Gud vad jag saknar

finaste Prinsen! Saknar honom med varenda cell i min kropp. Saknar när han lägger sitt huvud mot mitt bröst och vill bli kliad. Saknar stunden av lycka i hjärtat när han ser mig och kommer i hagen. Saknar hans mjuka gnägg. Saknar att få sotta på hans rygg och bara galoppa fram i skogen. 
 
Gud vad saknad kan göra ont!!
 
 

Så himla tungt just nu....

Gårdagen stryker jag helst ett streck över! Det var så oerhört känslomässigt tungt att plocka ihop alla Luckys saker i stallet. Gick ganska så bra så länge det var båset i sadelkammaren men när jag skulle plocka ner hans täcken i stallet och hans grimma och grimskaft ja då var det fördjävligt jobbigt rent ut sagt!
 
Saknar finaste Prinsen så oerhört mycket, få kan nog fatta HUR mycket......När man hittat den klippa i livet som gör allt med hästar och ridning så himla lätt och roligt och så fyllt med kärlek som Lucky innebar för mig, ja då känns det som om hjärtat slitits ur kroppen. Att ersätta Frode ( hunden vi hade innan Morris ) ja det tog mig 1 år innan jag ens kunde tänka tanken på en ev ny hund, så är jag funtad! Jag kan inte bara stänga hjärtat för en individ, för att i nästa hjärtslag öppna för en annan, det går bara inte!  Att "byta" ut djur har jag aldrig klarat av, det tar lång tid för mig att sörja och göra avslut. Och för den nya vännen som kommer in efteråt anser jag att det är viktigt att den får all min äkta kärlek, så att den inte blir något substitut eller en tröst för en annan kärlek och vän! 
 
Men jag förstår att det finns gånger när den nya kliver in relativt tidigt för många. För vill man vidare mot ett mål som hägrar där borta långt bort i horisonten, ja då måste man fatta detta svåra beslut att släppa in en ny vän, så är det ju bara. 
 
Jag har en nygammal vän som ger mig oerhört mycket tröst i min sorg. En vän som också saknar Lucky precis lika mycket som jag. Det ser jag varje gång som han kommer fram i hagen och lägger mulen mot min kind eller mot mitt bröst. Pyret har också sorg, och hans sorg är precis lika stor och omfattande som min, så tillsammans ska vi nog komma över saknaden av finsate Prinsen. Tillsammans ska vi påbörja vår egen lilla resa och bredvid oss, inte synligt men ändå lika närvarande, vandrar finaste Prinsen med ♥
 
Till månen och tillbaka ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det gör så ont!

Och det känns så overkligt! När jag är här hemma är det nästan som om jag kan hålla det ifrån mig. Som om allt har varit en fruktansvärd mardröm som jag bara kan vakna upp från.......och så är allt som vanligt igen.
 
Men så är det inte, det hemska har hänt och igår så vandrade jag dom sista stegen med min finaste Prins ♥ Jag vet att jag fattade rätt beslut, jag vet att min finaste Lucky inte mådde bra. Att han hade det jobbigt med sin andning och att hans ork inte räckte till för att få vardagen att fungera, men det gör det inte något lättare för det! Min hjärna förstår en sak, men mitt hjärta kan inte fatta att den fina vän jag haft i 3 år inte finns kvar i stallet och väntar på att jag ska komma. Det enda som väntar är en hage utan Lucky, fy satan vad ont det gör!! 
 
 
 
 
 
 
 

Nu har himlen fått en ny stjärna

Idag har våran fina och älskade Lucky vandrat vidare till Trapalandas gröna ängar.
Nu betar han sida vid sida med våra änglahästar Holle, Pridde och Apache <3
 
Tack för de 7 åren som du har varit med oss.
De 4a första åren på ridskola och de 3 sista åren som privathäst hos oss.
 
Tack för att du gav min mamma kärlek och att du bar henne tryggt på din rygg.
 
För alltid älskad och saknad <3
 
Vila I Frid
 
 
 
 

Fortsätter att utmana ödet

men törs inget annat! Vet att det tyvärr brukar ( ofta, men inte alltid ) ge en käftsmäll tillbaka men just nu är jag så oerhört lycklig så jag måste bara få skriva ner så att jag längre fram kan gå tillbaka och läsa om vår helt magiska utveckling de senaste veckorna ♥
 
Lucky har fortfarande problem med att syresätta sig, eftersom han inte kan opereras så kommer han aldrig att bli riktigt bra igen. Men om han får många skrittpauser (  återhämtningsfaser ) mellan mer fysiskt krävande jobb så orkar han jättebra ändå ♥ Han är väldigt pigg och framåt när jag rider. Han skrittar på med en ordentligt fart och länger verkligen på stegen. Men jag märker att det han älskar mest, att galoppa, är det som av helt naturliga skäl då, är det som är tyngst för honom. Men han älskar verkligen att få gasa fram i skogen så jag låter honom göra det för han säger själv till när han behöver få en återhämtningspaus och så att säga "andas" sig i kapp ♥ För när han har återhämtat sig och jag kortar upp tyglarna, ja då börjar han att dansa fram på plats igen. Då känner jag hur hela hans kropp utstrålar " Nu, nu är det dags igen. Nu öser vi på i galoppen! Har han inte riktigt fått återhämta sig, ja då bara skrittar han på. Men när han är pigg, ja då börjar han att takta lite och vill helst själv välja att gå in i galoppen igen. Men han går aldrig över gränsen. ber jag honom att skritta på, ja då gör han det! men jag känner hur hela kroppen bara går och väntar på det magiska ok:et. Ok.et att nu......nu galoppar vi igen. Och då, ja då är han aldrig svårövertalad  😊
 
Men det som verkligen glädjer mig utöver att han är pigg och glad igen, efter allt som varit och mår så bra som han kan, ja det är våra galoppfattningar som vi lyckas med tillsammans. 
Fick genom Camillas hjälp en gång för ett tag sedan verkligen känna och uppleva hur en riktigt bra fattning ska kännas. Hur han som ska få hela rumpan under sig och liksom välva sig in i galoppen med en ordentlig kraft under/bakifrån. Och det är dit vi verkligen är på väg. Går bäst i vänstern men börjar även att bli bättre i högern ( men där tar orken slut fortare ) 
 
Så det är det vi jobbar med mycket nu när vi är ute. Prinsen älskar att galoppa och har hur mycket energi som helst för det ( utifrån sina förutsättningar då ) så den energin jobbar jag med att fånga upp och använda mig av när vi övar fattningar. Styrkemässigt så orkar vi nu också jobba i bra kort galopp, och jag hittar mer och mer finliret i att driva men samla i hop honom så att han inte bara älgar iväg utan verkligen samlar upp och behåller energin som en bubbla runt oss i stället för att den som bara ska rinna iväg 😊
 
Nu kan det uppfattas som att vi är huuur bra som helst. Att jag har blivit världens bästa ryttare osv. Och så är det inte, verkligen inte! Men jag märker hur vi hela tiden utvecklas som ett team, hur han och jag ( mest jag då ) hittar min plats på ryggen och att jag kan hjälpa honom på ett helt annat sätt än förut. Jag har blivit starkare och hittat en betydligt mer rätt position i sadeln vilket gör att jag på ett helt annat sätt kan hjälpa honom på ett bättre sätt när jag inte behöver "slösa" energi och ork på min egen sits 😊
 
Så där är vi nu 😊 Jobbar vidare med det vi båda älskar, och någonstans gör jag rätt för en av mina medryttare upplever honom betydligt mer mjuk, följsam och har fått mycket rundare och finare gångarter ( alla tre ) Så det tar jag till mig och tillsammans jobbar vi vidare med hans pilot där uppe på ryggen 😊 Tillsammans kan vi besegra berg, han och jag. Och jag kan, fortfarande efter snart 3 år som ägare ( Blir det i februari i år ) knappt fatta att han är min ♥ Är så oerhört lycklig över att denna, ibland lite komplexa varelse, har accepterat mig som sin människa och ger mig all denna kärlek, kunskap och möjlighet att få vara med honom och att få utvecklas som ett team tillsammans ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite från dagens häst 🐴

Vilken tur vi har som har världens bästa Jessika 💕 I helgen är Sanna på äventyr så då får Jessika kliva in och axla lite Pyret 🙂 Så skönt att vara 3 st som hjälps åt med 2 hästar. Helst hade vi ju haft kvar Pridde plutt 💕 men när det nu är som det är så är det ändå skönt med en exraperson som kan det här med häst och som kan kliva in vid behov. Jessika har ingen tanke på att skaffa någon ny häst ( även om jag försökt övertala henne 😊 ) hon tycker att det räcker med att hjälpa oss med våra killar. Och eftersom detta med hästeriet alltid varit en familjesak så har hon ju häst precis när hon vill 👍
 
