Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag och ibland blir den sig aldrig densamma mer.

 

Måndag första maj är en dag som för alltid kommer att sitta fast i våra minnen. Den dagen gick från en härlig ledig dag till panik, kaos, smärta och en stor stor sorg.

 

Jag vill börja med att tacka alla ni som på något vis delat vår sorg i vår älskade Priddes hastiga bortgång. Det är vid stunder som dessa som man verkligen inser hur många otroligt fina människor som finns runt omkring en i livet. ♥ Ett Stort Tack från djupet av våra hjärtan till er alla ♥

 

Kl 15 på måndagseftermiddagen får jag ett sms att allt är klart hos killarna, dom mår bra och allt är frid och fröjd. Då sitter jag och min man i bilen på väg hem från en helg i Dikanäs, kl 17.30 rullar vi in i umeå glada och tacksamma efter en underbar helg i fjällen.

 

18.20 ringer Sanna och säger att jag måste plocka upp Jessika för dom har ringt från stallet och säger att Pridde ligger ner och mår dåligt, misstanke om kolik redan då! Jag slänger mig i bilen, plockar upp Jessika och hon ringer direkt där och då jourvetten från Vännäs. I bilen bestämmer vi att vetten ska komma på en gång trots att vi bara har hört berättas för oss vad som kan vara fel. På vägen får vi veta att han klivit upp men har ont. Vetten undrar då om vi vill avvakta ( röd dag = hög kostnad ) men vi vill ha ut hjälp hellre en gång för mycket än för lite, speciellt iom att vi misstänker kolik.

 

Väl i stallet inser vi direkt att detta inte ser bra ut! Vetten kommer och undersöker Pridde och hade han varit yngre hade vi direkt blivit skickad ner till Strömsholm för operation. Men med tanke på Priddes ålder ( 25 år ) så blev det aldrig aktuellt ( Äldre hästar klarar inte av operationer rent fysiskt på samma sätt som yngre hästar, deras hjärta är inte nog starkt ).För redan där misstänkte vetten inte bara vanlig kolik ( gas, förstoppning eller sandkolik ) utan hon var misstänksam på att det var tarmvred som var orsaken. Men eftersom det inte går att "titta in" i magen så är det ändå inte helt lätt att ställa en diagnos. Misstanke om tarmvred men kunde ju också ha varit en "vanlig" behandlingsbar kolik.

 

Så det blev en stor dos smärtstillande och dropp på det för att se om det skulle släppa. Planen var en påse dropp, ut och gå 15 minuter, en stor påse dropp till och sedan promenad 15 min varje timme och när det släpte så skulle vi låta honom vila men hålla koll så att vi såg att han skulle må bra. Men vi visste att prognosen var dålig, riktigt dålig för pulsen var skyhög, jättedålig syresättning och trots en jättedos smärtstillande var Pridde väldigt påverkad!

 

Men redan första promenaden efter första påsen dropp insåg vi att det inte skulle gå. Ringde återigen vetten ( som då var tillbaka i Vännäs för att analysera blodprov från Pridde ) och sa att hon var tvungen att komma tillbaka direkt. Det blev några minuters väntan på svar från proverna men tillslut ringde hon och sa att hon var på väg och att proverna var jättedåliga! Vi blev tillsagd att gå med honom tills hon skulle komma tillbaka till oss, och fy så långt det är till Vännäs en sån här gång!

 

När hon väl kom tillbaka till stallet var Pridde oerhört starkt påverkad av tarmvredet, och efter en ytterligare undersökning beslutade vi att låta honom somna in, någonting annat kunde vi inte göra. Vi hade provat att få en ev kolik ( om det hade varit det ) att släppa, så vi gjorde det som gick att göra men den här gången räckte det inte till eftersom tarmvred bara går att operera för att få bra.

 

Att vi till 99 % är säker på att det var tarmvred bottnar dels i att provsvaret på blodprovet visade på att Pridde mest troligt hade problem med en eller flera tumörer. Dessa satt med all annolikhet i tunntarmen för det var där under indersökningen som Pridde visade på stor smärta, inte i magen eller tjocktarmen. Pridde hade även vätskeödem från skapet och hela vägen under buken fram till frambenen, uppstår i samband med toxinförgiftning. Så som ni ser så var prognosen oerhört dålig och det enda humana var att låta honom somna från all smärta!

 

Men det logiska gör inte smärtan och sorgen mindre för det, men vi är alla 3 glada över att vi inte ( för vår egen skull ) försökte längre än vad det nu blev med tanke på avståndet mellan oss och Vännäs. Nu har jag lite svag tidsuppfattning men ca 22.30 somnade Pridde lugnt och stilla in omgiven av oss alla ♥ Så från omkring 18.30 till ca 22.30 pågick en kamp som vi tyvärr inte lyckades med. Vi följde vår fina vän hela vägen på hans sista resa och på andra sidan stod Holle och Apache och tog emot honom ♥

 

Tack för allt finaste Pridde ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo