Oron var befogad!

Blev inte så där lätt och enkelt som jag ändå hade hoppats. Min egenställda diagnos stämde tyvärr till 100 %
Nu har vi medicin och några veckor framför oss att se och ta ställning till vad som blir bäst. Men inga beslut fattas utan att vi har någonting att utvärdera.
 
Men jag är oerhört ledsen i mattehjärtat ♥ Finaste Prinsen var sämre än vad jag trodde. Är så glad att jag mitt i allt gick på min magkänsla och bad om en ordentlig undersökning och att han bara fått promenera de sista veckorna.
Nu får vi se hur hjärtat svara på sin nya medicin ♥ 
 
Men det är oerhört tungt, och denna väntan kommer att göra mig mer än lovligt galen ( värre än vanligt ) och är jag surare, kantigare och fräsigare än normalt så ber jag redan nu om förlåtelse. Helst skulle jag bara vilja snabbspola fram några veckor för att redan kunna se hur det kommer att gå, men samtidigt vill jag att dessa veckor ska sniiigla sig fram och vara ända till sommaren. Fy så kluven jag är......
 
Finaste Prinsen ♥
 
 
 
 
 
 

I morgon kommer vetten ut....

Oron skvalpar runt i magen. Usch....avskyr när djuren är sjuka. Men förhoppningsvis fär vi reda på vad som kan vara fel hos finaste Prinsen. För som det är nu är det ohållbart! Från att ha varit go och glad blir han mer och mer lik en grinig gammal farbror som tycker allt är dystert och grått. Nu håller jag tummarna för att vetten kan hitta vad som är galet!
 
Min finaste vän ♥
 
 
 
 
 
 
 

Oro i mattehjärtat ♥

Nu klarar jag inte av det längre! Tycker att jag, för att vara jag, har lyckats ha is i magen nog länge. Men nu, i samråd med vetten så är det dags för en djupare undersökning för att se om vi kan hitta vad som felas min älskade Prins ♥ 
 
Håller tummarna för att det "bara" är en seg förkylning. Min hjärna har redan ställt den ena hemska diagnosen efter den andra......Tur att jag har en klok dotter som alltid lyckas se mer nyanserat på saken än vad jag lyckas med när det är någonting som inte är som det ska ♥
 
Min finaste Prins ♥
 
 
 
 
 
 

Ja nu har det hänt saker ......igen!

Förutom 2 lösa skor på Pyret som vi lyckats rädda så har klommerkusen lyckats med det ingen annan lyckas med. Hur han gjort illa sig så här, ja det har vi ingen aning om, men särskilt snyggt är det ju inte tyvärr.
 
 
Ser inte snyggt ut men som tur är så är vår lilla prinsesshäst totalt obrydd för en gång skull 😯 Det blev en undersökning, koll av ev strålröta ( Var det inte ) samt rengöring och sedan beslut om var sjutton Pyret kunde gå med detta sår . Som hösten varit så är ju inte hagarna torra precis! Det visade sig att enda stället som det var ok att vara på med Pyrets sår, ja det var ridbanan.
 
Så nu går killarna på ridbanan 🙂 Torrt och bra för hoven, stor yta att röra sig på för att slippa svullnad och bästa kompien Lucky är naturligtvis med  ❤️ 
 
 
Så just nu har vi okuperat ridbanan för alla som rör sig här. Men i dag så byggde vi en "tillfällig" liten hage längst ner mot skogen. Dit kan dom som vill rida på banan stoppa in killarna innan dom rider. Banan har blivit något mindre men nu går den att använda i alla fall för de som vill utnyttja den. När man är klar på banan är det bara att öppna upp igen och skäppa ut grabbarna grus  ❤️  bajshögarna att rida slalom runt, jadet bjuder killarna på alldeles gratis 😉
 
Så, så här är det nu för oss. Lagomt mycke uppförsbacke, precis som det ska vara 🙂 Men denna gången så känns det konstigt nog helt ok. Det blir som det blir, vi kan som inte göra något åt vad som sker. Killarna mår bra och trots "såret" så är livet helt ok för oss alla 🙂 Dom har spått en vargavinter med mycket kyla, snö och att den ska bli lång. Men jo jag tackar, ge mig den så är allt glömt. Bara vi får en riktig vinter för en gångs skull så är allt annat bara en bagatell på vägen 🙂
 
 

Dagen i bild ♥

 

I bland ska man ju ha tur som en tok!!

Gårdagens "snabba" som det skulle bli stallbesök drog ut på tiden och blev fleeeera timmar lång, och tur var ju att jag for dit ändå!
 
Skulle bara mocka, fylla vatten, promma och tempa Lucky för att sedan fara hem igen. Snabbt och bra, trodde jag 😝 Men allt flöt på, tills jag skulle tempa och den låg på 38 ( Högre för att vara Lucky) bestämde då att klä av ställa in i boxen och vänta ett slag och tempa om igen ( stannade då på 37.7 ) Luckys normala temp pendlar runt 37.4-37.6 så det var ngt högre så nu räknar jag som att han har lätt feber och det blir att fortsätta med prommisar ett tag tll  ❤️ 
 
Men tillbaka till att ha tur som en tok. Eftersom Lucky är sjuk så hade vi bestämt att Luckys medryttare på onsdagar skulle få rida Pyret ist ( Hon rider Pyret på söndagar så hon känner Pyret oxå, superbra en sån här gång ) men vad hjälper det när Pyret tappat alla sömmar på en sida fram och den sista som satt ( eller satt och satt, den var nästan helt lös ) var bara att ta lös den också. Det var ju bara att skrinlägga ridningen med Pyret också, suck! Tur vi har medryttare som stannar hos oss trots visst "strul" med ridning mellan varven  ❤️ 
 
Men hur som 😊 i går var det bara för Fru Ahlenius att kavla upp ärmarna och göra ett sånt där fint "omslag" av linda och silvertejp. Gud vare lov och tack för silvertejp, vet inte hur många rullar det gått till Pyrets hovar under alla dessa år, men många är det 😲 Kan väl säga som så att Pyret undrade nog vad sjutton han fått på hoven, för någon snygg Askungesko var det då inte, snarare ett vääääldigt fult hemmabygge ala Åsa 😁 
 
Nu var detta andra gången som denna sko ställt till med lite oro för oss. Men peppar peppar så har vi haft tur båda gångerna när Pernilla haft våra hästar ( Så henne släpper vi aldrig som medryttare 😍 ) När denna sko med sömmar strulade första gången så var hon i stallet och med Anders hjälp plockade dom lös skon så att den slapp "brytas" lös och skada mer hovvägg än vad som redan blivit. Och denna gången var det hon som såg detta också, tog lös den enda stackars sömmen och jag kunde linda in den så fint * Host * så att hoven förhoppningsvis klarat sig i natt så att hovis kan fixa den i dag 👍 Går inte det blir det att köpa samma boots som Lucky har ( men en mindre storlek ) brodde den och hoppas på det bästa, men vi har en hovis som kan trolla med knäna så vi hoppas på tur även denna gången också 👍
 
Mitt snygga jobb 😳
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En eftermiddag i stallet

Så himla skönt att vara helt själv, bara jag och Morris och hästarna. Jag älskar dessa stunder när det är helt folktomt i stallet och det enda som hörs är bakgrundsljudet som alltid finns bland hästarna men inget mer. En lisa för själen och för öronen.
 
En vanlig dag i stallet så är det mockning av hagen som gäller, fylla vatten och fixa hö. Att inte ha någon stress är underbart. Stå i hagen med två stycken sociala killar som älskar att gosa, det är så himla mysigt. Lucky prommas nu i ca 30 minuter varje dag eftersom han har hostan from hell tyvärr. Men nu sista dagarna har han blivit mindre hostig och som tur är så lyser febern med sin frånvaro ( Tackar jag för ♥ )
 
Duktiga Morris som snällt sitter och väntar utanför hagen. Morris är så oerhört duktig i stallet. Han sitter lika snällt ute på en jacka/täcke som inne på den gröna lådan. Hur mycket jag än rör mig och går iväg sitter han duktigt kvar och väntar tills jag säger att vi ska gå iväg någon annanstans ♥
 
 
 
Myskillarna i hagen ♥
 
 
 
 

Vad händer just nu då!?

Killarna går tillsammans i sjukhagen och det går super ♥ Först gick Pyret där pga sin hov och skon som var lös så det blev en av Luckys boots på i stället. Nu går dom fortfarande kvar för deras riktiga hage är fortfarande väldigt lerig trots det vackra vädret som varit nu under flera dagar. Men så mycket regn som kommit nu under en sådan lång tid kräver lite mer än 4 dagar med upehåll för att torka upp tyvärr.
 
