Och det känns så overkligt! När jag är här hemma är det nästan som om jag kan hålla det ifrån mig. Som om allt har varit en fruktansvärd mardröm som jag bara kan vakna upp från.......och så är allt som vanligt igen.

 

Men så är det inte, det hemska har hänt och igår så vandrade jag dom sista stegen med min finaste Prins ♥ Jag vet att jag fattade rätt beslut, jag vet att min finaste Lucky inte mådde bra. Att han hade det jobbigt med sin andning och att hans ork inte räckte till för att få vardagen att fungera, men det gör det inte något lättare för det! Min hjärna förstår en sak, men mitt hjärta kan inte fatta att den fina vän jag haft i 3 år inte finns kvar i stallet och väntar på att jag ska komma. Det enda som väntar är en hage utan Lucky, fy satan vad ont det gör!!