Dagarna går
Men sorgen och saknaden består.
Älskar och saknar dig <3
Mycket går bra
men att röja ut och plocka bort efteråt, ja det tar verkligen på själen. Vi har inte orkat ta tag i alla Pyrets saker. Det blev lite för mycket med först Lucky och sedan 6 veckor senare dags för Pyret. Själen och hjärtat behöver lite tid att smälta och ta in att alla våra killar nu är änglahästar ♥ Det enda vi gör just nu är att åka ut och tända ljus, ork till något mer finns inte ♥
Men vi har en diger samling att rensa ut och vi kommer även att sälja i stort sett allt eftersom vi i dagsläget tar en paus i hästägandet. Transporten är såld, sadlarna ska vidare till försäljning och allt annat kommer vi att sälja av eftersom. Det enda jag väljer att ha kvar är Luckys träns, grimma och grimskaft samt barbacka padden. Får jag mig en medryttarhäst i framtiden som är lugn och stabil så kommer jag att rida med den, men allt är så långt borta än så inget är i dagsläget klart på något vis 😊
Vi väljer att sälja bort och som Jörgen sa tidigare, köper vi en ny häst sköper vi en ny transport och tillbehör. Isf blir det en boggie som är extra allt för känner jag oss rätt blir det ingen liten och pevlig sak utan en stabil och stor ny vän 😍 men som jag brukar säga: Var sak har sin tid och med alla skador och sjukdomar i bagaget så orkar vi inte själsligt med en ny häst.
Jag har anmält mig till min första klippkortsridning och kommer även att följa med min kollega och vän Carola att sköta om hennes sköthäst som hon tar hand om 1 gång i veckan. Känner mig mogen och längtar verkligen efter att få dra in lite stall och hästdoft i näsan igen ♥
Gud vad jag saknar
finaste Prinsen! Saknar honom med varenda cell i min kropp. Saknar när han lägger sitt huvud mot mitt bröst och vill bli kliad. Saknar stunden av lycka i hjärtat när han ser mig och kommer i hagen. Saknar hans mjuka gnägg. Saknar att få sotta på hans rygg och bara galoppa fram i skogen.
Gud vad saknad kan göra ont!!
Nu Tackar vi för oss
Här tar vår resa som hästägare slut. Vi har tillsammans kommit fram till att orken till att satsa det som krävs känslomässigt i en ny vän , den finns inte. Vore det bara det ekonomiska klarar vi det, för i vår familj så hjälps vi åt oavsett hur involverad var och en är i detta med hästeriet. Som vår fina Anton brukar säga, när han hjälpt till trots att hästarna alltid varit någonting som han aldrig varit involverad i, mina pengar är era pengar, vi är ju en familj ♥
Det är Anton det! Han har under alla dessa år sett hur det tärt ekonomiskt för hans storasyster med en häst som ständigt varit skadad på ett eller annat vis, och med pengar har han alltid hjälp till oavsett hur summan sett ut. Det han aldrig, trots sitt stora hjärta för familjen kunnat ( Och tro mig, hade han det hade han aldrig funderat utan gjort det på en gång ♥ ) det har varit att lyfta lite av all den sorg, ångest och oro som följt med hästägandet, det har Sanna burit själv i alla år, men med oss alla i familjen runt omkring som stöd och med en axel eller två att gråta ut mot.
Allt började med en svullnad fram på bröstet för vår fina Pyret. Ingen feber, ingen smärta, go och glad så rådet blev att avvakta och se ( Tankarna gick att det var någon form av ett yttre trauma som var orsaken till svullnaden ) Men med tiden så förflyttade det sig, ökade på och minskade lite, var som olika från dag till dag. Blev sedan hosta som från början bara var vid ridning som sedan tyvärr ökade på i omfattning och även vid vila. Där var tanken först att det var typ som Lucky, lite känsliga luftrör mot damm så vi ökade på hans "hostmedicin" som vi gett honom i förebyggande syfte sedan Lucky fick det utskrivet. Det är baserat på örter och har en väldigt bra slemmlösande effekt och eftersom Pyret varit lite känslig, särskilt på vårkanten, lite hostig mott damm, så beslutade vi att fortsätta med det till honom i förebyggande syfte. Han blev jättefin i den lilla hosta han hade från början men sedan blev det mer och mer och oftare och oftare och trots att vi ökade på till maxdos av hans hostmedicin så hjälpte det inte fullt ut. Fortfarande ingen feber men nu hade han börjat att tappa vikt och musklerna började att tyna bort och vätskeödemet och hostan var kvar.
Där och då beslutade vi oss ändå för att ta ut vetten för en ordentlig undersökning för att kolla vad som kunde felas vår fina vän. Vi tar ju som sagt ut vetten hellre en gång för mycket än en gång för lite och med den kunskap och erfarenhet vi samlat på oss genom åren så visste vi ju att med vår finaste vän Pyret var det sällan och aldrig någonting enkelt. Största oron var att det var hjärtat som börjat vara lite svagt och trött. Men till vår lycka lät hjärtat väldigt bra och det var bara lite störning på lungorna. Så det togs en massa blodprover som skickades iväg ner för analys och en annan hostmedicin blev insatt eftersom övre delen av lungorna lät lite.
Så då kom väntan nr 1. Och när väl provsvaret kom, ja då ryktes marken undan helt! Lever och njurvärdet ( båda ) var på tok för höga. Vetten som vi hade här i Umeå ville av naturliga skäl inte uttala sig om ev behandling och dyl utan ville först vänta in vad en specialist hade att säga om provsvaren. Blev en lång helg som bara gick åt till att vänta, hoppas och förbanna tillvaron och sakta kom då känslan smygande att denna gång kanske det inte gick att göra någonting för den sista av våra fina vänner.
Och när då specialisten hörde av sig så visade det sig att vi hade kommit till samma slutsats. Det gick inte att behandla och när väl dessa symtom som Pyret uppvisade ( vätskeödem, hosta, vikt och muskelbortfall ) så var organen så slut att det inte gick att bota. Så där och då beslutades det att för Pyrets skull var det mest humant att få somna in och det på en gång. På måndag den 9 April ringde jag det samtal jag gruvade för och i går följde vi alla 3 ( Sanna Jag och Jessika ) Pyret till den sista vilan. Precis som det var när Lucky fick somna och likaså när Pridde gav sig iväg på sin sista resa där vi inte andra kunde följa med ♥
Allt detta gick väldigt fort, nu pratar vi några ynka veckor, från första symtom tills då beslutet blev att låta Pyret vandra vidare till sin änglavänner i himlen. Det var inte länge sedan Lucky gjorde sin sista resa ( 5 veckor & 6 dagar sedan i går. I dag på dagen 6 veckor sedan ) och före det var det finaste Pridde. Så nu står vi här, lite vilsna i tillvaron när det som vi andats och levt för i så många år abrupt tog slut på några ynka veckor. Själen har inte hunnit i kapp och det kommer att ta en lång stund innan vi landat i att vi inte har några hjärtan som väntar på oss i Ström längre. Men vi vet att vi tillslut kommer att hitta våra nya jag igen, Jessika har vandrat denna resa lite längre än vi andra och hon lovar oss att vi kommer att komma till ro även om det just nu bara är ett stort kaos i våra liv.
SÅ nu Tackar vi för oss. Här avslutas det Team Ahlenius som vi i början av vår tid döpte oss till när vi med vingliga kliv fattade beslutet att kliva in i hästvärlden med allt vad det innebar. Jag vill rikta ett stort Tack till Anna Spencer som gjorde denna resa möjlig. Utan henne som mentor och vän vet jag inte om jag hade haft modet att våga satsa och ge flickorna denna möjlighet. Som ett blåbär rullade jag in och tack och lov stod hon där och plockade upp mig i sin korg och såg till att jag hade någon att fråga när allt var nytt och i sanningens namn väldigt skrämmande. För naturligtvis fanns oron att jag inte skulle klara av att ro allt i land.
Vi vill även tacka Camilla Ålander som genom sitt engageman, sin stöttning och sitt driv gjort att både jag och Sanna utvecklats enormt. När vi haft en Camillalektion har ingenting känts omöjligt och känslan av att känna sig som typ Malin Baryard eller Patrik Kittel har alltid funnits där när man klivit av efter en lektion, kommer verkligen att sakna dina lektioner och ditt helhjärtade stöd ♥ Tack ♥
Men Team Ahlenius har inte bara varit vi i vår familj. Vårt Team Ahlenius har varit vi och våra underbara medryttare. Tillsammans med er gick vi från att vara Team Ahlenius det bästa gänget som vi någonsin kunde ha önskat, till att bli ett Dream Team till 100 % Tack ♥ för att ni alltid har funnits där för oss och våra killar ♥
Men nu kliver vi ur "ägande" världen, lite tilltuffasd i själen men många erfarenheter och mycket kunskap rikare. Men att än en gång satsa och lägga ner hela själen i en ny vän, ja det orkar vi inte just nu. Sen vad livet har att erbjuda längre fram, ja det har vi ingen aning om. Men just nu är det dags att säga adjö & tack för oss. Vi får se huruvida Team Ahlenius uppstår i hästform igen, hur som helst kommer vi i familjen alltid att vara Team Ahlenius och finnas där för varandra i vått och torrt, som vi alltid har gjort och som vi alltid kommer att göra i framtiden ♥
Tack för oss ♥
Saknar dig!
Himlen har fått en ny ängel
Vila i frid Balzac
❤️ 1/6-1997
😇 10/4-2018
För alltid älskad och saknad!
Tack för de 5 åren vi fick tillsammans.
Goodnight my angel.
Time to close your eyes.
I promise I would never leave you.
And you should always know,
I never will be far away.
Time to close your eyes.
I promise I would never leave you.
And you should always know,
I never will be far away.
Good by my angel, my friend and love.
We will meet again!
Så himla tungt just nu....
Gårdagen stryker jag helst ett streck över! Det var så oerhört känslomässigt tungt att plocka ihop alla Luckys saker i stallet. Gick ganska så bra så länge det var båset i sadelkammaren men när jag skulle plocka ner hans täcken i stallet och hans grimma och grimskaft ja då var det fördjävligt jobbigt rent ut sagt!
Saknar finaste Prinsen så oerhört mycket, få kan nog fatta HUR mycket......När man hittat den klippa i livet som gör allt med hästar och ridning så himla lätt och roligt och så fyllt med kärlek som Lucky innebar för mig, ja då känns det som om hjärtat slitits ur kroppen. Att ersätta Frode ( hunden vi hade innan Morris ) ja det tog mig 1 år innan jag ens kunde tänka tanken på en ev ny hund, så är jag funtad! Jag kan inte bara stänga hjärtat för en individ, för att i nästa hjärtslag öppna för en annan, det går bara inte! Att "byta" ut djur har jag aldrig klarat av, det tar lång tid för mig att sörja och göra avslut. Och för den nya vännen som kommer in efteråt anser jag att det är viktigt att den får all min äkta kärlek, så att den inte blir något substitut eller en tröst för en annan kärlek och vän!
Men jag förstår att det finns gånger när den nya kliver in relativt tidigt för många. För vill man vidare mot ett mål som hägrar där borta långt bort i horisonten, ja då måste man fatta detta svåra beslut att släppa in en ny vän, så är det ju bara.
Jag har en nygammal vän som ger mig oerhört mycket tröst i min sorg. En vän som också saknar Lucky precis lika mycket som jag. Det ser jag varje gång som han kommer fram i hagen och lägger mulen mot min kind eller mot mitt bröst. Pyret har också sorg, och hans sorg är precis lika stor och omfattande som min, så tillsammans ska vi nog komma över saknaden av finsate Prinsen. Tillsammans ska vi påbörja vår egen lilla resa och bredvid oss, inte synligt men ändå lika närvarande, vandrar finaste Prinsen med ♥
Till månen och tillbaka ♥
Då börjar vi om igen då.....
Ja då var vi tillbaka till lite sjukdom, lite sorg och en stooooor tung suck!
På sjukdomssidan har vi då Pyret ( den enda som vi har kvar ) Det är inte hovar, mugg eller lymfangit, som det nästan alltid har varit när det gäller honom ( förutom magproblem de lux, senskada och lite annat smått & gott ) Utan denna gången är det vätskeödem under buken tillsammans med ordentlig hosta. Grattis säger jag bara.....
Vetten kom samma dag som vi ringde och tack och lov var det inget fel på hjärtat. Lungorna lät också förhållandevis bra så vad som felas vet vi i skrivandets stund inte än ( Mer än ödem, hosta och som alltid som ett brev på posten, vikt och muskelras ) Dom ( 3 veterinärer ) tog flera provrör med blod för analys. En del kommer att analyseras här på plats men en del ska ner till Uppsala så det dröjer några dagar innan vi får svar på vad det ev kan vara.
Men vilken cool kille vi har ♥ Vi stod ute med en nakenfis till Pyret när vetten kom in på gården. Direkt när dom kom så ville dom lyssna på hjärtat på en gång för att uteslute det som kan vara riktigt problematiskt. Vi frågade om vi inte skulle gå in i stallet men eftersom Pyret var så lugn, vädret så vackert så beslöt vi oss för att fortsätta ute om det bara fungerade för Pyret vill säga. Och så fin vår vän är ♥ Det kom 2 bilar in på gårdsplan där vi stod, ca 10 människor passerade runt om oss samt en häst, och finaste vännen stod lugnt och stilla och lät vetten både ta flera blodprover, få intravinös medicin samt bli klämd och kännt på utan att göra någonting annat än att titta lite på allt som hände runt oss eller att halvsova lite i den härliga solvärmen. Det är vår Pyret det ♥
Så nu väntar vi på att få reda på vad som felas och utifrån de svar vi får, får vi gå vidare. Förhoppningsvis så har vi svar i dag eller i morgon från proverna, hoppas att dom ser någonting på något av dom alla prover som dom tänker köra. Finns inget värre än att famla i blindo, bättre med ett svar, oavsett vad, än att jobba sig fram utan någonting att gå på. Men vi har ridit igenom värre saker än detta så vi håller tummar och hovar att allt snart är över och finaste vännen snart är pigg igen ♥
På Luckysidan kommer nu det som jag gruvat för sedan finaste Prinsen fick somna in. Jag har skjutit på det så länge som det bara gått men nu finns det ingen återvändo. I dag ska jag börja att rensa ut allt som jag har samlat på mig under 3 år. Kommer att kännas hemskt att plocka ner hans täcken från boxdörren, ta bort ur hans bås och rensa ut allt till baracken. På något vis har det gått att "trycka" bort allt som hänt och som låtsas att han fortfarande lever . Men att "städa" bort honom i stallet, ja då blir det så himla verkligt. Hur kan man bara "rensa bort" den bästa vän som man någonsin haft! Kommer att bli en tuff kväll i stallet och fler blir det innan jag är klar. Tur jag har hjälp för usch så många tårar som kommer att trilla ikväll.....
