Hur jag hittade Pyret och lite av våran resa
Jag vet inte om jag har berättat denna historia förut, men när jag sökte häst så kom jag in mer än en gång på Pyrets annons. Han lät perfekt med det jag hakade upp mig på var hans ålder. Jag var paniskt rädd för att köpa en äldre häst då jag precis hade fått ta bort en äldre vän.
Annonsbilden
Jag fastnade för det jag såg på annonsen. Han såg ut som en klok, snäll och fin häst. Och när jag läste hans annons så lät han som en riktig drömhäst. Men jag vågade helt enkelt inte. Jag var för feg helt enkelt för att åka och hälsa på, för tänk om jag fastnade för den "gamla" hästen.
Hör ni hur töntig det låter? Idag så skäms jag lite över mitt eget tänk!
En kväll åkte jag förbi Hippo och pratade med Vickan (hon var ett enormt stöd och bollplank när jag sökte häst) och efter att vi hade pratat ett bra tag så kom hon att tänka på en stor gul häst som Elisabeth hade till försäljning. Och att en tjej vid namn J***** hade ridit honom i ridhuset på Hippo. Och när vi pratade om trollen så dök J**** upp i stallgången så då frågade Vickan lite om Pyret. Det vi fick veta lät bra och då tyckte Vickan att jag skulle be om att få provrida, för att en riktigt läromästare är ofta lite äldre och att 16 år är ingen ålder på en frisk häst!
Sagt och gjort så bokade jag en provridning. Jag var skitnervös när jag åkte dit, ville nästan gråta och vända på klacken. Och det gjorde inte saken bättre att jag visste vem Elisabeth var. Haha! Men känslan som jag hade fått via annonsen och bilden var det jag möttes av. Jag tror att han utsattes för allt under provridningen. Han hade vilat i några dagar, det var blåsigt, busande hästar i hagarna, en flaggstång som levde rövare och rasande snö från hustaken och han bara tuffade på. Inge hyss eller påhitt. Så första intrycket och känsla för den hästen var jättebra.
Andra provridningen blev på Hippo. Då hade jag bett Helena komma dit och titta på oss. Det blev ett pass i ridhuset innan jag avslutade provridningen med att rida ut. När jag red ut så promenerade Syrran och Julia med som sällskap. Vi red efter gång och cykelvägen in mot stan. Jag red honom i alla gångarter, red själv under viadukterna, han brydde sig inte om all tungtrafik och när vi vände tillbaka mot Hippo möttes vi av flaxande och gapanden promenerare. Syrran och Julia var fräcka och ville se hur han reagerade, han blev lite spänd men så fort jag tryckte på honom gick han rakt på.Vi höll även på att få snö i huvudet då det rasade från växthuset, och det enda han gjorde var att ta ett steg åt sidan. När vi skrittade av kom jag på mig själv att säga:
- Det är den här hästen jag vill ha! Jag vill ha honom!
Syrran frågade om jag verkligen menade det och jag sa att det gjorde jag. Jag har aldrig känt mig så trygg på en ny häst och jag kände i hela kroppen att det var det här jag ville. Jag skulle ha honom! Vi tackade för oss när provridningen var klar och rullade sedan hemmåt.
Morgonen därpå ringde jag Elisabeth och sa att jag ville köpa honom om ägaren tyckte att det kändes bra att sälja till mig. Och gud vad tiden gick långsamt fram tills Elisabeth ringde tillbaka med beskedet att jag fick köpa honom. Då åkte jag direkt till Tegs hästshop och införskaffade ett nytt innetäcke åt honom. Dagen sniglade sig fram och på kvällen åkte vi till Elisabeth för att skriva på papperna och hämta honom. Känslan att se sin nya häst kliva på transporten är obeskrivlig. Det var en blandning av lycka och oro. Förutom Holle är han det bästa som har hänt mig, men samtidigt var jag rädd för att någonting skulle gå fel.
Nu startade våran resa tillsammans!
Och fel har det tyvärr gått, men jag tror, eller jag vet, att det har gjort oss mer tighta än vad jag kunnat tro från början. Några dagar efter att han kom fick han lymfangit pga ett står på insidan benet, och det gjorde att jag fick ge honom sprutor med pencillin, gå med honom ofta, rengöra och behandla såret, massera benet och tempa honom. När väl lymfangiten hade släppt fick han mugg, och det jag kan säga att lite mugg blev mycket mugg pga kommunikationsfel mellan mig och veterinären. Jag förstod det på ett sätt och trodde att jag gjorde rätt, men det blev tyvärr mer fel. Även där blev det mycket, ännu mer pencillin, behandlingar med starkt klorhexidinschampo, smörja m.m. Han fick promeneras lite med ofta då muggsåren inte fick gå upp, för då kunde det få nytt fäste. Men jag har verkligen fått göra allt med denna kille. Det andra inte fick göra (vägrade tex. att lyfta hovarna, inte stå still vid behandling m.m.) har jag fått göra med honom. Han har accepterat allting jag har gjort gällande behandling av sår och sprutor, det är precis som att han visste att jag hjälpte honom och inte ville någonting illa.
Det jag trodde jag gjorde rätt blev så fel. Ändå så ser det här bra ut jämfört med när det var som värst!
När det mesta av muggen hade lagt sig böjade jag att sätta igång Pyret. Men då kom nästa problem. Jag kunde nästan inte rida honom i dressyrsadeln som jag hade köpt med. Sagt och gjort så skickades den med Sonja för försäljning. Så då fortsatte jag att rida igång honom barbacka då den ända sadeln som jag hade kvar (hoppsadeln) var för stor då han hade tappat muskler, så den kunde jag bara använda någon gång/vecka. Och jag tackar gudarna för att jag hade en snäll häst ;) Han började att lägga nya muskler och när Sonja kom förbi senare provade vi ut en ny dressyrsadel och så provade vi hoppsadeln igen, och båda sadlarna kunde ha han med en frontfiller. Så nu kunde jag börja rida med en sadel igen.
I sommras började jag träna för Lena på Hippo. Och om man jämför första lektionen och den senaste så har vi gjort enorma framsteg. Och på varje lektion har Lena sagt att det blivit en stor skillnad från gången innan. Jag har hittat mer knappar på honom och vårat sammarbete blir bättre. Vi har en lång väg kvar att gå men gud så roligt det är att rida och vara med denna häst! Han ger mig så mycket!
Sommaren resulterade även i att han fick på sig 2 st easyboots på bakhovarn då de gick sönder när han slet av sig skorna i sommarhagen. Det var ingen större bekymmer fram tills att han lyckades skada sig vid kronranden och att den lite för stora booten snurrade lite och det ledde att booten tog lite på såret och då fick han ont. Då fick han börja gå i en sjukhage och gå på korta promenader pga att han inte får gå barfota (dålig hovkvalitet). Vi började plåstra om hans hov med silvertejp (det löser allt!) för att minska slitaget på hovarna, men en dag kom Syrran på att vi skulle bygga på med ännu mer silvertejp runt hoven för att fylla ut tomrummen i booten, för då kanske den skulle ligga på plats och då skulle han inte behöva gå barfota längre! Sagt och gjort så provade vi det, och det fungerade :D
Silvertejp fungerar fasiken till allt ;)
Så nu mina vänner så är han fullt ridbar, men med silverjept och bandage runt bakhovarna för att kunna ridas och den lilla mugg som är kvar behandlas. Nu har vi nog gjort allt och inget. Så nu kommer vi att vara proffs på allting som har med mugg, trasiga hovar och fylla ut boot med silvertejp att göra, skämtåsido ;)
Min fina stora gula. Vi fick en knaglig start, vi har haft det upp och ner, men fan vad jag är lycklig att jag hittade just dig! <3 Mitt hjärta och vän!
Kommentarer