I dag blev det jogg på lina för båda killarna. Jag jobbade med galoppen på Lucky, dels för att se hur mycket han orkar, men också för jobba med fattningar i båda galopperna för att bygga och stärka men utan någon annan tyngd att jobba med än sin egen vikt. Sen har han ju möjlighet att busa lite ( vilket han alltid gör ) när jag linar. Som de fina killar vi har så existerar inget bus vid ridningen men när vi linar, ja då passar båda killarna på att krumma, sparka och bocka lite. Ogillas av mig ( Åsa ) för jag är så paniskt rädd att någon av dom ska gå omkull när dom fladdrar runt med benen i luften! Men grabbarna grus, ja dom ääääälskar det!
 
Finaste Prinsen i dag 💕
 
 
 
Finaste Pyret & Jessika 💕
 
 
 

Första galoppen ♥

Jösses vilken pigg och glad kille jag satt på 😊 hade inte räknat med denna energi och styrka i galoppen efter så många veckor med bara skritt . Här beslutar vi och vetten om att bara skritta/promenera och HÄR kan ni läsa om när vetten var ut och tittade på Luckys luftrör och HÄR kan ni läsa om vad som felades min fina Prins ♥
 
Men som sagt, igår satt jag på en pigg och glad kille som gjorde suuuperfina fattningar, hade en rund och fin galopp med mycket styrka och kraft i ♥ Så himla behövligt det var, för oss båda två ♥
 
Nu är det bara att sakta men säkert bygga upp killen igen, och dit det bär, dit bär det. Han går på sin "hostmedicin" varje dag, han har bra aptit och han är pigg och glad när han jobbar, och något mer kan jag inte göra för honom. Jag ger honom den medicin han behöver, har tagit bort halmen i huset och ersatt det med spån samt att vi sakta håller på att vänja över från torrhö till så mycket hösilage som han kan gå på. Det silage vi har är väldigt blött, superbra för luftrören men mängden per dygn blir oerhört stora för killar på ca 650 kg så vi kommer nog att behöva ge lite torrhö ändå för att finaste killarna ska hinna och framför allt orka äta allt som deras stora kroppar kräver ♥  Men så mycket som dom orkar/klarar av kommer de att få i hösilage form 👍
 
Min finaste kille i går efter vår första galopp i skogen på länge. Vi var så snabba att vi lämnade Sanna & Pyret långt därbak i snömolnet efter Luckys hovar. Dom hade inte en chans att hänga på när vi gasade iväg 😜 
 
Hm......inser att Lucky är låååångt ifrån den fina ridskolekille som han var för 3 år sedan 😜 Nu ser han mer ut som en ovårdad lurvponny  ❤️ 
 
 
 
 
 
 

Sakta kommer känslan krypandes.....

Men vet inte om jag riktigt vågar släppa in den än......känslan att det kanske går vägen trots allt ♥
 
I går när jag var klar med all markservice åt båda killarna, ja då var det dags för den roliga biten, nämligen att rida. Och finaste Prinsen var hur mjuk och fin som helst. Och det bästa av allt, ingen hosta! Ingen hosta vare sig inne i stallet eller under ridningen. Hörde ingen hosta ute heller, trots att han stod och åt torrhö när jag mockade båda hagarna och båda husen samt fyllde vatten till båda killarna. Vi har 2 st thermobars som rymmer 65 l vatten vardera. Och eftersom den är uppvärmd så är vi noga med att byta och rengöra ofta. Detta resulterar ju i att det blir 120 l vatten som ska fyllas, ett styrkepass med andra ord 💪
 
Men som det ser ut nu så är finaste Prinsen pigg och glad och väldigt energisk i sina steg. Känns att orken har kommit tillbaka och för mig räcker det att han är pigg och glad ♥ Sen om han inte kommer att klara riktigt samma fysjobb som tidigare, ja det skiter jag totalt i. Det viktiga för mig är att han är glad i sinnet, är han inte det, ja då har livsglädjen försvunnit och då är det dags att ta farväl och tacka för dessa underbara år som vi fått tillsammans. Inte bara mina 3 år som hästägare utan även åren på ridskolan då han var min klippa och bästa vän ♥
 
Älskar dig till månen och tillbaka ♥
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu kommer väntan

väntan för att se hur det kommer att gå för Lucky och hans astmatiska problem. Han är nu inne på sin tredje dag utan Ventipulmin, så nu går han bara på sin sk hostmedicin och tanken är att han ska klara sig med endast det. Om han mot förmodan inte gör det, ska vi ( min familj och vetten ) i en dialog tillsammas avgöra vad som blir bäst för min Prins  ❤️  Hur som gör det ont i magen och en del av mig vill snabbspola fram några månader medans en annan del vill att tiden ska stanna här och nu!
 
