Gårdagens "snabba" som det skulle bli stallbesök drog ut på tiden och blev fleeeera timmar lång, och tur var ju att jag for dit ändå!

 

Skulle bara mocka, fylla vatten, promma och tempa Lucky för att sedan fara hem igen. Snabbt och bra, trodde jag 😝 Men allt flöt på, tills jag skulle tempa och den låg på 38 ( Högre för att vara Lucky) bestämde då att klä av ställa in i boxen och vänta ett slag och tempa om igen ( stannade då på 37.7 ) Luckys normala temp pendlar runt 37.4-37.6 så det var ngt högre så nu räknar jag som att han har lätt feber och det blir att fortsätta med prommisar ett tag tll  ❤️ 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så himla skönt att vara helt själv, bara jag och Morris och hästarna. Jag älskar dessa stunder när det är helt folktomt i stallet och det enda som hörs är bakgrundsljudet som alltid finns bland hästarna men inget mer. En lisa för själen och för öronen.

 

En vanlig dag i stallet så är det mockning av hagen som gäller, fylla vatten och fixa hö. Att inte ha någon stress är underbart. Stå i hagen med två stycken sociala killar som älskar att gosa, det är så himla mysigt. Lucky prommas nu i ca 30 minuter varje dag eftersom han har hostan from hell tyvärr. Men nu sista dagarna har han blivit mindre hostig och som tur är så lyser febern med sin frånvaro ( Tackar jag för ♥ )

 

Duktiga Morris som snällt sitter och väntar utanför hagen. Morris är så oerhört duktig i stallet. Han sitter lika snällt ute på en jacka/täcke som inne på den gröna lådan. Hur mycket jag än rör mig och går iväg sitter han duktigt kvar och väntar tills jag säger att vi ska gå iväg någon annanstans ♥

 

 

Myskillarna i hagen ♥

 

 

 

Killarna går tillsammans i sjukhagen och det går super ♥ Först gick Pyret där pga sin hov och skon som var lös så det blev en av Luckys boots på i stället. Nu går dom fortfarande kvar för deras riktiga hage är fortfarande väldigt lerig trots det vackra vädret som varit nu under flera dagar. Men så mycket regn som kommit nu under en sådan lång tid kräver lite mer än 4 dagar med upehåll för att torka upp tyvärr.

 

Det som känns mindre roligt är att Lucky har fått en sån jobbig hosta igen ( Han var ju förkyld förra hösten) så nu har vi med inrådan från vetten bestämt att han ska vila och bara gå en prommis på ca 30 minuter varje dag, tempas dagligen och se vart det bär av. Misstanken är känsliga luftrör mot damm men det kan ju också vara en vanlig hederlig förkylning. Men så länge som det inte finns någonting att gå på så är det vila med prommis som gäller tills vi har några fler symtom att utgå från ♥

 

Finaste killarna som trivs så himla bra tillsammans ♥

 

 

 

Pyret fick ju en tappsko i onsdags förra veckan. I går var hovis och satte på en ny sko men trots att skon togs av i onsdags isf att slitas/brytas av så gick hoven sönder lite så möjligheten att fästa skon igår var inte helt optimal. Så redan nästa vecka blir det ett nytt besök, tack och lov för en bra hovis när tassarna är som dom är.

 

Men tack vare Luckys boots så har Pyret fått vara ute i hagen och vi har även haft möjlighet att röra på honom i stort sett som vanligt men med kortare och lättare pass. Detta var inte möjligt tidigare utan då blev det oftast boxvila tills hovis hade möjlighet att komma. Så vilken otrolig utveckling det ändå har blivit! Ingen är lyckligare än vi, jo Pyret naturligtvis ♥

 

Denna höst, eller egentligen hela våren, sommaren och hösten har ju varit katastrof ur vädersynpunkt. Allt detta rregnande har gjort så att till och med våra hagar är urusla ( och vi har verkligen bra hagar! ) så nu får Pyret, och Lucky ♥ stå i den sk sjukhagen som vi förlängt. Om den också blir en lergegga som gör att Pyrets hovar inte fixar det, ja då blir det att bygga en ny tillfällig hage någonstans, för i lervälling kan han inte gå utan att riskera att få tappskor som i sin tur riskerar allt för  trasig hov, igen! men vi har förtröstan inför vintern, det måste ju bara bli en bra vinter ( vi får hålla tummarna för det! )

 

Lucky nöjd och glad när han får gå med sin kompis Pyret ♥

 

 

 

 

Det har varit både bra och mindre bra i stallet nu senaste tiden. Pyrets hov har peppar peppar klarat sig bra med Luckys boots på. Den sittter som en smäck ( bootsen alltså, även hoven 🙂 ) så igår testade vi den med ett lätt galoppjobb i skogen. Hoven är redan inplastad med silvertejp och så bootsen med inlägg på det och det sitter som berget. Men för att inte ha för stort "tryck" på hoven så blev det ändå ett lättare galoppjobb, mest bara för att låta deras energi pysa ut efter några lugnare dagar 🙂 Och det var glada killar som galoppade fram i pannlampans sken 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaha.....då är vi här igen då! Bliiiir lite frustrerad men vad kan man göra...bara gilla läget och svära så där lagomt mycket över allt detta överjävliga regnandet från skyn ☔️ som gör hagarna till kvicksand av lera som tillslut fick en av Pyrets skor att ge upp. Tack och lov för bästa medryttaren som hjälpte till att ta in Pyret och få av han skon som nästan var lös ( Tack vare det så ser hoven riktigt bra ut 👍 )

 

Så det blev för Sanna att åka ut på kvällskvisten för att linda in och sätta på Luckys ena boots och fixa till en ersättningshage i mörkret ( runt 22 tiden ) Men som tur va ( peppar peppar vi håller tummarna ) verkar Luckys barfota boots passa hyffsat i alla fall. Fungerar det så kan vi andas ute lite grann och invänta hovis. Fungarar det inte blir det boxvila för killarna tyvärr 😟

 

Men nu håller vi tummar & tår, tassar & hovar att vädret går till det bättre. För mer regn än det här behöver vi inte ha nu tycker jag. Ge mig kyla och snö i stället om det inte kan bli sol och vackert väder. Men ge oss för guds skull inge mer regn!!

 

Detta är vad jag ( Åsa ) tycker, detta är min alldels egna personliga åsikt och tankar ang detta , behöver inte stämma med dina tankar och åsikter, och jag säger inte att det är den enda och absoluta sanningen utan det är det som jag tror kan vara en bidragande orsakt till varför det blivit så här.

 

Och det gäller detta med att rida ut vs inte rida ut i skog och mark med hästen. Sedan reportaget om Grevlundagårdens naturbana på Hippson ( Finns att läsa här! ) så har det florerat mycket "ironiska" kommentarer på flertalet hästsidor där detta lyfts upp. B l a kommentarer om att det bara är "vissa" (läs dressyr ryttare ) som nöter ridhus. Att man inte ska ha häst om man inte kan/vågar rida ut. Att det är "konstigt" att det blir så stort när en "kändis" gör samma sak som den stora massan gör.....- Ja jag rider då ut varje dag, ingen som skriver om hur duktig jag är osv osv....

 

Nu har även en annan stor bloggare lyft detta med att rida ut, finns att läsa här. Och tro mig, jag anser att det är viktigt att hästarna får komma ut, att dom får jobba på olika underlag, miljöträning, bara få "leka" ibland ute på en stubbåker, skritta ut på en kravlös mysig lugn sväng och bara vara. Ja en häst behöver verkligen variation för att både kropp och knopp ska kunna må bra!

 

Men, så kommer vi då till verkligehen, en verklighet som sakta smygit fram under en väldigt lång tid ( ca 10-20 år ) som sakta men säkert begränsat detta med att tryggt och säkert kunna rida ut. Dels har de samhällen vi bor i förändrats oerhört mycket. Där stallen ligger i dag kan det ha det vuxit bebyggelse runt omkring som inte fanns där förut, större vägar och mer bostadsområden, för städerna i dag är betydligt större än vad det var förut. Stallet finns kvar än i dag medans närområdet har genomgått en stor förändring, och ofta tyvärr till det sämre .

 

Någonting annat som också tyvärr har förändrats stort är trafikens utveckling i och med att vägar vuxit fram i större utsträcking och fler fick möjlighet till att köpa sig både en och två bilar, ekonomin tillät både mopeder, episar, mer husvagnar samt husbilar i omlopp. Mer och mer av gods har lagts över på lastbilar isf tågtrafiken pga ekonomiska vinster osv osv. Lägg sedan till den attityd som vuxit fram bland många bilister när dom passerar de stackars ekipage som trots allt vågar sig ut på storvägen för att ta sig till de "uteridvägar" som finns där bortanför 70 eller 90 sträckan som man först måste rida efter med allt vad det innebär med fordon av olika slag. Inte alltid en så härlig upplevelse kan jag bara säga!

 

Jag tror att i takt med att det blev "svårare och svårare" att rida ut, det som var en vardag från början för dom flesta, tyvärr har förändrats under en längre period. Sakta men säkert, år efter år har utridmöjligheterna begränsats och ryttaren har blivit mer och mer bunden till ridhus, ridbanor och om man har tur, en pyttekort preparerad ridslinga, för möjligheten till en längre, är borta sedan länge, för att ge plats till annan bebyggelse. Denna period har kommit smygande, för vi vaknade inte upp från den ena dagen till den andra med det samhällsstruktur som vi har i dag, utan den har pågått en längre tid och människan är bra på att "anpassa" sig efter vad som är möjligt. Och alla som älskat att hålla på med hästar och ridning har utan att reflektera över det fått sin utevärld att bli mindre och mindre, tills vi är, där vi är i dag! I ridhus 24/7 eller i bästa fall på en ridbana bredvid. 

 

När omvärlden blev svårare och svårare att vara i som ekipage, möjligheten till att enkelt rida ut, utan att behöva ligga efter stora vägar med mycket trafik av olika de slag, när det sakta men säkert försämrades, ja då blev ryttaren kvar i det trygga och säkra. För handen på hjärtat.....hur ofta har inte både du och jag varit med om upplevelser ute efter vägen som nästan skrämt slag på en som ryttare och man har tackat sin lyckliga stjärna att det gick bra....för mig har det hänt allt för många gånger för att det ska kännas bra, skulle tro att det varit samma lika för dig och din häst....tyvärr!

 

Och jag tror att det är på den vägen som det gamla (rida ut ) har övergått till dagens nya (ridhus/ridbanor) Fler och fler begränsades under långre och längre tid. Att ha möjligheten att miljöträna hästen med det enkla som att rida ut, ja den förutsättningen/möjligheten minskade mer och mer. I takt med det försvann tryggheten hos ryttaren, fler och fler valde den trygga vägen för att kunna hålla på med det man älskar. Och med mindre antal ryttare som fortfarande red/rider ut minskar möjligheten till att rida tillsammans, vilket bara det är en enorm trygghet i sig när man måste röra sig efter större trafikerade vägar.

 

Det som är bra ( tycker jag ) är när man änvänder sig av Peder som verkligen är en stor positiv förebild, är att det ger betydligt större genomslagskraft än om någon annan privatperson förspråkar vikten av detta. Detta reportage har haft en enorm spridning och det är jätteviktigt anser jag, detta med att nå ut till den stora massan av hästägare/ryttare. För det är inte bra för hästar att harva runt på samma dag ut och dag in. Men med detta så väcks tanken av hur bra det är för vår vän hästen att få röra sig utanför ridhusväggarna/ridbanan, hur viktigt det är för deras hälsa och välbefinnande. Så förhoppningsvis startar detta en ny ( gammal ) trend, att fler försöker att hitta olika möjligheter för att ta sig ut. Om fler och fler försöker, ökar chansen att få med sig sällskap, som stöd både för orolig häst men också för den oroliga ryttaren. Och rätt vad det är så har tänket hos ryttare tagit ytterligare ett steg närmare tanken att utnyttja skog och mark. För när man börjar att tänka tanken, ja då är man ett steg närmare att försöka hitta en lösning. För det är tyvärr inte alla som har möjligheten att bege sig rakt ut i skogen utan att först behöva ut i trafiken/ bostadsområderna. Och även om den möjligheten finns, är det viktigt att ändra tänket och förståelsen hos ryttaren för vad en helt magisk underbar skogstur ger, både till häst och till ryttare. 

 

Så här tänker jag! Behöver inte betyda att du tänker lika, eller ens håller med! men jag anser att det är viktigt att det lyfts upp hur viktigt det är för hästarnas välbefinnande och hälsa. Och om dom då använder sig av Peder och hans naturbana för att tydliggöra vikten av att inte fastna i ridhus eller på ridbanan, ja men hjälp till då i detta viktiga arbete med att lyfta, stötta och peppa. Det ger bra så mycket mer än att ironisera och i många fall både dumförklara eller förlöjliga visa grenar eller ryttare. Det om något hjälper inte hästen alls, snarare tvärtom!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I bland så blir man bara positivt överraskad, i går var en sådan dag! Denna fina herre, ja han kan än ♥

 

Nu har våra killar tyvärr fått flytta in i stallet och bli "box" hästar en period 😟 Känns väl inte så där himla bra, men vad gör man när regnet aldrig vill sluta att strila ner och hagen bara blir som en enda stor leråker.

 

 

 

 

 

 

 

Att ha killarna tillsammans, blir så lycklig ända in i hjärteroten . Dom fungerar så otroligt bra tillsammans och Pyret är världens bästa flockledare. Han säger till när det är befogat och när han själv anser att det inte finns någonting att "bry" sig i så låter han Lucky hållas med sina konstiga hyss som han har ibland  ❤️ 

 

I natt har dom sovit inne eftersom regnet fullkomligt har öst ner. Då får dom torka upp sig och hovarna smt att Luckt får öv på att vara inne i sin box i stallet. Detta upplägg med en eller två nätter inne per vecka kommer att göra susuen för hovarna med också för Luckys lugn i stallet igen  ❤️  Får se om dom blir inne i natt också, beror på hur mycket dom vandrat runt, för regnet kommer att ös ner ända till onsdag förmiddag. men efter det kommer det att bli uppehåll ett tag igen, tackar jag för 👍