Nu hoppas jag på en fin dag i solens tecken!

Ha en fin dag alla vänner och njut av livet!

Lillvännen bara växer och växer. Kändes som att det var igår som jag hämtade hem honom. Men nejdå! Det är några veckor sedan ;)

 

 

Idag fick de gå ner och beta i ca 1,5 timme. Vi ska fortsätta att utöka så inom kort står de ute på heltid.

 

Efter ca 1,5 timme på betet så var sömmar borta och skon sne. Så det blev bara att rycka skiten.

Tur att vi kan det här sedan tidigare. Prise gud för silvertejp och flexibandage, det fungerar till allt!!

 

Nu är Kirvan 17 veckor gammal. Och han har funnits hos mig i 9 hela veckor! Vad tiden har gått fort. Ibland slår det mig hur viktig han är för mig, mitt lilla hjärtebarn! När han inte är runt mig så känner jag mig ensam och så har jag en känsla om att någonting är fel. Det är verkligen konstigt hur fort man vänjer sig med att ha honom där och hur mycket man kan älska ett litet knytte så mycket.

 

Idag blev det en eftermiddag i stallet. Vi har rensat ur båsen lite + att mamma har fått ett eget bås till Lucky. Vi har också hunnit med att mocka ur all skit i Pridde och Pyrets hagar under veckan. Så nu har vi bara en hage kvar och sedan är "storstädningen" av hagarna klara för i år. Skönt!

 

Efter att båsen och all markservice var fixad hämtarna vi in killarna och gjorde dom iordning för en tur. Jag och Syrran red medans mamma följde med på sin trogna springare cykeln. Vi red ner till fjärn och tog ett dopp med killarna. Förra året fick jag ner Pyret i vattnet efter många om och men + att jag var tvungen att leda honom, jag fick alltså inte rida. Idag blev det bara lite tjafs och sedan gick han raka vägen ner i vattnet med mig på ryggen. Vilken skillnad! Vi skrittade en bit innan vi vände hemmåt.

 

Och sista biten som vi skrittade av fick jag låna cykeln av mamma och så provcyklade jag med Pyret bredvid och även det skötte han super! 

 

Det blev en trevlig eftermiddag med blandning av nytta och nöje med mamma, syrran och hästarna :)

 

Jag har, som många som känner mig vet, en kille med shivering. Innan jag träffade Pyret hade jag aldrig träffat en häst med den problematiken, vad jag trodde. Men nu sedan han kom in i mitt liv så kan jag minnas liknade situationer, men det är bara för att jag jämför med Pyret. Men det betyder inte att de hade det!

 

När jag träffade honom för första gången fick jag förklarat för mig lite snabbt vad shivering var. Jag provred och sedan var det raka vägen hem och ut på internet.

 

Jag mailade även hovslagaren (Jag har kvar honom än idag) och frågade vad det innebar med skoning, hur hans hovkvalite var och lite mer funderingar kring hovslagarsituationen, ex hur han var att sko?

 

När jag både använt internet, hovslagaren och veterinären som bollplank fick jag sätta mig ner och fundera själv över vad jag ville och om det var värd en chansning. För hur man än vrider och vänder på det så var det en häst med en problematik, och ville jag ha det? Han hade en problematik som veterinären inte trodde skulle bli sämre men veterinären kunde inte lova någonting och så hade han sämre hovkvalite och behövde lite extra hjälp i samband med skoning.

 

Men då Pyret lever hos mig idag så förstår ni vad jag valde. Jag valde att chansa då jag föll som en fura för honom. Stor, trygg, snäll och välutbildad. Exakt det jag sökte. Visst, jag hade kunnat hitta en exakt lika fin häst någon annan stans utan en problematik, men det var Pyret jag föll för och det var han som kom hem till mig.

 

Men då började en ny resa. Jag fick hem ett papper av kvinnan som skötte försäljningen av Pyret med lite tips för hur jag skulle kunna gå tillväga med att få Pyrets tillit angående bakhovarna. För tror ni att det bara är att gå in och lyfta så tror ni nog tyvärr fel då det måste finnas tillit. Från dag 1 har jag jobbat mycket med hans bakben för att det ska bli en positiv och rolig stund att lyfta dom för mig och andra. När jag började var han tvungen att luta all sin tyngd mot en vägg, för annars fixade han inte att hålla benet uppe, speciellt höger som är hans sämre ben.

 

 

 

 

 

Jag jobbade länge med att få en stabil grund för oss att stå på och sedan valde jag några personer som jag lärde min och Pyrets rutin innan de fick börja lyfta hans bakben. Och utifrån det så har allting utvecklas. Jag gav oss tid och en stadig grund. Och hur många gånger jag än har fått en smäll eller varit påväg att få en (om man stod för nära när han fick en av sina shiveringattacker kunde man få en smäll eller två av olyckshändelse) så valde jag att aldrig bestraffa eller låta det påverka oss då jag aldrig ville eller vill förstöra den fina grund som vi har skapat tillsammans. Idag kan man lyfta hans bakben i både gången och utomhus, helt utan en vägg som stöd! Vissa dagar är det lekande lätt och vissa dagar kan det gå lite sämre. Men med tålamod och förståelse kommer man långt. Tro mig! 

 

Idag kan de flesta som försöker lyfta hans bakhovar göra det. Men ibland tar det bara lite längre tid då han måste få ställa till sig och fundera lite över vem personen i fråga är och om han känner att han kan lyfta bakbenet för denna människa. Men från att bara lyfta för mig, hovis i samband med skoning och ibland mamma och syrran till att lyfta klockrent till 90% av gångerna är enorma framsteg.

