Och jag är tillbaka på ruta 1, nämligen Hippo. Har till och ifrån ridit på klippkortsridningen, 3-4 ggr före sommaren och 1 eller 2 ggr efter sommaren ( minnet ni vet ) Hade sedan turen att få en plats på onsdagar med Sara som instruktör så nu "åker" jag runt så där lite lagomt. Så nöjd bra av att få sitta på en rygg igen, pussa lite mule, borsta, mysa och bara andas in hästdoften igen och känna lugnet som flödar runt i kroppen. Ett lugn som bara häst & stall kan ge ♥

 

Det var tungt att komma tillbaka till Hippo för det var så oerhört mycket Lucky för mig där. Satt så många underbara minnen i väggarna så nog rullade tårarana många gånger. Men samtidigt vill jag inte vara utan häst så då blev valet ändå enkelt. Det var bara att grina en skvätt, bita i hop och komma igen och för varje gång gick det lite bättre. Kan inte säga att det är enkelt nu, men jag klarar av det ♥ Och det räcker för mig just nu.

 

Men att bara vara i stalet 1 gång i veckan räcker inte, jag behöver och vill ha mer. Har då en sådan tur att jag har världens sötaste lilla tjej att få pyssla med, borsta, mysa och muta med en godis eller två ♥ Det som känns mindre bra är att hennes skada gör att hon tyvärr måste få somna in. Känns som att många känslor rivs upp igen och enklast hade väl varit att sluta att pyssla med henne men det kan jag bara inte. Hon blir så glad när jag kommer, stoppar huvudet mot bröstet ( som Lucky älskade ) och står och sover när jag borstar henne. Om det ger henne så mycket glädje så varför ska jag tänka på mig själv då och göra det enkelt..... för mig? 

 

Min fina vän, som snart måste resa vidare ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så länge har jag varit utan Pyret. Kan än idag komma på mig själv att tänka att det att är någonting jag har glömt, men lika snabbt som tanken blivit tänkt så knyter sig magen och hjärtat när det slår mig att han faktiskt är borta. Jag har inte glömt någonting. Det är inget vi längre. 

 

Att man kan sakna någon så att det gör ont trodde jag inte att jag skulle uppleva igen, speciellt inte efter att jag blev tvungen att låta min andra hälft Holle somna in 2013. Efter honom var jag naiv och trodde att resten skulle bli en barnlek. Ledsen ja, men inte så att det känns som att själen går i tusen bitar.

 

Men det är ingen skillnad på min hjärtehäst Holle och min hjärtehäst Pyret. Jag har haft den otroliga turen att få ha två fina själar i min ägo. Alla år vi fått tillsammans. Alltså, jag saknar tom att behandla den jäkla muggen.

 

Våra ridturer. Träningar. Mysstunder. Markservicen. Mocka hagen med dig som sällskap. Jag saknar allting som gjorde att det blev ett vi <3