Lyckan igår när min kille ( när han väl upptäckte att det var jag 😊 ) kom travandes och sedan la huvudet mot mitt bröst för att hälsa, ja den är obeskrivlig  ❤️  Så nu njuter jag av all tid i stallet ( ännu mer än vad jag redan gjort ) så ser vi var det bär. Så i dag blir det att fara ut, pussa lite ( eller mycket ) snusa in den goa doften och bara njuta av att han är min och fara ut en sväng  ❤️   Det enda molnet på himlen är det eviga regnet som står som spön i backen 😟 December och + 1.3 och regn.....ur led är tiden tyvärr.
 
 
 
 

Host host.....

Har nu varit ute med Lucky 2 dagar och skrittat ca 30 min ( Beslutat med vett ) Vi skulle under tiden han går på full dos skritta uppsutten eller för hand ca 30 min varje dag för att han dels måste röra på sig så att han inte stelnar i hop som en riktig gammfarfar   ❤️   Men också för att hjälpa till att transportera upp allt slem som ligger i luftrören och spökar.
 
Det jag har reflekterat över är att kylan ( som jag längtat efter ) verkar irritera honom mer nu, än när det är varmt ute. Men kan också vara så bara för att han varit sjuk så länge att det tar ett tag innan luftrören blir riktigt bra, time will tell! Men hur som så är det helt underbart att vara tillbaka på ryggen igen   ❤️  
 
I måndags var han ganska seg, i stort sett hela tiden. Kände mig oerhört elak för jag upplevde det som att han bara gjorde det för min skull. Men igår, ja då var det en helt annan femma! Pigg och framåt heeela vägen bortåt. Men när han insåg att vi hade kommit tillbaka till vägen som gick hemåt, ja då segade han i hop mer och mer ju närmare stallet vi kom. Han hade som ingen lust att "redan" avsluta turen ( min tolkning ) så det käntes ju mycket bättre i mattehjärtat. Pigg och öronen framåt hela tiden, ett litet litet extratryck med skänkeln och travinslag var ett faktum......finaste Prinsen   ❤️  
 
Så nu är det bara att vänta och se, snart är Ventopulminet slut och tanken är att han bara ska gå på sin "slemlösande hostmedicin" Vetten var försiktigt positiv med tanke på att dom går ute i stort sett hela tiden. Att vi kunde byta ut halmströet mot spån ( mindre damm och framförallt inga mögelsporer som lätt bildas i halm ) samt att vi har bra torrhö och kan fodra det så att det är frisk luft runtomkring och inte instängt. 
 
Så rent astmamässigt kan omständigheterna runt omkring fungera hyfsat bra. Men kombon astma/ trång passage i luftstrupen gör det hela lite mer komplicerat tyvärr. Men nu tar vi en dag i taget, det som sker, det sker, oavsett hur mycket jag oroar mig. Det enda som händer då, är att jag tar bort glädjen de stunder jag är i stallet om jag fokuserar mer på det dåliga som är, i stället för det som är bra, att få vara tillsammans med Lucky  ❤️ 
 
 
 
 
 
 
 

Uppdatering om Lucky

I morgon är det 14 dagar sedan veterinären var ut och undersökte Lucky. Redan när hon tittade på Lucky såg hon samma som jag, denna fruktansvärda ansträngning för att andas. Redan där i boxen så påbörjades undersökningen som sedan flyttades ut i stallgången för att gå ner med kameran för en närmare till på hans luftvägar.
 