Det som känns mindre roligt är att Lucky har fått en sån jobbig hosta igen ( Han var ju förkyld förra hösten) så nu har vi med inrådan från vetten bestämt att han ska vila och bara gå en prommis på ca 30 minuter varje dag, tempas dagligen och se vart det bär av. Misstanken är känsliga luftrör mot damm men det kan ju också vara en vanlig hederlig förkylning. Men så länge som det inte finns någonting att gå på så är det vila med prommis som gäller tills vi har några fler symtom att utgå från ♥
 
Finaste killarna som trivs så himla bra tillsammans ♥
 
 
 
 

Vilken tur mitt i allt!

Pyret fick ju en tappsko i onsdags förra veckan. I går var hovis och satte på en ny sko men trots att skon togs av i onsdags isf att slitas/brytas av så gick hoven sönder lite så möjligheten att fästa skon igår var inte helt optimal. Så redan nästa vecka blir det ett nytt besök, tack och lov för en bra hovis när tassarna är som dom är.
 
Men tack vare Luckys boots så har Pyret fått vara ute i hagen och vi har även haft möjlighet att röra på honom i stort sett som vanligt men med kortare och lättare pass. Detta var inte möjligt tidigare utan då blev det oftast boxvila tills hovis hade möjlighet att komma. Så vilken otrolig utveckling det ändå har blivit! Ingen är lyckligare än vi, jo Pyret naturligtvis ♥
 
Denna höst, eller egentligen hela våren, sommaren och hösten har ju varit katastrof ur vädersynpunkt. Allt detta rregnande har gjort så att till och med våra hagar är urusla ( och vi har verkligen bra hagar! ) så nu får Pyret, och Lucky ♥ stå i den sk sjukhagen som vi förlängt. Om den också blir en lergegga som gör att Pyrets hovar inte fixar det, ja då blir det att bygga en ny tillfällig hage någonstans, för i lervälling kan han inte gå utan att riskera att få tappskor som i sin tur riskerar allt för  trasig hov, igen! men vi har förtröstan inför vintern, det måste ju bara bli en bra vinter ( vi får hålla tummarna för det! )
 
Lucky nöjd och glad när han får gå med sin kompis Pyret ♥
 
 
Tack och loov inte så lerig 👍
 
 
 
 
 

Stackars Lucky ❤️

Det har varit både bra och mindre bra i stallet nu senaste tiden. Pyrets hov har peppar peppar klarat sig bra med Luckys boots på. Den sittter som en smäck ( bootsen alltså, även hoven 🙂 ) så igår testade vi den med ett lätt galoppjobb i skogen. Hoven är redan inplastad med silvertejp och så bootsen med inlägg på det och det sitter som berget. Men för att inte ha för stort "tryck" på hoven så blev det ändå ett lättare galoppjobb, mest bara för att låta deras energi pysa ut efter några lugnare dagar 🙂 Och det var glada killar som galoppade fram i pannlampans sken 🙂
 
Men Lucky då.....ja han stackarn har varit lite låg sedan Pyret blev flyttad till "sjukhagen" Och igår hade han inte ätit som han brukar ( Hans aptit är det sällan ngt fel på ) så igår stod jag och kollade honom och insåg till slut att han saknade sin kompis. Han stod så nära Pyret som han kunde komma i sin hage och bara stirrade mot Pyret. När jag visade honom höet så kom han, tog en liten tugga men gick sedan iväg och ställde sig så nära Pyret som han kunde komma.
 
Då gick jag iväg till stallägaren och fick ok att bygga ut sjukhagen så den blev större så nu går killarna tillsammans igen. Och gissa vilka som stod tillsammans när vi for och åt ur samma höhög  ❤️  Lycka i mattehjärtat när jag ser dom tillsammans igen   ❤️ 
 
Det andra molnet på hästhimlen är att finaste Lucky har börjat att hosta, och det ganska mycket 😢  Men vi tror ( och hoppas ) att det "bara" är en kombo av att dom äter torrhö samt har stått på box sedan i söndagas ( blir dammigare med spån inne än halm ute ) Tempen är helt normal och han är pigg och framåt i ridningen, förra hösten när han var förkyld hade han ingen "glöd" i sig när vi var ute, men nu har han fortfarande ork och energi att gasa på i galoppen. Så jag hoppas att det stannar vid bara hostan, men bara den känns superjobbig ändå när det låter som om han håller på att hosta lungorna ur sig 😢 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det vi befarade har hänt!

Jaha.....då är vi här igen då! Bliiiir lite frustrerad men vad kan man göra...bara gilla läget och svära så där lagomt mycket över allt detta överjävliga regnandet från skyn ☔️ som gör hagarna till kvicksand av lera som tillslut fick en av Pyrets skor att ge upp. Tack och lov för bästa medryttaren som hjälpte till att ta in Pyret och få av han skon som nästan var lös ( Tack vare det så ser hoven riktigt bra ut 👍 )
 
 
Så det blev för Sanna att åka ut på kvällskvisten för att linda in och sätta på Luckys ena boots och fixa till en ersättningshage i mörkret ( runt 22 tiden ) Men som tur va ( peppar peppar vi håller tummarna ) verkar Luckys barfota boots passa hyffsat i alla fall. Fungerar det så kan vi andas ute lite grann och invänta hovis. Fungarar det inte blir det boxvila för killarna tyvärr 😟
 
Men nu håller vi tummar & tår, tassar & hovar att vädret går till det bättre. För mer regn än det här behöver vi inte ha nu tycker jag. Ge mig kyla och snö i stället om det inte kan bli sol och vackert väder. Men ge oss för guds skull inge mer regn!!
 

Att vända ett invant tänk!

Detta är vad jag ( Åsa ) tycker, detta är min alldels egna personliga åsikt och tankar ang detta , behöver inte stämma med dina tankar och åsikter, och jag säger inte att det är den enda och absoluta sanningen utan det är det som jag tror kan vara en bidragande orsakt till varför det blivit så här.
 
Och det gäller detta med att rida ut vs inte rida ut i skog och mark med hästen. Sedan reportaget om Grevlundagårdens naturbana på Hippson ( Finns att läsa här! ) så har det florerat mycket "ironiska" kommentarer på flertalet hästsidor där detta lyfts upp. B l a kommentarer om att det bara är "vissa" (läs dressyr ryttare ) som nöter ridhus. Att man inte ska ha häst om man inte kan/vågar rida ut. Att det är "konstigt" att det blir så stort när en "kändis" gör samma sak som den stora massan gör.....- Ja jag rider då ut varje dag, ingen som skriver om hur duktig jag är osv osv....
 
Nu har även en annan stor bloggare lyft detta med att rida ut, finns att läsa här. Och tro mig, jag anser att det är viktigt att hästarna får komma ut, att dom får jobba på olika underlag, miljöträning, bara få "leka" ibland ute på en stubbåker, skritta ut på en kravlös mysig lugn sväng och bara vara. Ja en häst behöver verkligen variation för att både kropp och knopp ska kunna må bra!
 
Men, så kommer vi då till verkligehen, en verklighet som sakta smygit fram under en väldigt lång tid ( ca 10-20 år ) som sakta men säkert begränsat detta med att tryggt och säkert kunna rida ut. Dels har de samhällen vi bor i förändrats oerhört mycket. Där stallen ligger i dag kan det ha det vuxit bebyggelse runt omkring som inte fanns där förut, större vägar och mer bostadsområden, för städerna i dag är betydligt större än vad det var förut. Stallet finns kvar än i dag medans närområdet har genomgått en stor förändring, och ofta tyvärr till det sämre .
 
Någonting annat som också tyvärr har förändrats stort är trafikens utveckling i och med att vägar vuxit fram i större utsträcking och fler fick möjlighet till att köpa sig både en och två bilar, ekonomin tillät både mopeder, episar, mer husvagnar samt husbilar i omlopp. Mer och mer av gods har lagts över på lastbilar isf tågtrafiken pga ekonomiska vinster osv osv. Lägg sedan till den attityd som vuxit fram bland många bilister när dom passerar de stackars ekipage som trots allt vågar sig ut på storvägen för att ta sig till de "uteridvägar" som finns där bortanför 70 eller 90 sträckan som man först måste rida efter med allt vad det innebär med fordon av olika slag. Inte alltid en så härlig upplevelse kan jag bara säga!
 
