Men dagarna går, en i taget och fast sorgen rullar in över oss som stora vågor från ett stormpiskat hav så blir det liiite längre och något lugnare vågor för var dag som går. Säger inte att det är lätt, säger bara att vi tar en dag i taget ♥

 

 

Har hittat några nya galoppvägar som ger oss möjlighet att rulla fram och att intervalla vilket är välkommet för både häst och ryttare ☺ Men det är en galopptakt som saknas när vi far fram i skogen, och det är inte bara vi människor som söker och saknar, även storkillarna inser att någonting omvälvande har skett. Men eftersom vi har kloka killar är jag fullt övertygad om att dom vet var Pridde är någonstans. Dom vet att trots dom gnäggar och frågar så kommer aldrig svaret som dom väntar på tillbaka. Trots det så gnäggar dom med jämna mellanrum, där ute i hagen ♥

 

 

I fredags startade vi upp dagen med stallet tidigt på morgonen och for på en underbar galoppsväng i skogen innan det var dags för jobb kl 12 ☺ Nöjda killar och nöjda ryttare , var välbehövligt för oss alla. Där och då kunde sorgen lätta lite även om en av oss inte var med....

 

 

Lördag blev det en prommis i skogen bara för att få värma och mjuka muskler och leder, var superfint väder och även detta var behövligt för kropp och själ och som Jörgen sa : Nog är det ledsamt att komma hit.....Men både vi och killarna njöt av lugnet i skogen och det meditativa i att stå stilla i tystnaden och låta killarna beta lite nytt färskt gräs.