Det var ingen trevlig syn, fullt, och då menar jag verkligen fullt med slem så det var inte konstigt att han hostat och slemmat en massa och verkligen hade det tungt med andningen. Men det var inte bara det som kom fram under undersökningen, utan tyvärr har den ena "sidan" av passagen ner till luftrören fallit i hop/sjunkit ihop. Så även om han blir helt frisk i sina luftrör så kommer han aldrig att syresätta sig fullt ut 😞 Det var så pass mycket så hade han varit yngre så hade det blivit operation. 
 
Men i dag var det då äntligen dags att få sitta upp på finaste Prinsen igen  ❤️  Har inte ridit på 3 veckor så abstinensen har varit stoooor, men det värsta har ändå varit denna väntan för att se om och hur han skulle svara på sin medicin. Och han har blivit bättre, med full dos medicin, inte helt bra, men bättre. Så nu är det bara att vänta, ge det sista av medicinen och se vart det landar någonstans. Som sagt, eftersom det inte är bara en faktor att ta hänsyn till ( astman ) utan två ( luftvägspassagen ) så får vi se hur det blir. 
 
Men lyckan i dag, när jag hämtade finaste Prinsen, och han som vanligt kommer med sin mule och gosade och vi sedan kunde fara ut på en härlig skrittsväng ( trots skitväder ) ja den var helt underbar i hela kroppen  ❤️   När finaste Prinsen lägger huvudet mot bröstet och vill att jag kliar honom bakom öronen, ja då är inte tårarna långt borta. Tänk vilken tur jag har haft, som har fått ha denna vackra själ som min alldeles egna vän i snart 3 år, min finaste Lucky som från dag 1 på ridskolan klev rakt in i mitt hjärta och där har han stannat. Nu hoppas jag bara på fler härliga år tillsammans, med min fina Prins   ❤️ 
 
 
 
 
 
 

Långsamt men säkert

går det framåt. Finaste Prinsen har blivit piggare, mindre hostig och mycket mer social och närvarande ♥ Allt detta har tagit hårt på hans psyke. Från att ha varit pigg, glad och positiv blev han väldigt grinig och "avstängd" Från att ha ätit och vilat sida vid sida med Pyret blev han en grinig ensamvarg som bara ville vara i fred, inte alls likt min fina vän ♥ Men nu är dom tillsammans igen, sida vid sida. Hoppas nu bara att det fortsätter på samma väg ♥
 
 
 
 

Oron var befogad!

Blev inte så där lätt och enkelt som jag ändå hade hoppats. Min egenställda diagnos stämde tyvärr till 100 %
Nu har vi medicin och några veckor framför oss att se och ta ställning till vad som blir bäst. Men inga beslut fattas utan att vi har någonting att utvärdera.
 
Men jag är oerhört ledsen i mattehjärtat ♥ Finaste Prinsen var sämre än vad jag trodde. Är så glad att jag mitt i allt gick på min magkänsla och bad om en ordentlig undersökning och att han bara fått promenera de sista veckorna.
Nu får vi se hur hjärtat svara på sin nya medicin ♥ 
 
Men det är oerhört tungt, och denna väntan kommer att göra mig mer än lovligt galen ( värre än vanligt ) och är jag surare, kantigare och fräsigare än normalt så ber jag redan nu om förlåtelse. Helst skulle jag bara vilja snabbspola fram några veckor för att redan kunna se hur det kommer att gå, men samtidigt vill jag att dessa veckor ska sniiigla sig fram och vara ända till sommaren. Fy så kluven jag är......
 
Finaste Prinsen ♥
 
 
 
 
 
 

I morgon kommer vetten ut....

Oron skvalpar runt i magen. Usch....avskyr när djuren är sjuka. Men förhoppningsvis fär vi reda på vad som kan vara fel hos finaste Prinsen. För som det är nu är det ohållbart! Från att ha varit go och glad blir han mer och mer lik en grinig gammal farbror som tycker allt är dystert och grått. Nu håller jag tummarna för att vetten kan hitta vad som är galet!
 
Min finaste vän ♥
 
 
 
 
 
 
 

Oro i mattehjärtat ♥

Nu klarar jag inte av det längre! Tycker att jag, för att vara jag, har lyckats ha is i magen nog länge. Men nu, i samråd med vetten så är det dags för en djupare undersökning för att se om vi kan hitta vad som felas min älskade Prins ♥ 
 
Håller tummarna för att det "bara" är en seg förkylning. Min hjärna har redan ställt den ena hemska diagnosen efter den andra......Tur att jag har en klok dotter som alltid lyckas se mer nyanserat på saken än vad jag lyckas med när det är någonting som inte är som det ska ♥
 
Min finaste Prins ♥
 
 
 
 
 
 

I bland ska man ju ha tur som en tok!!