Jag tror att i takt med att det blev "svårare och svårare" att rida ut, det som var en vardag från början för dom flesta, tyvärr har förändrats under en längre period. Sakta men säkert, år efter år har utridmöjligheterna begränsats och ryttaren har blivit mer och mer bunden till ridhus, ridbanor och om man har tur, en pyttekort preparerad ridslinga, för möjligheten till en längre, är borta sedan länge, för att ge plats till annan bebyggelse. Denna period har kommit smygande, för vi vaknade inte upp från den ena dagen till den andra med det samhällsstruktur som vi har i dag, utan den har pågått en längre tid och människan är bra på att "anpassa" sig efter vad som är möjligt. Och alla som älskat att hålla på med hästar och ridning har utan att reflektera över det fått sin utevärld att bli mindre och mindre, tills vi är, där vi är i dag! I ridhus 24/7 eller i bästa fall på en ridbana bredvid. 
 
När omvärlden blev svårare och svårare att vara i som ekipage, möjligheten till att enkelt rida ut, utan att behöva ligga efter stora vägar med mycket trafik av olika de slag, när det sakta men säkert försämrades, ja då blev ryttaren kvar i det trygga och säkra. För handen på hjärtat.....hur ofta har inte både du och jag varit med om upplevelser ute efter vägen som nästan skrämt slag på en som ryttare och man har tackat sin lyckliga stjärna att det gick bra....för mig har det hänt allt för många gånger för att det ska kännas bra, skulle tro att det varit samma lika för dig och din häst....tyvärr!
 
Och jag tror att det är på den vägen som det gamla (rida ut ) har övergått till dagens nya (ridhus/ridbanor) Fler och fler begränsades under långre och längre tid. Att ha möjligheten att miljöträna hästen med det enkla som att rida ut, ja den förutsättningen/möjligheten minskade mer och mer. I takt med det försvann tryggheten hos ryttaren, fler och fler valde den trygga vägen för att kunna hålla på med det man älskar. Och med mindre antal ryttare som fortfarande red/rider ut minskar möjligheten till att rida tillsammans, vilket bara det är en enorm trygghet i sig när man måste röra sig efter större trafikerade vägar.
 
Det som är bra ( tycker jag ) är när man änvänder sig av Peder som verkligen är en stor positiv förebild, är att det ger betydligt större genomslagskraft än om någon annan privatperson förspråkar vikten av detta. Detta reportage har haft en enorm spridning och det är jätteviktigt anser jag, detta med att nå ut till den stora massan av hästägare/ryttare. För det är inte bra för hästar att harva runt på samma dag ut och dag in. Men med detta så väcks tanken av hur bra det är för vår vän hästen att få röra sig utanför ridhusväggarna/ridbanan, hur viktigt det är för deras hälsa och välbefinnande. Så förhoppningsvis startar detta en ny ( gammal ) trend, att fler försöker att hitta olika möjligheter för att ta sig ut. Om fler och fler försöker, ökar chansen att få med sig sällskap, som stöd både för orolig häst men också för den oroliga ryttaren. Och rätt vad det är så har tänket hos ryttare tagit ytterligare ett steg närmare tanken att utnyttja skog och mark. För när man börjar att tänka tanken, ja då är man ett steg närmare att försöka hitta en lösning. För det är tyvärr inte alla som har möjligheten att bege sig rakt ut i skogen utan att först behöva ut i trafiken/ bostadsområderna. Och även om den möjligheten finns, är det viktigt att ändra tänket och förståelsen hos ryttaren för vad en helt magisk underbar skogstur ger, både till häst och till ryttare. 
 
Så här tänker jag! Behöver inte betyda att du tänker lika, eller ens håller med! men jag anser att det är viktigt att det lyfts upp hur viktigt det är för hästarnas välbefinnande och hälsa. Och om dom då använder sig av Peder och hans naturbana för att tydliggöra vikten av att inte fastna i ridhus eller på ridbanan, ja men hjälp till då i detta viktiga arbete med att lyfta, stötta och peppa. Det ger bra så mycket mer än att ironisera och i många fall både dumförklara eller förlöjliga visa grenar eller ryttare. Det om något hjälper inte hästen alls, snarare tvärtom!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jösses vilka bakbenslyft!

