Jag tog modet till mig och drog in Pyret på hoppträningen för att rida själv då förste styrman hade glöggkväll på jobbet och vår testpilot hade handen i gips. Jag sticker inte under stolen med att jag han med att gråta en skvätt pga nervositet och rädsla. Men sagt och gjort så värmde vi upp och hakade på de övningar som Johanna hade valt. Det blev en del studs och snäva svängar, och belive it or not, men jag flög varken av, red över någon eller grät under träningen ;) Det är stort för att vara mig! Jag känner mig sjukt stolt över mig själv som tog moet till mig och trotsade rädslan och gjorde en sak som jag aldrig skulle ha gjort förut. 

 

Pyret var verkligen en ängel och gjorde allting för att hjälpa mig. Jag hade det verkligen roligt och shit vilken självförtroendehöjare han är! Jag har knappt skuttat honom, och även fast han blev lite busig och stark så kände jag mig aldrig rädd uppe på hans rygg. Vi skuttade utan krav och pratade samma språk ganska regelbundet ;) Jag är verkligen supernöjd!! Min finaste stora gula!!

 

 

Det gick mycket bättre än vad jag trodde. När vi landade efter första studsen blev Pyret lite stark då han tyckte det var så roligt. Men Så fort jag bad hnom lyssnade han. När vi påbörjade volten var han tillbaka. Vi red övningen åt båda hållen. Jag kände mig väldigt balanserad och inte allt för osäker när vi genomförde övningen.

 

 

 

 

Så här ser veckan ut om det fortsätter att vara hårt i backen och om det inte kommer någon snö som gör att man inte bara behöver skritta. Men jag får fortsätta att öva, öva i skritten :)

Dressyrträningen i Torsdags gick kattskit. Jag sjönk som en sten och drog Pyret med mig. Mer än så behöver vi inte gå in på den träningen. Men det positiva som jag fick med mig från den träningen är att jag verkligen kan säga och stå för vilken stor utveckling jag har gjort i min egen ridning och med Pyret. Det har gått uppför och uppför, även fast jag tycker att det inte har hänt så mycket bitvis, men när vi föll tillbaka på ruta ett igen i torsdags så kunde jag verkligen se och känna det utveckling som har hänt under den korta tiden som vi har tränat och fått hjälp.

 

Nu taggar vi (eller kanske jag) dressyrträning till veckan och nu jävlar ska vi inte sjunka mer. Nu ska vi upp till ytan igen! 

 

För övrigt så är det skritt som gäller just nu då backen är hård. Så på den fronten händer der inte så mycket. Jag jobbar med en hemläxa från senaste träningen och på torsdag får jag se om det gett resultat eller inte ;) Planen är även att vi ska klippa stora gula till veckan då det rinner om honom efter en träning i ridhuset. Jag får se vilken dag som vi gör det. Kanske ska försöka fixa det imorgon? Det blir iallafall våran premiärklippning.

 

 

Igår blrev det ett pass på banan med killarna med Ida och Jana som sällskap. Vi värmde upp med att skritta LB:1 (?) programmet och avslutade sedan passet med att rida programmet i alla gångarter. Det gick mycket bättre än förväntat och jag studsade inte till stjärnorna, men sedan att allt i traven gick i undertempo är en helt annan historia ;) Känner mig sjukt nöjd över nedsittningen då det inte är förens de senaste gångerna som jag har fått känna AHA känslan över det. Resten kommer att falla naturligt då jag har fått upp styrkan i bål och rygg, hoppas jag iallafall :P

 

Så nu blir det lite mer övning och så har jag funderat på att anmäla mig till Juldressyren på Hippo nästa månad. Det skulle vara sjukt roligt å vara med. Men sen så måste man ju våga :P Haha!!

 

Ikväll bar det av till Stöcke men killarna. Vi red en bit bortanför Stöcke PF och tillbaka. Det blev ett pass med alla gångarter och det var taggade hästar vi satt på. Pridde blev "rädd" ganska ofta (Usch så farliga saker det finns efter vägen. Både troll och jättar finns i dikena!) och Pyret tog alla tillfällen han fick att dra fram och ner huvudet så att han kunde öka tempot lite ;-) Det är verkligen roligt att Pyret har börjat förstå det här med å ta för sig i galoppen, och som det verkar så tycker han att det är roligt. Fins stora gula <3

Mamma hjälpte till med markservicen när vi red så nu har Pyret en rejäl (minst 3 dm) bädd i boxen. Så nu hoppas jag på att såren på framkotorna försvinner (han får sår när han lägger sig ner). Hoppas hoppas!!

 

Nej, nu ropar sängen så nu fäller jag in vingarna för idag. Pyret var fin, trevligt sällskap i stallet och snart är det helg. Det har varit en helt jäkla bra dag helt enkelt :-)

 

Filmer från träningen igår. Det var en sjukt nöjd ryttare och ägare efter träningen!

 

Bättre sent än aldrig ;-)

 

Idag blev det en tur Nr.2 till hamnen med Syrran och hästarna som sällskap. Även idag red jag barbacka och tränade på nedsittningen. Och gissa vilken lycka som bubblade upp när jag kunde sitta lika mjukt och följsamt som i måndags men i lite längre sträckor :-D Det är LYCKA!!!! Idag tränade vi även på övergångar mellan trav --> galopp och galopp --> trav. Men peppar peppar, jag satt väldigt stadigt i övergångara om man jämför med hur det har gått innan de senaste ridturerna. Under de längre sträckorna som vi travade (läs korta för andra!) behövde jag aldrig byta av från trav till skritt om jag tappade balansen, istället kortade jag upp honom och travade mycket långsamt för att återfå balansen och när den var på plats igen kunde vi öka tempot igen. Nu känns det om att jag har hittat hur jag ska sitta på honom (nu är det bara att få med det till sadeln) är det bara att fortsätta jobba med tempot. Det går gärna lite långsamt för att jag inte orkar rida med honom. Men vet du vad: Det skiter jag faktiskt i ;-) Från att studdsa som en gummiboll till att kunna känna: Aha, det är så här mjukt och fint som det ska kännas, på bara några ridturer är ett stort steg i rätt riktning för mig. Nu ska jag fortsätta jobba på det jag har hittat och det ska bli intressant att se var det leder :-)

I torsdags tränade vi igen efter ett uppehåll på ca 5? veckor. Träningen gick sjukt BRA och jag var väldigt nöjd över båder mig själv och Pyret. Vi jobbade mycket med tempo, lite vägar och galoppen och jag kan verkligen stå rakryggad och erkänna vilken utveckling vi har gjort sedan vi började träna i augusti! Det har verkligen hänt mycket, speciellt hos mig som ryttare. Vi börjar sakta men säkert att prata samma språk och det resulterar i en mjukare och mer harmonisk ridning. När vi var klara med lektionen skrittade jag av honom innan han fick möta ödet med vatten och schampo. När han var duschad och klar fick han gå in i boxen med natthöet som sällskap innan det släcktes ner och rullades hemmåt (för oss människor)

 

På fredagmorgon blev det ett pass Nr.2 i ridhuset och denna gång provred även mamma honom. Hon red i alla gångarter och jag avslutade passet med lite intervallträning. Det var en taggad och glad häst och när jag kramade med skänklarna fick han bråttomt iväg ;-) När han var motionerad mockades boxen ur och så fick han lite lunchö att tugga på. Senare på dagen rullade vi hemmåt och det var en glad häst som klev av transporten hemma. Det blev även lite bus i hagen när han släpptes ut.

 

I lördags blev det en promenad och i söndags fick hästarna vila på vi hade fullt ös hela dagen med lunch på stan och kalasfirande.

 

Igår blev det en liten tur ner till hamnen och tillbaka med Syrran och Pridde som sällskap. Jag red barbacka (okey då, med padden) och tränade att sitta ned i traven. Peppar, peppar men jag tror att jag hittade den rätta snitsen då jag knappt skumpade och det kändes mjukt och bekvämt!! LYCKA!!! Det var en go och glad häst igårkväll.

 

Ikväll blev det en promenad då ena booten var på vift i lerhagen. När vi kom tillbaka från promenaden blev de ompysslade innan de fick gå in i boxarna för natten. Därefter fick jag hjälp av Ida, Anders och lamporna från en traktor för att söka efter booten, och belive it or not, men vi hittade den! Det trodde jag faktiskt inte att vi skulle göra. Men glad är jag då jag trodde att jag skulle behöva beställa en ny och låta honom stå tills den nya kommit. Men tji fick jag för det.