Gårdagens "snabba" som det skulle bli stallbesök drog ut på tiden och blev fleeeera timmar lång, och tur var ju att jag for dit ändå!
 
Skulle bara mocka, fylla vatten, promma och tempa Lucky för att sedan fara hem igen. Snabbt och bra, trodde jag 😝 Men allt flöt på, tills jag skulle tempa och den låg på 38 ( Högre för att vara Lucky) bestämde då att klä av ställa in i boxen och vänta ett slag och tempa om igen ( stannade då på 37.7 ) Luckys normala temp pendlar runt 37.4-37.6 så det var ngt högre så nu räknar jag som att han har lätt feber och det blir att fortsätta med prommisar ett tag tll  ❤️ 
 
Men tillbaka till att ha tur som en tok. Eftersom Lucky är sjuk så hade vi bestämt att Luckys medryttare på onsdagar skulle få rida Pyret ist ( Hon rider Pyret på söndagar så hon känner Pyret oxå, superbra en sån här gång ) men vad hjälper det när Pyret tappat alla sömmar på en sida fram och den sista som satt ( eller satt och satt, den var nästan helt lös ) var bara att ta lös den också. Det var ju bara att skrinlägga ridningen med Pyret också, suck! Tur vi har medryttare som stannar hos oss trots visst "strul" med ridning mellan varven  ❤️ 
 
Men hur som 😊 i går var det bara för Fru Ahlenius att kavla upp ärmarna och göra ett sånt där fint "omslag" av linda och silvertejp. Gud vare lov och tack för silvertejp, vet inte hur många rullar det gått till Pyrets hovar under alla dessa år, men många är det 😲 Kan väl säga som så att Pyret undrade nog vad sjutton han fått på hoven, för någon snygg Askungesko var det då inte, snarare ett vääääldigt fult hemmabygge ala Åsa 😁 
 
Nu var detta andra gången som denna sko ställt till med lite oro för oss. Men peppar peppar så har vi haft tur båda gångerna när Pernilla haft våra hästar ( Så henne släpper vi aldrig som medryttare 😍 ) När denna sko med sömmar strulade första gången så var hon i stallet och med Anders hjälp plockade dom lös skon så att den slapp "brytas" lös och skada mer hovvägg än vad som redan blivit. Och denna gången var det hon som såg detta också, tog lös den enda stackars sömmen och jag kunde linda in den så fint * Host * så att hoven förhoppningsvis klarat sig i natt så att hovis kan fixa den i dag 👍 Går inte det blir det att köpa samma boots som Lucky har ( men en mindre storlek ) brodde den och hoppas på det bästa, men vi har en hovis som kan trolla med knäna så vi hoppas på tur även denna gången också 👍
 
Mitt snygga jobb 😳
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad händer just nu då!?

Killarna går tillsammans i sjukhagen och det går super ♥ Först gick Pyret där pga sin hov och skon som var lös så det blev en av Luckys boots på i stället. Nu går dom fortfarande kvar för deras riktiga hage är fortfarande väldigt lerig trots det vackra vädret som varit nu under flera dagar. Men så mycket regn som kommit nu under en sådan lång tid kräver lite mer än 4 dagar med upehåll för att torka upp tyvärr.
 
Det som känns mindre roligt är att Lucky har fått en sån jobbig hosta igen ( Han var ju förkyld förra hösten) så nu har vi med inrådan från vetten bestämt att han ska vila och bara gå en prommis på ca 30 minuter varje dag, tempas dagligen och se vart det bär av. Misstanken är känsliga luftrör mot damm men det kan ju också vara en vanlig hederlig förkylning. Men så länge som det inte finns någonting att gå på så är det vila med prommis som gäller tills vi har några fler symtom att utgå från ♥
 
Finaste killarna som trivs så himla bra tillsammans ♥
 
 
 
 

Stackars Lucky ❤️

Det har varit både bra och mindre bra i stallet nu senaste tiden. Pyrets hov har peppar peppar klarat sig bra med Luckys boots på. Den sittter som en smäck ( bootsen alltså, även hoven 🙂 ) så igår testade vi den med ett lätt galoppjobb i skogen. Hoven är redan inplastad med silvertejp och så bootsen med inlägg på det och det sitter som berget. Men för att inte ha för stort "tryck" på hoven så blev det ändå ett lättare galoppjobb, mest bara för att låta deras energi pysa ut efter några lugnare dagar 🙂 Och det var glada killar som galoppade fram i pannlampans sken 🙂
 
Men Lucky då.....ja han stackarn har varit lite låg sedan Pyret blev flyttad till "sjukhagen" Och igår hade han inte ätit som han brukar ( Hans aptit är det sällan ngt fel på ) så igår stod jag och kollade honom och insåg till slut att han saknade sin kompis. Han stod så nära Pyret som han kunde komma i sin hage och bara stirrade mot Pyret. När jag visade honom höet så kom han, tog en liten tugga men gick sedan iväg och ställde sig så nära Pyret som han kunde komma.
 
Då gick jag iväg till stallägaren och fick ok att bygga ut sjukhagen så den blev större så nu går killarna tillsammans igen. Och gissa vilka som stod tillsammans när vi for och åt ur samma höhög  ❤️  Lycka i mattehjärtat när jag ser dom tillsammans igen   ❤️ 
 
Det andra molnet på hästhimlen är att finaste Lucky har börjat att hosta, och det ganska mycket 😢  Men vi tror ( och hoppas ) att det "bara" är en kombo av att dom äter torrhö samt har stått på box sedan i söndagas ( blir dammigare med spån inne än halm ute ) Tempen är helt normal och han är pigg och framåt i ridningen, förra hösten när han var förkyld hade han ingen "glöd" i sig när vi var ute, men nu har han fortfarande ork och energi att gasa på i galoppen. Så jag hoppas att det stannar vid bara hostan, men bara den känns superjobbig ändå när det låter som om han håller på att hosta lungorna ur sig 😢 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Får se vad killen gillar detta 😄

Har av olika skäl beslutat mig för att låta Lucky vara barfota bak. Dels är det en säkerhetsrisk för att minimera skador nu när killarna delar hage  ❤️  Men så har han också så otroligt fina hovar att han utan några som helst problem klarar av att vara barfota, vilken otrolig skillnad jämfört med finaste Pyret som absolut inte kan gå barfota ( hur gärna vi än slulle vilja det ) Så i vinter provar jag med dessa bak, om dom fungerar vill säga! Kommer att prova dom nu några gånger när jag är ute och rider för att se passform och vad killen säger om dom. Vill ha det klart innan vintern med is och snö kommer . Det är dessa som jag köpt så nu hoppas jag att dom är bra på alla sätt!
 
Om dom fungerar bra blir det att skruva in brodd längre fram. Har köpt mina på Hööks 👍
 
 
 
Fungerar detta bra så kanske finaste vännen få bli en helt barfotakille till sommaren, men allt beor på vad han tycker om "skor" på fötterna 👍 Är det någon av er som har dessa ? Detta med barfotahästar är helt nytt för oss trots att Lucky varit barfota bak alla sommrar sedan han kom till oss, så är det ändå bara Pyrets "strul" som ligger till grund för vad vi kan om barfotahästar och barfotaskor Är det mycket "tjafs" eller fungerar det bra ? Ni som bytt från vanliga järnskor till boots av ngt slag, vad är den största skillnaden som ni upplevt ? 
 
Så nu går killarna i alla fall tillsammans  ❤️   Dom har sina 2 hus att bo i. Dom har i stort sett fritt med mat. Dom får 5 kg hö till frukost, 3 kg hö till em samt 7 kg hö till natten. Fritt med halm av bra kvallitet i husen samt alltid ett slowfeedingnät med extrahö i husen deras. Allt för att det ska vara lugnt och harmoniskt och så att Lucky ska förstå att det alltid finns bra med mat så att "bråka & vakta" den inte behövs  ❤️  
 
Så nu lever dom i sin lilla flock även hemma i stallet. Känns skönt i våra mattehjärtan när vi ser hur bra dom trivs tillsammans  ❤️  
 
 
Lägger också in en bild på lillhjärtat Morris  ❤️   Han stackarn har sett ut som en luffare nu en längre period. Men i dag fick jag tummen ur och gjorde en helrenovering så nu är han både klippt och badad  ❤️   Finaste lillhjärtat ser inte ut som en murvel längre 😄
 
 

Älskar dig till månen och tillbaka ♥

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0