Shivering
Jag har, som många som känner mig vet, en kille med shivering. Innan jag träffade Pyret hade jag aldrig träffat en häst med den problematiken, vad jag trodde. Men nu sedan han kom in i mitt liv så kan jag minnas liknade situationer, men det är bara för att jag jämför med Pyret. Men det betyder inte att de hade det!
När jag träffade honom för första gången fick jag förklarat för mig lite snabbt vad shivering var. Jag provred och sedan var det raka vägen hem och ut på internet.
Det jag hittade då var exempelvis (Och kommer ihåg idag):
- Det finns olika teorier om hur det kommer till
- Exempelvis: Nervskada, nervklämmning i halskotpelaren, kosten m.m.
- Att det inte finns någon behandling
- Att hålla rygg och kors varmt för att underlätta shiveringen
- Hästen lyfter upp benet högt under sig och står å skakar/rycker i benet
- Syns oftast inte i samband med ridning förutom vid backning
- Utlöses om hästen är stressad, exalterad, rädd m.m.
Jag rindge även veterinären och frågade lite vad det innebar med ridning, hur det brukar utveckla sig med åldern mm. Veterinären förklarade tålmodigt och bollade med mig angående mina funderingar och tankar.
Jag mailade även hovslagaren (Jag har kvar honom än idag) och frågade vad det innebar med skoning, hur hans hovkvalite var och lite mer funderingar kring hovslagarsituationen, ex hur han var att sko?
När jag både använt internet, hovslagaren och veterinären som bollplank fick jag sätta mig ner och fundera själv över vad jag ville och om det var värd en chansning. För hur man än vrider och vänder på det så var det en häst med en problematik, och ville jag ha det? Han hade en problematik som veterinären inte trodde skulle bli sämre men veterinären kunde inte lova någonting och så hade han sämre hovkvalite och behövde lite extra hjälp i samband med skoning.
Men då Pyret lever hos mig idag så förstår ni vad jag valde. Jag valde att chansa då jag föll som en fura för honom. Stor, trygg, snäll och välutbildad. Exakt det jag sökte. Visst, jag hade kunnat hitta en exakt lika fin häst någon annan stans utan en problematik, men det var Pyret jag föll för och det var han som kom hem till mig.
Men då började en ny resa. Jag fick hem ett papper av kvinnan som skötte försäljningen av Pyret med lite tips för hur jag skulle kunna gå tillväga med att få Pyrets tillit angående bakhovarna. För tror ni att det bara är att gå in och lyfta så tror ni nog tyvärr fel då det måste finnas tillit. Från dag 1 har jag jobbat mycket med hans bakben för att det ska bli en positiv och rolig stund att lyfta dom för mig och andra. När jag började var han tvungen att luta all sin tyngd mot en vägg, för annars fixade han inte att hålla benet uppe, speciellt höger som är hans sämre ben.
Jag jobbade såhär:
- De första månaderna hade jag exakt samma rutin. Han fick luta mot en vägg, jag bad honom lyfta hoven, berömde när han lyfte, kratsade hovarna, släppte ner hoven och sedan godis.
- När han kändes trygg med den rutinen fortsatte jag med det jag jobbat med de första månaderna men började sedan be honom lyfta en bakhov utan att stå mot en vägg och höll hoven i någon sekunder i handen. Sedan släppte jag ner och han beröm och godis.
- När han blev bekvämare med att stå med bakhovarna uppe i kortare stunder utan stöd av väggen började jag jobba med att kratsa hovarna i gången. Fram går alltid bra, men bak kunde jag lyfta samma hov flera gånger innan jag fick bort allt skit. Men jag tog mig tiden att ta allting långsamt och inte pressa honom att stå uppe med benet längre än vad han fixade då det var jag som valde att börja plocka bort väggen.
- Och utifrån punkten ovan har jag valt att förisktigt få honom att hålla hoven uppe utan väggen som stöd någon sekund längre lite då och då. Men så fort jag har känt att det börjar bli för mycket har jag släppt hoven, han har då fått ställa till sig och sedan har bett honom att lyfta ännu en gång.
Jag jobbade länge med att få en stabil grund för oss att stå på och sedan valde jag några personer som jag lärde min och Pyrets rutin innan de fick börja lyfta hans bakben. Och utifrån det så har allting utvecklas. Jag gav oss tid och en stadig grund. Och hur många gånger jag än har fått en smäll eller varit påväg att få en (om man stod för nära när han fick en av sina shiveringattacker kunde man få en smäll eller två av olyckshändelse) så valde jag att aldrig bestraffa eller låta det påverka oss då jag aldrig ville eller vill förstöra den fina grund som vi har skapat tillsammans. Idag kan man lyfta hans bakben i både gången och utomhus, helt utan en vägg som stöd! Vissa dagar är det lekande lätt och vissa dagar kan det gå lite sämre. Men med tålamod och förståelse kommer man långt. Tro mig!
Idag kan de flesta som försöker lyfta hans bakhovar göra det. Men ibland tar det bara lite längre tid då han måste få ställa till sig och fundera lite över vem personen i fråga är och om han känner att han kan lyfta bakbenet för denna människa. Men från att bara lyfta för mig, hovis i samband med skoning och ibland mamma och syrran till att lyfta klockrent till 90% av gångerna är enorma framsteg.
Jag har lärt mig mycket under denna resa och den största gåvan är vilken förståelse man får och att man inte känner ett obehag inför denna problematik. Möter jag en häst med shivering så lyfter jag inte ens ett ögonbryn eller funderar över varför en människa har köpt en häst med den problematiken. De är precis som alla andra men med speciella behov. Och har man tiden att lära sig dessa behov så får du en häst som är exakt som alla andra. Min och Pyrets rutin tar lite längre tid än om du hanterar en häst utan shivering. Men den lilla tid som det tar extra, ja det får göra det helt enkelt.
Oj, ser att texten blev lång och kom ihåg att detta bara är mina tankar och hur jag har upplevt alltihopa. Det jag skriver är varken rätt eller fel, men det är min och Pyrets historia och hur jag funderat under våran tid. Har du en häst med shivering eller är sugen på att köpa en så är mina råd (Detta är utifrån mig!!):
- Kontakta veterinären och rådfråga om vad det innebär, hur du ska tänka mm
- Kontakta hästens hovslagare och fråga närmare hur hästen är att sko. Behöver den stå mot en vägg, måste den få lugnande, kan man sko hästen hemma eller måste man till en klinik? Har hästen dåliga upplevelser sedan tidigare med människor i samband att lyfta shiveringbenet så kan det innebär att det måste få lugnande medel i en sådan situation som skoning, eller kanske till och med måste skoning ske på en klinik?
- Gå efter dina egna känslor. Det är bara du som kan fatta beslutet om vad du ska göra. Det är varken rätt eller fel, och livet är en chansning. Antingen så går det hem eller så blir vägen lite svängig innan ni kommer fram. Gör det som känns bäst för dig!
Vet egentligen inte var jag vill komma med detta inlägg. Men jag tror att jag vill förmedla att allting går bara man lägger ner lite tid och en massa kärlek. Från början när jag såg Pyrets shiveringattacker så kunde jag fundera: Vad fan har jag gett mig in på? Idag skrattar jag lite åt mig själv då jag vet att det inte är någonting speciellt, i VÅRAT fall. Jag kan inte svara för hur andra shiveringhästar är!
En skoning med Pyret kunde jag inte vara med på, och när hovslagaren var klar och skulle sätta på barfotabootsen så vägra han lyfta bakbenet. De var flera som försökte få honom att lyfta för att kunna sätta på bootsen men efter ca 1,5 timme (om jag minns rätt) fick de ge upp. Han fick gå in i boxen då han inte kan gå barfota ute. Jag fick rulla ut efter jobbet och så fort jag klev in i boxen ställde han själv till sig mot väggen och lyfte hoven som jag skulle sätta på bootsen på. Det blev verkligen ett kvitto på mitt jobb och hur långt vi hade kommit då!
Har du en shiveringhäst? Då får du gärna skriva en liten kommentar om hur ni har fått det att fungera tillsammans :)
Kommentarer
