Nu de sista dagarna har man kunnat hämta Pyret i hagen hur lätt som helst. Sedan han släptes på betet fram tills för några dagar sedan har det varit lite av ett projekt. Man han inte kunnat gå direkt fram till honom, man måste ha grimmskaftet bakom ryggen (Gud nåde om det syntes, då vände han på klacken direkt) och så har man fått prata lite och gått fram till honom från sidan. Haha. När han förstod att han var påväg att fångas så höll han sig precis utom räckåll och varje gång han fintade en så var det med öronen framåt och så såg han verkligen ut att flina åt oss. Han lärde sig även att han kunde springa runt hösilagebalarna, för då kom vi verkligen inte åt honom ;) Haha. Man kunde verkligen inte låta bli att le åt alltihopa.