 

Jag har lärt mig mycket under denna resa och den största gåvan är vilken förståelse man får och att man inte känner ett obehag inför denna problematik. Möter jag en häst med shivering så lyfter jag inte ens ett ögonbryn eller funderar över varför en människa har köpt en häst med den problematiken. De är precis som alla andra men med speciella behov. Och har man tiden att lära sig dessa behov så får du en häst som är exakt som alla andra. Min och Pyrets rutin tar lite längre tid än om du hanterar en häst utan shivering. Men den lilla tid som det tar extra, ja det får göra det helt enkelt.

 

Oj, ser att texten blev lång och kom ihåg att detta bara är mina tankar och hur jag har upplevt alltihopa. Det jag skriver är varken rätt eller fel, men det är min och Pyrets historia och hur jag funderat under våran tid. Har du en häst med shivering eller är sugen på att köpa en så är mina råd (Detta är utifrån mig!!):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en vecka med mindre sömn och funderingar avslutar jag det med att semesterna börjar och att jag fick en lugn men alldeles suverän midsommar. Jobbade till 12.15 och sedan bar det av hemmåt för en dusch innan Jag, Syrran, Cicci och hundarna rullade till Klubbis i Flurkis för att äta lite våfflor, olika aktiviteter, loppis och auktion.

 

När vi var nöjda där rullade vi hem igen och påbörjade våran 3-rättersmiddag som vi sedan mumsade ute på altan tillsammans med sovandes hundar. Efter det dog vi i soffan och myste med hundarna resten av kvällen. Skönt efter en vecka med mindre sömn helt enkelt. Sov till kl 11 idag så sömnen behövdes iallafall.

 

 

 

Nu har killen landat ordentligt ☺ Han gick från ridskolelivet till pensionärsmode på en gång, utan att passera Gå ☺ Nä skämt och sido så har han acklimatiserat sig otroligt bra! Med tanke på hur drastigt hans dagliga motionsmängd minskade, från typ 100 till 30 från en dag till en annan och ändå ha alla fyra hovarna på backen. Det är väääldigt bra gjort!!

 

Han har  vid ett fåtal tillfällen testat mig, men det har gått bara bra. Dels är han ingen kille som är så yvig av sig och dels har jag bra hjälp runt mig som kan tala om när jag har tankevurpa och berätta hur jag ska tänka och lösa det som händef ☺ En stoooor eloge till flickorna och deras enorma tålamod till sin mor ♥

 

Har även fått världens bästa medryttare med tillhörande mamma ☺ Om jag får ok från dom så kommer det en närmare presentation längre fram på bloggen med ev en bild oxå ☺ Har även en till tjej som verkar ska hjälpa mig med Lucky så just nu har jag då som sagt två tjejer som vardera har en dag i veckan ☺ Nu under sommaren kommer dom nog att vilja rida lite mer (sommarlov & semester) och långa ljusa kvällar som passar super för en extra dag med finaste prinsen, men för fina Lucky är det bra bra med lite mer rutinerade ryttare på ryggen ☺

 

Ja så ser det ut nu för oss alla ☺ Måste bara få skryta lite om fina killen ☺ I söndags var Lucky med på vår egen lilla "tävling" Strömshoppet med min ena medryttare och han skötte sig super. Hon var med på dagens högsta klass (60 cm) och Lucky såg hur lycklig ut som helst ☺ Nu är ju höjden småpotatis för både häst och ryttare men jag tror nog att båda två njöt lika mycket över dagens möjlighet till att få skutta lite ☺ Själv var jag på banan som banpersonal/tävlingsledare/prisutdelare/lyfthjälp mm mm så tävlandet överlät jag med varm hand till min duktiga medryttare ☺ Vilken härlig dag vi hade, ev kommer det en bild eller två längre fram ☺

 

Ja nu vet ni lite mer om hur läget är för oss nybisar ☺ Jag som hästägare och Lucky som glad pensionär, ha det gott så höres vi snart igen ♥

 

 

 

 

 

 

 

Pyret var i sitt rätta element. När vi gjorde iordning honom så kunde han inte stå still. När Syrran skrittade fram honom för hand så var han väldigt på, så syrran hade det hon gjorde ;)

 

Men när jag hoppade upp och gav honom en uppgift var det som att hela arbetshästen kom fram. På framridningen började jag med att jogga igång honom innan jag samlade ihop honom. Han var väldigt lyhörd och vi hittade en låg och avslappnad form. Och där var han värd miljoner!

Men framridning blev tyvärr längre än vad jag trodde. Jag startade som Nr.8 och jag trodde att det skulle flyta på snabbare än vad det gjorde, men framridningen slutade på 1 timme och då hade både Jag och Pyret börjat tröttna, speciellt jag. Så när vi äntligen fick komma in på banan så orkade jag inte hålla ihop mig själv, så jag blev tyvärr en spratteldocka där på hans rygg. Men även fast jag gav han olika komandon kämpade Pyret tappert.

 

Det positiva är att det inte blev ett enda galoppombyte och han längde galoppen bättre på diagonalen än förut (Vi har haft svårt för det när vi har tränat). 

 

Efteråt var Pyret på G när vi skrittade av och när han väl stod i boxen kom hingstnacken fram när det kom nya hästar. Han fick nacke, gnäggade och pampade upp sig i sin box. Vi kunde inte göra någonting annat än att skratta åt hans uppvisning för han var verkligen i sitt esse idag. Han stod även som ett ljus i finkan när vi körde hem.

 

Nu ska jag fortsätta att jobba med mina brister för att bli bättre till nästa gång. Jag höll nerverna och humöret i chack, jag varken svimmade eller grät. Så nöjd är jag!

 

 

 

På din 18-årsdag! <3 Mitt stora hjärta <3