vänlig själ som njöt av livet
och allt det erbjöd. Han var med när vi reste, red, var i stugan, åkte skoter. Ja allting.
Det fanns inga hinder. I regel följde han med dit vi åkte. Han satt alltid snällt bredvid
och väntade. Han var en soffpotatis som gärna låg med magen i vädret när han sov.
Han stod snällt när man klädde på honom fast det inte var någon höjdare (speciellt
inte gummidräkten. Hihi). Han älskade att krypa upp i sängen och sova under täcket
med en. Stugan och husvagnen var de bästa platserna på jorden!
 
Älskade Sotis. I 13 år har hon varit hos mig. Hon har sprungit lös i rummet, hunnit vara 
på rymmen, varit ute på promenader i gräset på sommrarna i våra ödleselar (de ledde dock
till att man kunde ha en liten geckisödlis på rymmen ibland). Hon var en speciell liten
ödla som betydde så mycket för mig. Jag älskar alla mina djur, men Sotis är Sotis.
Hon var från början sur och aggresiv mot alla förutom mig. Men det åren och mycket 
kärlek blev hon mycket lugnare och andra kunde hålla på med henne utan att ev. få sig
ett tjuvnyp :P
 
MEN, det positiva i år är att jag hittade Balzac, finaste Pyret. Jag trodde aldrig att jag skulle
hitta en häst som jag ända in i själen skulle känns helt rätt, men det gjorde jag. Men lyckan
varade inte så länge i början. Det har varit en karusell med Pyret, och alla som har följt bloggen
vet det. Det har varit ganska många veterinärbesök pga. lymfangit och mugg, det har då blivit
en del kostnader för besöken, medicin, klorhexidin, bomull, rondeller, salvor m.m. Och utöver
det har han lyckas dra av sig skor så att hovarna gått sönder, och det har resulterat i att han
går med boots bak för att kunna ridas och att det blivit en del extrautgifter för hovslagar utöver det
vanliga. Just nu har han vila då han fått ett sår vid hoven, och booten tar tyvärr precis på såret
så det ömmar lite. Men han är go och glad, full av energi :)
 
Jag har även fått ett nytt jobb, i Holmsund inom Städ och Kök. Jag mår bättre i både knopp och
kropp sedan jag började där. Jag trivs och jag kan inte förstå att jag varit där i ca 6 veckor redan.
 
Jag har gått ner i vikt, från början gick det lite för fort, vilket gjorde mig lite trött, men nu på slutet 
är det en mer jämn viktnedgång och jag blir glad när jag ser hur jag drar ihop mig allt mer :)
 
2013 har varit ett händelserikt år, fylld med mycket sorg men även glada stunder. Men jag ser fram
emot ett nytt år, ett år som jag kan få börja utan att vara ledsen. Just nu känns det som att jag faller,
och när jag väl får grepp igen så faller jag på nytt. Jag vill att det ska sluta, jag vill vara glad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo