Är så äckligt less på vädret! Så fort det börjar vankas någorlunda bra underlag så blir det varmt eller regnar. Pyret har fått en lugn vecka. Har i stort sett skrittats hela veckan. Känns så jäkla surt! Och sedan jag råkade köra utan bromsar förra hösten i halkan (fick veta att jag var bromslös vid Butökat uppkörningen) har jag blivit chicken och vågar inte chansa helt enkelt. Det gick äckligt bra då, men bara för det så betyder det inte att det går bra nu. Fegis? Javisst! Nu ber jag till er vädergudar däruppe att ge oss bra före!!!!

 

För övrigt, hur går det då med Pyret? Jadu, när han stått stilla klockrent i gången i tre dagar när jag gjort iordning honom så åkte tempen fram för att seriöst se om han hade feber. Och jag fick snabbt se att så inte var fallet, och det visste jag ju egentligen innan då han varit så pigg och glad för övrigt, men ändå! Sedan han tillfrisknade efter alla bekymmer som vårat första ca 1,5 år bestod av har han succesivt fått det svårare att stå stilla i gången. Han har som jasat lite fram och tillbaka helt enkelt ända tills han förstått att vi ska gå ut.

 

Vi skämtade lite om att han var rädd att bli utbytt då det började i samband med att Lucky kom. Men samtidigt har jag gått och grunnat lite på det hela och kom fram till en sak: Jag har under en längre tid levt med en inre stress som har varit enorm. Jag har varit bitter och bitchig om vart annat. Svårt att varva ner och gått på i 110! I stallet var jag lugnare, men jag var fortfarande stressad. Nu när jag har fått förändringar i mitt liv, och börjat hitta ett inre lugn så har även Pyret lugnat ner sig. Men hans beteende förändrades bokstavligen över en natt. Han var densamma tills jag hade Lucky i två dagar och Cicci tog hand om Pyret. Efter mina två dagar med Lucky så kom de tre dagarna (som jag nämnde ovan) innan jag fick tempa. Så bokstavligen, över en natt fick han ett helt annat lugn inombords.

 

Så samtidigt som jag vet att den största förändringen hos honom är pågrund av mig så känns det lite charmigare att säga att han var rädd att bli utbytt. Och ja, han är hel, ren och frisk. Jag får nog ge det där att hästen verkligen är en spegelbild av en själv en större tanke. För Pyret var verkligen en kopia av mig själv! Och han har varit lugnet själv i gången sedan två veckor tillbaka. Nu hoppas jag bara på att matte håller sig på rätt köl här i livet. För allting har blivit så mycket roligare sedan dess!