Gårdagen stryker jag helst ett streck över! Det var så oerhört känslomässigt tungt att plocka ihop alla Luckys saker i stallet. Gick ganska så bra så länge det var båset i sadelkammaren men när jag skulle plocka ner hans täcken i stallet och hans grimma och grimskaft ja då var det fördjävligt jobbigt rent ut sagt!

 

Saknar finaste Prinsen så oerhört mycket, få kan nog fatta HUR mycket......När man hittat den klippa i livet som gör allt med hästar och ridning så himla lätt och roligt och så fyllt med kärlek som Lucky innebar för mig, ja då känns det som om hjärtat slitits ur kroppen. Att ersätta Frode ( hunden vi hade innan Morris ) ja det tog mig 1 år innan jag ens kunde tänka tanken på en ev ny hund, så är jag funtad! Jag kan inte bara stänga hjärtat för en individ, för att i nästa hjärtslag öppna för en annan, det går bara inte!  Att "byta" ut djur har jag aldrig klarat av, det tar lång tid för mig att sörja och göra avslut. Och för den nya vännen som kommer in efteråt anser jag att det är viktigt att den får all min äkta kärlek, så att den inte blir något substitut eller en tröst för en annan kärlek och vän! 

 

Men jag förstår att det finns gånger när den nya kliver in relativt tidigt för många. För vill man vidare mot ett mål som hägrar där borta långt bort i horisonten, ja då måste man fatta detta svåra beslut att släppa in en ny vän, så är det ju bara. 

 

Jag har en nygammal vän som ger mig oerhört mycket tröst i min sorg. En vän som också saknar Lucky precis lika mycket som jag. Det ser jag varje gång som han kommer fram i hagen och lägger mulen mot min kind eller mot mitt bröst. Pyret har också sorg, och hans sorg är precis lika stor och omfattande som min, så tillsammans ska vi nog komma över saknaden av finsate Prinsen. Tillsammans ska vi påbörja vår egen lilla resa och bredvid oss, inte synligt men ändå lika närvarande, vandrar finaste Prinsen med ♥

 

Till månen och tillbaka ♥