Jösses vad stor dom är!
I går blev det en skrittsväng i skogen, eller sväng och sväng, blev nästan 1 1/2 timme lång ☺ Jätteskönt var det ute, så där lagomt varmt för att fortfarande rida i vinterbyxor ( ja, jag vet, överkurs! ☺ ) men jag har varken haft tid eller ork att ge mig ut i det fullproppade förrådet och rota så det får bli vinterbyxor ett tag till.
Men väl ute så fick jag uppleva någonting helt magiskt!! En örn som kom flygandes lågt och nära oss ☺ Inte rädd för fem öre och vääääldigt nyfiken ☺ Den hade stenkoll på oss och flög iväg en bit ( lågt ) ooch satte sig att vänta in oss när vi kom skriittandes efter sandhygget. När vi var nästan framme lyfte den igen och flög en liten bit och satte sig att vänta in oss. Men efter flera uppvisningar från han/hennes sida så lättade den och flög vidare in i skogen mot våra sommarbeten ☺ Vilken upplevelse!! Och ingen kamera.......sjutton oxå!! Men oj vilken lycka att få se dessa stora graciösa fåglar, käntes helt overkligt ☺
Förutom våra storkillar
Har vi dessa 3 små vänner ♥
Vissa dagar suger mer än andra
Det kan jag lugnt påstå utan att ljuga det minsta! Vissa dagar tar det emot någonting fruktansvärt att åka till stallet! Dagen i dag var en sådan dag! Dagen i dag var inte rolig på något vis! Inte fören det var dags för att pussa på Luckymulen ♥ Då kom lyckobubblet i kroppen, kan fortfarande få denna underbara aha känsla att : Att du faktiskt är min!! ♥
Men när regnet strilade från skyn, ja då låg en ridtur iiiinte riktigt på min topp 10:o lista. Men det räcker med att kommut ur stallet och sitta upp och skritta iväg så är det dåliga vädret ett minne blott och allt blir helt underbart ☺
Det blev ett lättare galoppjobb i skogen, inget avancerat utan bar en kravlös rolig tur för oss alla. En sån där tur som behövs ibland, bara skoj och inte så allvarligt. Lyckan i att få känna regnet mot ansktet och en pigg och glad kille som helst ville galoppa lite till, lite längre och lite fortare. Men det får vi ta en annan gång ♥
Vi lade lite nya fina blommor utanför Priddes hage ♥ Och i dag var första gången som jag stod där och kände en hälsning från finaste vännen och det var överlevligt. Tårarna trillade ( och det får dom! och det kommer det att göra länge! ) men i dag kunde jag för första gången sedan 1:a Maj känna en enorm tacksamhet över att få haft förmånen och lyckan att få vara med denna underbart fina vän under mer än 10 år ♥ Trots sorgen och saknaden så insåg jag vilken otrolig lycka jag fått uppleva. Och jag är så tacksam för att vi fick köpa Pridde när Sofie skulle sälja honom. För dessa 10 åren skulle jag aldrig velat vara utan. Pridde var en "one of a kind" ponny och vi hade lyckan att få vara med honom under så många år! Tack finaste vännen för all kärlek, kunskap och glädje som du gav oss ♥
Lite nytt
Känner att trots lite kyligare väder så är ändå våren på väg ( hoppas jag i alla fall ) så en vinterbild på bloggen käntes liiite fel.
Funderade länge hur jag skulle göra den nya headern men kom alltid fram till samma resultat, alla 3 killarna ska vara med ♥ Så det blev en ny header och många tårar som flödade, men finaste Priddeplutt ska vara med ♥
Att gå vidare...
Det här med Pridde har som tagit musten ur mig på något vis....det känns som om jag trampar vatten för att inte sjunka under vattenytan och allt är som segt på något vis, så svårt att förklara med ord hur det känns i själen. Men det är som om huden försvunnit och själen ligger öppen och sårbar och som om livet i stort gör ont. Vet att Sanna upplever det likadant och för Jessikas del går all ork bara åt att andas och överleva, smälta och försöka att förstå vad som hänt.....
Om du visste hur saknad du är finaste Pridde ♥
Det stora vemodet rullar in.....
Men dagarna går, en i taget och fast sorgen rullar in över oss som stora vågor från ett stormpiskat hav så blir det liiite längre och något lugnare vågor för var dag som går. Säger inte att det är lätt, säger bara att vi tar en dag i taget ♥
Har hittat några nya galoppvägar som ger oss möjlighet att rulla fram och att intervalla vilket är välkommet för både häst och ryttare ☺ Men det är en galopptakt som saknas när vi far fram i skogen, och det är inte bara vi människor som söker och saknar, även storkillarna inser att någonting omvälvande har skett. Men eftersom vi har kloka killar är jag fullt övertygad om att dom vet var Pridde är någonstans. Dom vet att trots dom gnäggar och frågar så kommer aldrig svaret som dom väntar på tillbaka. Trots det så gnäggar dom med jämna mellanrum, där ute i hagen ♥
I fredags startade vi upp dagen med stallet tidigt på morgonen och for på en underbar galoppsväng i skogen innan det var dags för jobb kl 12 ☺ Nöjda killar och nöjda ryttare , var välbehövligt för oss alla. Där och då kunde sorgen lätta lite även om en av oss inte var med....
Lördag blev det en prommis i skogen bara för att få värma och mjuka muskler och leder, var superfint väder och även detta var behövligt för kropp och själ och som Jörgen sa : Nog är det ledsamt att komma hit.....Men både vi och killarna njöt av lugnet i skogen och det meditativa i att stå stilla i tystnaden och låta killarna beta lite nytt färskt gräs.
Dagarna går
Och sorgen kommer och går. Ena stunden kan man skratta åt olika minnen och ena stunden gråter man och ångesten kommer krypande. Vi följdes åt till slutet. Nu är det Holles och Apaches tur att se efter våran älskade Pridde. Syrran har succesivt börjat plocka ihop i stallet. Hon har slängt det som är nött och trasigt och lagt undan det som hon i sinom tid ska göra sig av med. Men allting tas pö om pö. Ingen stress! Lucky har fått ta över Priddes gamla box och bås. Så nu har hans saker flyttats dit.
Luckys bås
Min nya hylla för handskar, sporrar och chaps i båset
Tårar & skratt i en salig röra
Fy vad det är mycket som bara sitter så där i ryggmärgen.....I lördags när jag ( Åsa ) och Sanna var i stallet för att ta hand om storkillarna så blev det otroligt mycke blandade känslor.
När den underbara glömskan slog in så både skrattade vi och njöt av ridturen. Hittade en underbar galopprunda som vi inte ridit förut och den kommer vi definitivt att rida fler gånger ☺ Men så mitt under en längre galopp så glömde jag bort mig och tittade bakåt för att se hur det gick för Jessika & Pridde. Hans små kortare ben har ju alltid gjort att han hamnat på efterkälken om han inte legat först ♥ När jag gjort om samma "misstag" 3 ggr så brast det......tänk att denna underbara kille aldrig kommer att följa med någon fler gång på en underbar galopprunda, en magisk skrittsväng i mörkret när snön lagt och stjärnorna glittrar på himlen, ingen som gnäggar av lycka ( matlust ☺ ) när man närmar sig hagen, aldrig mer.....
Så älskad och saknad ♥
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag och ibland blir den sig aldrig densamma mer.
Måndag första maj är en dag som för alltid kommer att sitta fast i våra minnen. Den dagen gick från en härlig ledig dag till panik, kaos, smärta och en stor stor sorg.
Jag vill börja med att tacka alla ni som på något vis delat vår sorg i vår älskade Priddes hastiga bortgång. Det är vid stunder som dessa som man verkligen inser hur många otroligt fina människor som finns runt omkring en i livet. ♥ Ett Stort Tack från djupet av våra hjärtan till er alla ♥
Kl 15 på måndagseftermiddagen får jag ett sms att allt är klart hos killarna, dom mår bra och allt är frid och fröjd. Då sitter jag och min man i bilen på väg hem från en helg i Dikanäs, kl 17.30 rullar vi in i umeå glada och tacksamma efter en underbar helg i fjällen.
18.20 ringer Sanna och säger att jag måste plocka upp Jessika för dom har ringt från stallet och säger att Pridde ligger ner och mår dåligt, misstanke om kolik redan då! Jag slänger mig i bilen, plockar upp Jessika och hon ringer direkt där och då jourvetten från Vännäs. I bilen bestämmer vi att vetten ska komma på en gång trots att vi bara har hört berättas för oss vad som kan vara fel. På vägen får vi veta att han klivit upp men har ont. Vetten undrar då om vi vill avvakta ( röd dag = hög kostnad ) men vi vill ha ut hjälp hellre en gång för mycket än för lite, speciellt iom att vi misstänker kolik.
Väl i stallet inser vi direkt att detta inte ser bra ut! Vetten kommer och undersöker Pridde och hade han varit yngre hade vi direkt blivit skickad ner till Strömsholm för operation. Men med tanke på Priddes ålder ( 25 år ) så blev det aldrig aktuellt ( Äldre hästar klarar inte av operationer rent fysiskt på samma sätt som yngre hästar, deras hjärta är inte nog starkt ).För redan där misstänkte vetten inte bara vanlig kolik ( gas, förstoppning eller sandkolik ) utan hon var misstänksam på att det var tarmvred som var orsaken. Men eftersom det inte går att "titta in" i magen så är det ändå inte helt lätt att ställa en diagnos. Misstanke om tarmvred men kunde ju också ha varit en "vanlig" behandlingsbar kolik.
Så det blev en stor dos smärtstillande och dropp på det för att se om det skulle släppa. Planen var en påse dropp, ut och gå 15 minuter, en stor påse dropp till och sedan promenad 15 min varje timme och när det släpte så skulle vi låta honom vila men hålla koll så att vi såg att han skulle må bra. Men vi visste att prognosen var dålig, riktigt dålig för pulsen var skyhög, jättedålig syresättning och trots en jättedos smärtstillande var Pridde väldigt påverkad!
Men redan första promenaden efter första påsen dropp insåg vi att det inte skulle gå. Ringde återigen vetten ( som då var tillbaka i Vännäs för att analysera blodprov från Pridde ) och sa att hon var tvungen att komma tillbaka direkt. Det blev några minuters väntan på svar från proverna men tillslut ringde hon och sa att hon var på väg och att proverna var jättedåliga! Vi blev tillsagd att gå med honom tills hon skulle komma tillbaka till oss, och fy så långt det är till Vännäs en sån här gång!
När hon väl kom tillbaka till stallet var Pridde oerhört starkt påverkad av tarmvredet, och efter en ytterligare undersökning beslutade vi att låta honom somna in, någonting annat kunde vi inte göra. Vi hade provat att få en ev kolik ( om det hade varit det ) att släppa, så vi gjorde det som gick att göra men den här gången räckte det inte till eftersom tarmvred bara går att operera för att få bra.
Att vi till 99 % är säker på att det var tarmvred bottnar dels i att provsvaret på blodprovet visade på att Pridde mest troligt hade problem med en eller flera tumörer. Dessa satt med all annolikhet i tunntarmen för det var där under indersökningen som Pridde visade på stor smärta, inte i magen eller tjocktarmen. Pridde hade även vätskeödem från skapet och hela vägen under buken fram till frambenen, uppstår i samband med toxinförgiftning. Så som ni ser så var prognosen oerhört dålig och det enda humana var att låta honom somna från all smärta!
Men det logiska gör inte smärtan och sorgen mindre för det, men vi är alla 3 glada över att vi inte ( för vår egen skull ) försökte längre än vad det nu blev med tanke på avståndet mellan oss och Vännäs. Nu har jag lite svag tidsuppfattning men ca 22.30 somnade Pridde lugnt och stilla in omgiven av oss alla ♥ Så från omkring 18.30 till ca 22.30 pågick en kamp som vi tyvärr inte lyckades med. Vi följde vår fina vän hela vägen på hans sista resa och på andra sidan stod Holle och Apache och tog emot honom ♥
Tack för allt finaste Pridde ♥
Sov i ro!
Sov i ro! Du är för alltid älskad och saknad ❤
♡06-04-1992 ☆01-05-2017
