Host host.....
Har nu varit ute med Lucky 2 dagar och skrittat ca 30 min ( Beslutat med vett ) Vi skulle under tiden han går på full dos skritta uppsutten eller för hand ca 30 min varje dag för att han dels måste röra på sig så att han inte stelnar i hop som en riktig gammfarfar ❤️ Men också för att hjälpa till att transportera upp allt slem som ligger i luftrören och spökar.
Det jag har reflekterat över är att kylan ( som jag längtat efter ) verkar irritera honom mer nu, än när det är varmt ute. Men kan också vara så bara för att han varit sjuk så länge att det tar ett tag innan luftrören blir riktigt bra, time will tell! Men hur som så är det helt underbart att vara tillbaka på ryggen igen ❤️
I måndags var han ganska seg, i stort sett hela tiden. Kände mig oerhört elak för jag upplevde det som att han bara gjorde det för min skull. Men igår, ja då var det en helt annan femma! Pigg och framåt heeela vägen bortåt. Men när han insåg att vi hade kommit tillbaka till vägen som gick hemåt, ja då segade han i hop mer och mer ju närmare stallet vi kom. Han hade som ingen lust att "redan" avsluta turen ( min tolkning ) så det käntes ju mycket bättre i mattehjärtat. Pigg och öronen framåt hela tiden, ett litet litet extratryck med skänkeln och travinslag var ett faktum......finaste Prinsen ❤️
Så nu är det bara att vänta och se, snart är Ventopulminet slut och tanken är att han bara ska gå på sin "slemlösande hostmedicin" Vetten var försiktigt positiv med tanke på att dom går ute i stort sett hela tiden. Att vi kunde byta ut halmströet mot spån ( mindre damm och framförallt inga mögelsporer som lätt bildas i halm ) samt att vi har bra torrhö och kan fodra det så att det är frisk luft runtomkring och inte instängt.
Så rent astmamässigt kan omständigheterna runt omkring fungera hyfsat bra. Men kombon astma/ trång passage i luftstrupen gör det hela lite mer komplicerat tyvärr. Men nu tar vi en dag i taget, det som sker, det sker, oavsett hur mycket jag oroar mig. Det enda som händer då, är att jag tar bort glädjen de stunder jag är i stallet om jag fokuserar mer på det dåliga som är, i stället för det som är bra, att få vara tillsammans med Lucky ❤️
Uppdatering om Lucky
I morgon är det 14 dagar sedan veterinären var ut och undersökte Lucky. Redan när hon tittade på Lucky såg hon samma som jag, denna fruktansvärda ansträngning för att andas. Redan där i boxen så påbörjades undersökningen som sedan flyttades ut i stallgången för att gå ner med kameran för en närmare till på hans luftvägar.
Det var ingen trevlig syn, fullt, och då menar jag verkligen fullt med slem så det var inte konstigt att han hostat och slemmat en massa och verkligen hade det tungt med andningen. Men det var inte bara det som kom fram under undersökningen, utan tyvärr har den ena "sidan" av passagen ner till luftrören fallit i hop/sjunkit ihop. Så även om han blir helt frisk i sina luftrör så kommer han aldrig att syresätta sig fullt ut 😞 Det var så pass mycket så hade han varit yngre så hade det blivit operation.
Men i dag var det då äntligen dags att få sitta upp på finaste Prinsen igen ❤️ Har inte ridit på 3 veckor så abstinensen har varit stoooor, men det värsta har ändå varit denna väntan för att se om och hur han skulle svara på sin medicin. Och han har blivit bättre, med full dos medicin, inte helt bra, men bättre. Så nu är det bara att vänta, ge det sista av medicinen och se vart det landar någonstans. Som sagt, eftersom det inte är bara en faktor att ta hänsyn till ( astman ) utan två ( luftvägspassagen ) så får vi se hur det blir.
Men lyckan i dag, när jag hämtade finaste Prinsen, och han som vanligt kommer med sin mule och gosade och vi sedan kunde fara ut på en härlig skrittsväng ( trots skitväder ) ja den var helt underbar i hela kroppen ❤️ När finaste Prinsen lägger huvudet mot bröstet och vill att jag kliar honom bakom öronen, ja då är inte tårarna långt borta. Tänk vilken tur jag har haft, som har fått ha denna vackra själ som min alldeles egna vän i snart 3 år, min finaste Lucky som från dag 1 på ridskolan klev rakt in i mitt hjärta och där har han stannat. Nu hoppas jag bara på fler härliga år tillsammans, med min fina Prins ❤️
Långsamt men säkert
går det framåt. Finaste Prinsen har blivit piggare, mindre hostig och mycket mer social och närvarande ♥ Allt detta har tagit hårt på hans psyke. Från att ha varit pigg, glad och positiv blev han väldigt grinig och "avstängd" Från att ha ätit och vilat sida vid sida med Pyret blev han en grinig ensamvarg som bara ville vara i fred, inte alls likt min fina vän ♥ Men nu är dom tillsammans igen, sida vid sida. Hoppas nu bara att det fortsätter på samma väg ♥
Oron var befogad!
Blev inte så där lätt och enkelt som jag ändå hade hoppats. Min egenställda diagnos stämde tyvärr till 100 %
Nu har vi medicin och några veckor framför oss att se och ta ställning till vad som blir bäst. Men inga beslut fattas utan att vi har någonting att utvärdera.
Men jag är oerhört ledsen i mattehjärtat ♥ Finaste Prinsen var sämre än vad jag trodde. Är så glad att jag mitt i allt gick på min magkänsla och bad om en ordentlig undersökning och att han bara fått promenera de sista veckorna.
Nu får vi se hur hjärtat svara på sin nya medicin ♥
Men det är oerhört tungt, och denna väntan kommer att göra mig mer än lovligt galen ( värre än vanligt ) och är jag surare, kantigare och fräsigare än normalt så ber jag redan nu om förlåtelse. Helst skulle jag bara vilja snabbspola fram några veckor för att redan kunna se hur det kommer att gå, men samtidigt vill jag att dessa veckor ska sniiigla sig fram och vara ända till sommaren. Fy så kluven jag är......
Finaste Prinsen ♥
I morgon kommer vetten ut....
Oron skvalpar runt i magen. Usch....avskyr när djuren är sjuka. Men förhoppningsvis fär vi reda på vad som kan vara fel hos finaste Prinsen. För som det är nu är det ohållbart! Från att ha varit go och glad blir han mer och mer lik en grinig gammal farbror som tycker allt är dystert och grått. Nu håller jag tummarna för att vetten kan hitta vad som är galet!
Min finaste vän ♥
Oro i mattehjärtat ♥
Nu klarar jag inte av det längre! Tycker att jag, för att vara jag, har lyckats ha is i magen nog länge. Men nu, i samråd med vetten så är det dags för en djupare undersökning för att se om vi kan hitta vad som felas min älskade Prins ♥
Håller tummarna för att det "bara" är en seg förkylning. Min hjärna har redan ställt den ena hemska diagnosen efter den andra......Tur att jag har en klok dotter som alltid lyckas se mer nyanserat på saken än vad jag lyckas med när det är någonting som inte är som det ska ♥
Min finaste Prins ♥
Ja nu har det hänt saker ......igen!
Förutom 2 lösa skor på Pyret som vi lyckats rädda så har klommerkusen lyckats med det ingen annan lyckas med. Hur han gjort illa sig så här, ja det har vi ingen aning om, men särskilt snyggt är det ju inte tyvärr.
Ser inte snyggt ut men som tur är så är vår lilla prinsesshäst totalt obrydd för en gång skull 😯 Det blev en undersökning, koll av ev strålröta ( Var det inte ) samt rengöring och sedan beslut om var sjutton Pyret kunde gå med detta sår . Som hösten varit så är ju inte hagarna torra precis! Det visade sig att enda stället som det var ok att vara på med Pyrets sår, ja det var ridbanan.
Så nu går killarna på ridbanan 🙂 Torrt och bra för hoven, stor yta att röra sig på för att slippa svullnad och bästa kompien Lucky är naturligtvis med ❤️
Så just nu har vi okuperat ridbanan för alla som rör sig här. Men i dag så byggde vi en "tillfällig" liten hage längst ner mot skogen. Dit kan dom som vill rida på banan stoppa in killarna innan dom rider. Banan har blivit något mindre men nu går den att använda i alla fall för de som vill utnyttja den. När man är klar på banan är det bara att öppna upp igen och skäppa ut grabbarna grus ❤️ bajshögarna att rida slalom runt, jadet bjuder killarna på alldeles gratis 😉
Så, så här är det nu för oss. Lagomt mycke uppförsbacke, precis som det ska vara 🙂 Men denna gången så känns det konstigt nog helt ok. Det blir som det blir, vi kan som inte göra något åt vad som sker. Killarna mår bra och trots "såret" så är livet helt ok för oss alla 🙂 Dom har spått en vargavinter med mycket kyla, snö och att den ska bli lång. Men jo jag tackar, ge mig den så är allt glömt. Bara vi får en riktig vinter för en gångs skull så är allt annat bara en bagatell på vägen 🙂