I bland så blir man bara positivt överraskad, i går var en sådan dag! Denna fina herre, ja han kan än ♥
 
 
Sötaste killen som blivit en innehäst nu under en period, tills hagen torkat upp lite. Sedan blir det att leva som Mulle mustang på prärien igen. Men tillbaka till gårdagen och den positiva överraskningen.
 
I går skulle Lucky få prova sina barfotaskor under jobb så att säga. Eftersom jag är ganska så fullt övertygad om att han aldrig haft dylika ting på sina hovar så tog jag det säkra före det osäkra när jag provade dom för första gången på riktigt. Valde att inte sitta på utan tog honom på lina för att se vad han skulle tycka som sina nya coola skor. Och av vad han visade i går så gillar han dom verkligen! Oj vad han rullade på fint i båda varven, tog för sig ordentligt och visade ingen som helst irritation över dom utan tvärt om 🙂
 
Så nu ska han få jobba med dom några gånger till, nästa gång blir när vi rider, och om allt verkar bra och han inte blir besvärad/irriterad eller får ont på något vis så kommer jag att brodda dom och göra dom klar för vintern 🙂 
 
Finaste Pyret måste ju också få vara med  ❤️  Han busade med Sanna igår så hans fina små bakben fladdrade lite i luften. Och alla ni som känner Pyret vet ju att särskillt mycket fladdrar dom inte eftersom han inte är en sån typ av häst, men liiite kan han både krumma och fladdra med bakbenen när han är riktigt glad över livet 🙂
 
 
 
 
 
 

Inte alltid som man önskar!

Nu har våra killar tyvärr fått flytta in i stallet och bli "box" hästar en period 😟 Känns väl inte så där himla bra, men vad gör man när regnet aldrig vill sluta att strila ner och hagen bara blir som en enda stor leråker.
 
Vi har kämpat som tokar för att få Pyrets mugg att bli bra, och nu är han tack och lov riktigt fin på sitt dåliga ben. Så att utmana det med att vada runt i lera, ja det är inte riktig på vår topp 10 lista just nu. Sen är ju rädslan oerhört stor att hovarna ska bli så himla dåliga av denna lervälling så att han börjar att dra av sig skorna i slurkleran. Så nu är dom innekillar tills hagen börjar att bli bättre, skräcken är att det ska vara så här heeeeela hösten 😨
 
Så nu måste vi mocka både box, hage och hus.......starka muskler kommer vi att få i alla fall, inget snack om det 💪 Men så himla drygt! men vad gör man inte för sina fina killar, endast det bästa är gott nog  ❤️ 
 
Har varit och investerat 2 pannlampor till. Vi har redan 2 st på 1700 lm så dessa blev småsyskonen på 900 lm. Var bara tvungen att kolla en i kväll när jag laddat den och jösses vad bra den lyste trots att den är mkt mindre. Så nu har vi och våra medryttare 2 lampor var på vardera häst så förhoppningsvis kommer alltid ngn av dom att fungera. Tar ju som sagt ett tag till nu innan ljuset återvänder, men som min stallkompis Maria sa, det vänder ju redan 21 december. Och dit är det ju inte så himla länge så vi ( läs: jag ) fixar nog detta mörker i år också 👍
 
Vi köpte dessa, och för 99 kr är dom verkligen väl värd pengarna!
 
 
 
 

Så otroligt bra det fungerar

Att ha killarna tillsammans, blir så lycklig ända in i hjärteroten . Dom fungerar så otroligt bra tillsammans och Pyret är världens bästa flockledare. Han säger till när det är befogat och när han själv anser att det inte finns någonting att "bry" sig i så låter han Lucky hållas med sina konstiga hyss som han har ibland  ❤️ 
 
I natt har dom sovit inne eftersom regnet fullkomligt har öst ner. Då får dom torka upp sig och hovarna smt att Luckt får öv på att vara inne i sin box i stallet. Detta upplägg med en eller två nätter inne per vecka kommer att göra susuen för hovarna med också för Luckys lugn i stallet igen  ❤️  Får se om dom blir inne i natt också, beror på hur mycket dom vandrat runt, för regnet kommer att ös ner ända till onsdag förmiddag. men efter det kommer det att bli uppehåll ett tag igen, tackar jag för 👍
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Sanna och Jessika Ahlenius

Vi är två systrar som är födda 1989 och 1991. I den här bloggen kommer du att få följa med oss på den resa som vi gör med våra fyrbenta vänner! Mail: teamahlenius@hotmail.com

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo