En del av mitt hjärta följde med dig!

April till december, en evighet utan dig! <3 
 

Ibland tar det tid

Men jag är glad att jag har tagit upp ridningen igen. Jag saknar inte för tillfället att vara hästägare med all ansvar, men jag saknade att få pyssla och rida. Så i höstas blev jag en ridskoleryttare igen. Det är roligt samtidigt som man saknar den frihet som man hade med egen häst. Att kunna skritta ut i det fina vädret, att galoppera på långa tyglar ute i skogen och så mycket mer 😊
 
Jag har hitills ridit två hästar på Umeå RF. Signe som är en söt liten gokart och Glenn, som är hela 180 cm hög. Men jag är en storhästtjej ut i fingerspetsarna. Båda är trevliga men lilla Glenn tog ett lite större kliv in i mitt hjärta 💖
 
 
Förutom att jag är ridskoleryttare igen så är jag sedan sommaren "arbetslös". Jag har sedan augusti blivit timvikarie i Umeå kommun. Jag är inom måltidservice och Socialpsykiatrin för tillfället. Jag trivs med att gå mellan olika arbetsplatser och att få utvecklas på olika plan. Så just nu är jag i ett stadie i livet där jag känner mig nöjd. Sedan får bara tiden utvisa om det blir någon förändring framöver. 

7 månader

En resa kan ta slut snabbare än vad du någonsin kan tro,
så njut av den medans den fortfarande pågår!
 
Saknar dig. Nu och föralltid <3
 
 
 
 
 

Cirkeln är sluten

Och jag är tillbaka på ruta 1, nämligen Hippo. Har till och ifrån ridit på klippkortsridningen, 3-4 ggr före sommaren och 1 eller 2 ggr efter sommaren ( minnet ni vet ) Hade sedan turen att få en plats på onsdagar med Sara som instruktör så nu "åker" jag runt så där lite lagomt. Så nöjd bra av att få sitta på en rygg igen, pussa lite mule, borsta, mysa och bara andas in hästdoften igen och känna lugnet som flödar runt i kroppen. Ett lugn som bara häst & stall kan ge ♥
 
Det var tungt att komma tillbaka till Hippo för det var så oerhört mycket Lucky för mig där. Satt så många underbara minnen i väggarna så nog rullade tårarana många gånger. Men samtidigt vill jag inte vara utan häst så då blev valet ändå enkelt. Det var bara att grina en skvätt, bita i hop och komma igen och för varje gång gick det lite bättre. Kan inte säga att det är enkelt nu, men jag klarar av det ♥ Och det räcker för mig just nu.
 
Men att bara vara i stalet 1 gång i veckan räcker inte, jag behöver och vill ha mer. Har då en sådan tur att jag har världens sötaste lilla tjej att få pyssla med, borsta, mysa och muta med en godis eller två ♥ Det som känns mindre bra är att hennes skada gör att hon tyvärr måste få somna in. Känns som att många känslor rivs upp igen och enklast hade väl varit att sluta att pyssla med henne men det kan jag bara inte. Hon blir så glad när jag kommer, stoppar huvudet mot bröstet ( som Lucky älskade ) och står och sover när jag borstar henne. Om det ger henne så mycket glädje så varför ska jag tänka på mig själv då och göra det enkelt..... för mig? 
 
Min fina vän, som snart måste resa vidare ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

April - September

Så länge har jag varit utan Pyret. Kan än idag komma på mig själv att tänka att det att är någonting jag har glömt, men lika snabbt som tanken blivit tänkt så knyter sig magen och hjärtat när det slår mig att han faktiskt är borta. Jag har inte glömt någonting. Det är inget vi längre. 
 
Att man kan sakna någon så att det gör ont trodde jag inte att jag skulle uppleva igen, speciellt inte efter att jag blev tvungen att låta min andra hälft Holle somna in 2013. Efter honom var jag naiv och trodde att resten skulle bli en barnlek. Ledsen ja, men inte så att det känns som att själen går i tusen bitar.
 
Men det är ingen skillnad på min hjärtehäst Holle och min hjärtehäst Pyret. Jag har haft den otroliga turen att få ha två fina själar i min ägo. Alla år vi fått tillsammans. Alltså, jag saknar tom att behandla den jäkla muggen.
 
Våra ridturer. Träningar. Mysstunder. Markservicen. Mocka hagen med dig som sällskap. Jag saknar allting som gjorde att det blev ett vi <3
 
 
Men nu börjar en ny tid. Har tidigare mailat Hippologum för att ställa mig på kö för att få börja rida hos dom igen. Vill inte sluta med hästar men känner mig nöjd tillsvidare med att inte vara en hästägare. Så, tanken är att bli ridskoleryttare igen. Det känns både roligt och nervöst. Jag har även hunnit vara på Hippologum och myst en del med Wille. En fuxkille som är några äpplen lägre än Pyret.. Han har fina ögon och till en viss del påminner han om Pyret.
 
 

Nu är resan snart slut

Nu har vi snart sålt och rensat bort allt efter våra tre killar. Jag och Jörgen var och hämtade det som vi lagt undan för att ta upp till fjälls och ha kvar där. Stängselstolpar ( vita) som vi köpt på oss under 3 somrar ( ca 4-5 packer varje sommar ) all tråd som vi köpt samt alla lådor och fodertunnor som blir super att samla allt av vikt att ha ute i förrådet så alla skogsmöss håller sig på avstånd.
 
Det känns i hjärtat att åka in på stallplan och veta att ingen av våra killar är kvar. Tomt och konstigt och jag saknar verkligen allt detta med hästlivet med varenda fiber i min kropp. Men var sak har sin tid och nu när vi till veckan tar bort det sista så är hästägar Team Ahlenius över ♥ Hit kom vi och utan att ljuga är jag jävligt stolt över vilken resa vi alla gjort när det gäller detta med hästlivet och all den kunskap som vi samlat på oss ( frivilligt & ofrivilligt ) under alla dessa år. Vi har lärt oss efterhand och vi har aldrig varit rädd för att fråga när vi inte kan. Det finns ingen prestige i kunskap, men att inte fråga upp när den inte räcker till, ja det är bara dumt! För sin väns skull är det viktigt att våga visa att hit men inte längre fixar jag det själv, men från nu behöver jag din hjälp.....
 
Saknar er alla med hela mitt hjärta!
 
 
 
 
 
 
 

Såg en dokumentär i går

Den handlade om ett äldre par som kämpade på med sina 19 kor och några hästar. Hur dom trots sin höga ålder gjorde allt för att kunna ha kvar korna. Men tillslut så gick det inte längre, så korna blev hämtade med lastbil och bortforslade från gården.
 
När jag såg den gamla kvinnan stå där och titta efter bilen, ja då vet jag precis hur hon kände det! I hennes ögon såg jag samma sorg som jag vet att jag själv hade i mina den morgonen när Lucky åkte iväg. Jag såg också hennes försök till att få en ny vardag att fungera, en vardag utan sina älskade kor som hon haft under så många år. Att bryta en vardag där det första man tänker på morgonen är omsorgen om djuren och så även är det sista som man tänker på, på kvällen. Ja en sån livsstil är inte bara att bryta från en dag till en annan.
 
Hennes man gick bort 6 månader efter att korna klev upp på lastbilen och själv flyttade hon in i en lägenhet för att få det lite enklare i vardagen. Hon bytte från att se kor på ängen en härlig sommardag till att se en lekprak med barn. Jag älskar barn, det gör jag. Men jag vet difinitivt vilken av utsikterna jag skulle ha föredragit, och samma lika tror jag nog gäller för denna kvinna som fick ge upp hela sin livsnerv pga ålder ♥
 
Saknar er ♥
 
 
 
 

Tungt i hjärtat ♥

Har börjat att sälja ut alla sakerna. Eftersom vi ligger så himla lågt i pris så får vi iväg det mesta. Känns bättre att de blir använt av någon annan än att bara bli liggandes på hög. Men nog känns det i hjärtat att rensa bort en älskad vän ♥
 
Vissa saker kommer jag att spara. Luckys träns, grimma och barbackapd blir kvar. Alla hagstolpar i plast som vi köpt till sommarhagarna kommer att få bli stöd i hundhagen som vi kommer att sätta upp i sommar runt gammelmormors hus så att alla hundarna kan gå ut och in som dom vill utan att röra sig för långt bort från gården 😊
 
Har ridit min första klippkortslektion på Hippo, med blandade känslor tog jag det beslutet. Ska rida igen nu på söndag, men det känns som om jag sviker Lucky på något vis. Helt galet tänkt, jag vet! Men så känns det i alla fall men jag hoppas att det kommer att kännas bättre med tiden. 
 
Så här är jag nu. Hipporyttare igen, inget dåligt med det. Men oj vad jag saknar våra turer i skogen, att få galoppa fram och känna glädjen och styrkan i finaste Prinsens kropp. Doften en solvarm dag eller en regndoften som uppstår när varm hästkropp kyls ner lite av det kallare regnet som är nu på vårkanten. 
 
Men jag saknar inte oron som alltid har funnits när det blir lerigt i hagen på våren och oron för tappskor på Pyret  kommit som ett brev på posten. Jag saknar inte ångesten som funnits när Pyret varit frisk "för länge" för då har det alltid kommit någonting, bara för att ! Jag saknar inte när muggen exploderat pga av all blöta och med det lymfangit som följd. Ja det är mycket jag inte saknar, men ännu mer som jag saknar 
 
Önskar att livet var som innan ♥
 
 

Dagarna går

Men sorgen och saknaden består.
Älskar och saknar dig <3
 
 
 
 
 
 

Mycket går bra

men att röja ut och plocka bort efteråt, ja det tar verkligen på själen. Vi har inte orkat ta tag i alla Pyrets saker. Det blev lite för mycket med först Lucky och sedan 6 veckor senare dags för Pyret. Själen och hjärtat behöver lite tid att smälta och ta in att alla våra killar nu är änglahästar ♥ Det enda vi gör just nu är att åka ut och tända ljus, ork till något mer finns inte ♥
 
Men vi har en diger samling att rensa ut och vi kommer även att sälja i stort sett allt eftersom vi i dagsläget tar en paus i hästägandet. Transporten är såld, sadlarna ska vidare till försäljning och allt annat kommer vi att sälja av eftersom. Det enda jag väljer att ha kvar är Luckys träns, grimma och grimskaft samt barbacka padden. Får jag mig en medryttarhäst i framtiden som är lugn och stabil så kommer jag att rida med den, men allt är så långt borta än så inget är i dagsläget klart på något vis 😊
 
Vi väljer att sälja bort och som Jörgen sa tidigare, köper vi en ny häst sköper vi en ny transport och tillbehör. Isf blir det en boggie som är extra allt för känner jag oss rätt blir det ingen liten och pevlig sak utan en stabil och stor ny vän 😍 men som jag brukar säga: Var sak har sin tid och med alla skador och sjukdomar i bagaget så orkar vi inte själsligt med en ny häst. 
 
Jag har anmält mig till min första klippkortsridning och kommer även att följa med min kollega och vän Carola att sköta om hennes sköthäst som hon tar hand om 1 gång i veckan. Känner mig mogen och längtar verkligen efter att få dra in lite stall och hästdoft i näsan igen ♥
 
 
 
 
 
 

Gud vad jag saknar

finaste Prinsen! Saknar honom med varenda cell i min kropp. Saknar när han lägger sitt huvud mot mitt bröst och vill bli kliad. Saknar stunden av lycka i hjärtat när han ser mig och kommer i hagen. Saknar hans mjuka gnägg. Saknar att få sotta på hans rygg och bara galoppa fram i skogen. 
 
Gud vad saknad kan göra ont!!
 
 

Nu Tackar vi för oss

Här tar vår resa som hästägare slut. Vi har tillsammans kommit fram till att orken till att satsa det som krävs känslomässigt i en ny vän , den finns inte. Vore det bara det ekonomiska klarar vi det, för i vår familj så hjälps vi åt oavsett hur involverad var och en är i detta med hästeriet. Som vår fina Anton brukar säga, när han hjälpt till trots att hästarna alltid varit någonting som han aldrig varit involverad i, mina pengar är era pengar, vi är ju en familj ♥
 
 
 
Det är Anton det! Han har under alla dessa år sett hur det tärt ekonomiskt för hans storasyster med en häst som ständigt varit skadad på ett eller annat vis, och med pengar har han alltid hjälp till oavsett hur summan sett ut. Det han aldrig, trots sitt stora hjärta för familjen kunnat ( Och tro mig, hade han det hade han aldrig funderat utan gjort det på en gång ♥ ) det har varit att lyfta lite av all den sorg, ångest och oro som följt med hästägandet, det har Sanna burit själv i alla år, men med oss alla i familjen runt omkring som stöd och med en axel eller två att gråta ut mot. 
 
Allt började med en svullnad fram på bröstet för vår fina Pyret. Ingen feber, ingen smärta, go och glad så rådet blev att avvakta och se  ( Tankarna gick att det var någon form av ett yttre trauma som var orsaken till svullnaden ) Men med tiden så förflyttade det sig, ökade på och minskade lite, var som olika från dag till dag. Blev sedan hosta som från början bara var vid ridning som sedan tyvärr ökade på i omfattning och även vid vila. Där var tanken först att det var typ som Lucky, lite känsliga luftrör mot damm så vi ökade på hans "hostmedicin" som vi gett honom i förebyggande syfte sedan Lucky fick det utskrivet. Det är baserat på örter och har en väldigt bra slemmlösande effekt och eftersom Pyret varit lite känslig, särskilt på vårkanten, lite hostig mott damm, så beslutade vi att fortsätta med det till honom i förebyggande syfte. Han blev jättefin i den lilla hosta han hade från början men sedan blev det mer och mer och oftare och oftare och trots att vi ökade på till maxdos av hans hostmedicin så hjälpte det inte fullt ut. Fortfarande ingen feber men nu hade han börjat att tappa vikt och musklerna började att tyna bort och vätskeödemet och hostan var kvar.
 
Där och då beslutade vi oss ändå för att ta ut vetten  för en ordentlig undersökning för att kolla vad som kunde felas vår fina vän. Vi tar ju som sagt ut vetten hellre en gång för mycket än en gång för lite och med den kunskap och erfarenhet vi samlat på oss genom åren så visste vi ju att med vår finaste vän Pyret var det sällan och aldrig någonting enkelt. Största oron var att det var hjärtat som börjat vara lite svagt och trött. Men till vår lycka lät hjärtat väldigt bra och det var bara lite störning på lungorna. Så det togs en massa blodprover som skickades iväg ner för analys och en annan hostmedicin blev insatt eftersom övre delen av lungorna lät lite. 
 
Så då kom väntan nr 1. Och när väl provsvaret kom, ja då ryktes marken undan helt! Lever och njurvärdet ( båda ) var på tok för höga. Vetten som vi hade här i Umeå ville av naturliga skäl inte uttala sig om ev behandling och dyl utan ville först vänta in vad en specialist hade att säga om provsvaren. Blev en lång helg som bara gick åt till att vänta, hoppas och förbanna tillvaron och sakta kom då känslan smygande att denna gång kanske det inte gick att göra någonting för den sista av våra fina vänner.
 
Och när då specialisten hörde av sig så visade det sig att vi hade kommit till samma slutsats. Det gick inte att behandla och när väl dessa symtom som Pyret uppvisade ( vätskeödem, hosta, vikt och muskelbortfall ) så var organen så slut att det inte gick att bota. Så där och då beslutades det att för Pyrets skull var det mest humant att få somna in och det på en gång. På måndag den 9 April ringde jag det samtal jag gruvade för och i går följde vi alla 3 ( Sanna Jag och Jessika ) Pyret till den sista vilan. Precis som det var när Lucky fick somna och likaså när Pridde gav sig iväg på sin sista resa där vi inte andra kunde följa med ♥
 
Allt detta gick väldigt fort, nu pratar vi några ynka veckor, från första symtom tills då beslutet blev att låta Pyret vandra vidare till sin änglavänner i himlen. Det var inte länge sedan Lucky gjorde sin sista resa ( 5 veckor & 6 dagar sedan i går. I dag på dagen 6 veckor sedan ) och före det var det finaste Pridde. Så nu står vi här, lite vilsna i tillvaron när det som vi andats och levt för i så många år abrupt tog slut på några ynka veckor. Själen har inte hunnit i kapp och det kommer att ta en lång stund innan vi landat i att vi inte har några hjärtan som väntar på oss i Ström längre. Men vi vet att vi tillslut kommer att hitta våra nya jag igen, Jessika har vandrat denna resa lite längre än vi andra och hon lovar oss att vi kommer att komma till ro även om det just nu bara är ett stort kaos i våra liv. 
 
SÅ nu Tackar vi för oss. Här avslutas det Team Ahlenius som vi i början av vår tid döpte oss till när vi med vingliga kliv fattade beslutet att kliva in i hästvärlden med allt vad det innebar. Jag vill rikta ett stort Tack till Anna Spencer som gjorde denna resa möjlig. Utan henne som mentor och vän vet jag inte om jag hade haft modet att våga satsa och ge flickorna denna möjlighet. Som ett blåbär rullade jag in och tack och lov stod hon där och plockade upp mig i sin korg och såg till att jag hade någon att fråga när allt var nytt och i sanningens namn väldigt skrämmande. För naturligtvis fanns oron att jag inte skulle klara av att ro allt i land.
 
Vi vill även tacka Camilla Ålander som genom sitt engageman, sin stöttning och sitt driv gjort att både jag och Sanna utvecklats enormt. När vi haft en Camillalektion har ingenting känts omöjligt och känslan av att känna sig som typ Malin Baryard eller Patrik Kittel har alltid funnits där när man klivit av efter en lektion, kommer verkligen att sakna dina lektioner och ditt helhjärtade stöd ♥ Tack ♥
 
Men Team Ahlenius har inte bara varit vi i vår familj. Vårt Team Ahlenius har varit vi och våra underbara medryttare. Tillsammans med er gick vi från att vara Team Ahlenius det bästa gänget som vi någonsin kunde ha önskat, till att bli ett Dream Team till 100 % Tack ♥ för att ni alltid har funnits där för oss och våra killar ♥
 
 
Men nu kliver vi ur "ägande" världen, lite tilltuffasd i själen men många erfarenheter och mycket kunskap rikare. Men att än en gång satsa och lägga ner hela själen i en ny vän, ja det orkar vi inte just nu. Sen vad livet har att erbjuda längre fram, ja det har vi ingen aning om. Men just nu är det dags att säga adjö & tack för oss. Vi får se huruvida Team Ahlenius uppstår i hästform igen, hur som helst kommer vi i familjen alltid att vara Team Ahlenius och finnas där för varandra i vått och torrt, som vi alltid har gjort och som vi alltid kommer att göra i framtiden ♥
 
Tack för oss ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Saknar dig!

 

Himlen har fått en ny ängel

Vila i frid Balzac
 
❤️ 1/6-1997
😇 10/4-2018
 
För alltid älskad och saknad!
Tack för de 5 åren vi fick tillsammans.
 
Goodnight my angel.
Time to close your eyes.
I promise I would never leave you.
And you should always know, 
I never will be far away.

Good by my angel, my friend and love.
We will meet again!
 
 
 

Så himla tungt just nu....

Gårdagen stryker jag helst ett streck över! Det var så oerhört känslomässigt tungt att plocka ihop alla Luckys saker i stallet. Gick ganska så bra så länge det var båset i sadelkammaren men när jag skulle plocka ner hans täcken i stallet och hans grimma och grimskaft ja då var det fördjävligt jobbigt rent ut sagt!
 
Saknar finaste Prinsen så oerhört mycket, få kan nog fatta HUR mycket......När man hittat den klippa i livet som gör allt med hästar och ridning så himla lätt och roligt och så fyllt med kärlek som Lucky innebar för mig, ja då känns det som om hjärtat slitits ur kroppen. Att ersätta Frode ( hunden vi hade innan Morris ) ja det tog mig 1 år innan jag ens kunde tänka tanken på en ev ny hund, så är jag funtad! Jag kan inte bara stänga hjärtat för en individ, för att i nästa hjärtslag öppna för en annan, det går bara inte!  Att "byta" ut djur har jag aldrig klarat av, det tar lång tid för mig att sörja och göra avslut. Och för den nya vännen som kommer in efteråt anser jag att det är viktigt att den får all min äkta kärlek, så att den inte blir något substitut eller en tröst för en annan kärlek och vän! 
 
Men jag förstår att det finns gånger när den nya kliver in relativt tidigt för många. För vill man vidare mot ett mål som hägrar där borta långt bort i horisonten, ja då måste man fatta detta svåra beslut att släppa in en ny vän, så är det ju bara. 
 
Jag har en nygammal vän som ger mig oerhört mycket tröst i min sorg. En vän som också saknar Lucky precis lika mycket som jag. Det ser jag varje gång som han kommer fram i hagen och lägger mulen mot min kind eller mot mitt bröst. Pyret har också sorg, och hans sorg är precis lika stor och omfattande som min, så tillsammans ska vi nog komma över saknaden av finsate Prinsen. Tillsammans ska vi påbörja vår egen lilla resa och bredvid oss, inte synligt men ändå lika närvarande, vandrar finaste Prinsen med ♥
 
Till månen och tillbaka ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Sanna och Jessika Ahlenius

Vi är två systrar som är födda 1989 och 1991. I den här bloggen kommer du att få följa med oss på den resa som vi gör med våra fyrbenta vänner! Mail: teamahlenius@hotmail.com

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo