Vi börjar med Pridde plutt aka Köttbullen och hans ögonskada. Där har det gått framåt och verkligen läkt bra ☺ I morgon kommer vetten på återbesök och det ska verkligen bli spännande att höra vad hen tycker om ögat, om det är så bra som vi tycker att det har läkt eller inte, håll tummarna är ni snäll! ♥

 

Själv har jag ( Åsa ) hunnit med att rida ut med barbackapadden och red då i alla gångarter ( utan att trilla av i övergången galopp - trav ☺ ) Supernöjd över denna investering, är så himla glad att jag kom till skott och lade ut 1300 kr på denna sits ☺ Sitter som gjuten i den, och det härligaste är den känsla som jag får när jag kommer närmare Lucky och bättre kan känna hans rörelser. Med sadel så upplever jag aldrig riktigt samma aha upplevelse i hans rytm, takt och mönster. Känns bra att få känna utan sadel för att sedan kunna lägga på det när jag rider med vanlig sadel.  Happy face ☺

 

Pyret då? Ja han är nu under igångsättning efter sin senskada. Sanna tar det väldigt lugnt för att inte provocera så att det går på tok. Hon rider nu i alla gångarter men inte fulla konditionpass, vi tar det fortfarande lugnt men ökar naturligtvis på det hela från vecka till vecka ☺ Killen är pigg och glad och alla 3 har energi så att det räcker och blir över ☺ 

 

Så nu hoppas vi att sjukstugan Ahlenius snart är över. Denna höst och vinter till nu har varit kantad av olika sjukdomar och skador. Nu håller vi tummarna för en underbar vår och sommar utan problem i vårt kölvatten. Sommar, sol, värme och härliga dagar på sommarbetet lägger vi in på vår agenda. Allt annat har vi strykt, det är inte välkommet till oss!

 

Vill än en gång tacka alla som vi har runt oss i vårt stall i Ström, för all hjälp som vi fått under den här tiden. Ni är guld värda var och en av er ! ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I början på veckan visade sig att Pridde hade problem med ett väldigt svullet öga. Jag & Sanna rengör det på kvällen och bestämmer oss för att om det inte är bättre dagen därpå så ska vi tillkalla veterinären för hjälp. Dagen därpå när flickorna åker ut så beslutar dom sig för att ringa in vetten.

 

Veterinären kommer ut och det visar sig att han har en skada på hornhinnan och även lagret under hornhinnan, dvs en ganska djup skada ( men inte farligt på ngt vis ) Så det blev boxvila med så mörkt i stallet som det bara går att få. Tack och lov har vi världens finaste stallkompisar så alla har verkligen hjälpt till att hålla mörkt för Priddes öga, Tack! alla ni i stallet som verkligen ställer upp till 100 % ♥ 

 

Han har nu en mask på sig, vanlig flugmask i hård modell med rosa ☺ silvertejp på halva sidan ( där det skadade ögat är ) Han har nu stått på box i 2 dagar för att lättare hjälpa till med läkningen. Det skadade ögat får inte utsättas för starkt solljus, blåst elller regn/snö nu under läknigsprocessen. Och blåst har det ju verkligen gjort nu under 1 dygn ☺ men nu på morgonen ska lillprinsen äntligen få gå ut igen. Det ska varken blåsa mycket eller bli starkt solljus så nu är det då dags att låta killen komma ut i friheten igen ☺

 

Nu måste jag bara få skryta lite ( får man väl ☺ ) men när vetten kom så blev hon först otroligt glad över att Pridde plutt stod som ett ljus under hela undersökningen och behandlingen ( finaste killen ) Men sedan blev hon jätteförvånad när hon fick reda på att lillprinsen fyller hela 25 år i April!! Det ni, lilla köttbullen is still goin strong ♥ 

 

Finaste Priddeplutt ( two-face) med sin ögonmask ♥

 

 

 

 

 

 

 

Oj oj säger jag bara, vilka lyxdagar! Snö som har fallit på marken, kompledig i går vilket resulterade i en helt underbar tur i skogen där galopp stod på schemat ☺ Killarna har tagit det väldigt lugnt nu hela hösten så det blev inget mastodontpass men dom fick röra på sig iaf och det uppskattades verkligen av killarn ( och även av oss på ryggen )

 

Dagen i dag bestod av en sväng till fjärn. Det blev galoppjobb i backen både dit och hem igen, glada killar vill jag påstå. Hörde Sanna skratta för fullt bakom mig mellan varven, då var det Pyret som blev lite extra glad ☺ Och när han blir "busig" i galoppen så blir han som en gunghäst, med andra ord inget dumt utan bara lite mer schwung i rörelsemönstret ☺

 

För Pridde plutts del så blev det en prommis mot fjärn för han också. Och för att han skulle få mjuka upp sig lite extra så sprang vi lika mycket som vi gick, en flåsandes Åsa och en trippandes Pridde ☺ Men glad blev vi all för vädret var vackert och vi fick vara ute i dagsljus, det är vi inte bortskämda med ☺

 

 

 

Har suttit i knåpat ihop en ny header till bloggen. Det blev denna gången en bild på Sanna & Pyret. Tog den förra vintern ( eller vintern före det ) och för mig är den typisk för just Sanna & Pyrets relation. En relation som består av en massa kärlek, respekt och med otroligt mycke arbete från dom båda två. Det har inte alltid varit lätt denna resa, två steg fram och ett steg tillbaka, skulle jag vilja beskriva den med några väl valda ord. 

 

Detta har varit en resa kantad med mera sjukdomar och elände än av lycka och framgång, Men kärleken finns där, kärleken och respekten till varandra och det är det som gör att dom fortfarande är ett team. Nu är vi inne i ett nytt år, 2017, och jag hoppas verkligen, för deras skull. Att nu.....nu är det äntligen deras tur att få skörda frukten av allt arbete som dom lagt ner tillsammans. Nu är det inte resultat på tävlingsbanor jag menar. Utan resultat i att få vara friska, att få utvecklas tillsammans, men framförallt! Att få vara lyckliga!

 

Det är dom väl unt ♥

 

 

 

 

 

 

 

I år fick våra killar vara ute som vanligt även om det var nyårsafton ☺ Ingen efter byvägen skulle skjuta några raketer så efter mycket funderande hit och dit så beslutade vi oss för att ha is i magen och låta våra killar stå ute denna natten också. Dom har annars alltid stått inne på nyårsnatten. Men i år så provade vi att ha dom ute och det gick över förväntan ☺

 

Att vi vet att det gick bra ( vi var trots allt inte där ) beror på att bästa Ida var förbi flera gånger under natten och såg du hur killarna reagerade på "nyårsfirandet" runt om Ström. Dom stod som vanligt i husen och tittade ut, omväxlande med att stå och äta ☺ det kallar jag coola killar ♥ Tack Ida för all hjälp ♥

 

 

 

 

 

Som ni säkert har märkt så har jag ( Åsa ) skrivit här lite till och ifrån, på Teamahlenius blogg. När jag fick Lucky så blev det mer och mer att jag gled in här eftersom jag fått en egen häst, jag också ☺av min älskade familj ♥  HÄR kan ni läsa om hur Lucky kom till oss och varför han betyder så oerhört mycket för mig ♥

 

I dag så tänkte jag lägga ut en film på vår stora gula kille Pyret ♥ Han är en otroligt snäll och trevlig kille med ett stort och snällt hjärta i sin kropp. Han är en duktig läromästare som alltid ställer upp och verkligen försöker göra rätt och göra sitt bästa. 

 

Finaste Killen ♥

 

 

När Pyret kom till oss tyckte jag att han var stor som ett hus och väldigt mycket häst ☺ I dag ser jag honom som en liten nallebjörn som hemskt gärna ( om han kunde ) helst skulle krypa upp i knäet som en liten hund ♥

 

När Pyret var ny så rörde jag aldrig hans bakben ( jösses vilken respekt jag hade för dom ) för Pyret har en sjukdom som kallas för shivering. Jag brukar beskriva det som parkinson för häst ( dvs ofivilliga ryckningar i bakbenen som han inte styr över ) Vad shivering beror på har dom fortfarande inte kommit fram till trots olika studier och forskning så det enda vi som hästägare kan göra är att underlätta så mycket som det bara går för vår vän ♥

 

Pyret har jobbigt att lyfta sina bakben.Han har ofrivilla ryckningar när han står och när han ska lyfta dom. Om man inte är medveten om hans sjukdom kan det uppfattas som om han försöker sparka mot en, vilket han ALDRIG skulle göra! Finns inte på världskartan att han medvetet skulle sparka den människa som jobbar med honom! Och lyfter benen gör vi ju varje dag på våra vänner. Vi kratsar hovarna, byter brodd vid behov, på och av med snösulor, hovis ska ju också kunna göra sitt jobb osv osv. Det är inte fören man får en häst med denna formen av problematik som man inser hur mycket och ofta som vi hästägare jobbar med benen lyfta i olika situationer. Och nu kommer insikten i hur tunga deras ben är när dom inte kan hjälpa till och lyfta dom helt och fullt själva!

 

Detta med shivering var helt nytt för oss när finaste Pyret klev in i våra liv. Vi har fått ( mest Sanna ) pröva oss fram för att hitta det bästa sättet för att hjälpa honom att slappna av och lita på oss när vi ber honom att lyfta sina bakben. Det tog flera månader innan Pyret var så trygg med mig att han gjorde det, och i dag gör han det även ute, utan en vägg att ta stöd mot ♥ Fina killen ♥

 

För att hjälpa Pyret ( om vi behöver jobba med honom med lyft bakben länge ) så tar vi undan allt efter en vägg, flyttar honom dit så att han kan ta stöd mot väggen ( kan då slappna av bättre ) och sedan lägger vi hans bak knä på vår rygg så att han kan lägga ner sin tyngd och "vila" lite på oss så att säga. Då om jag har tur (Sanna är mkt duktigare och betydligt starkare ) hinner jag fixa det jag behöver utan allt för mycket ryckningar och omtag ☺ Men jag ska vara helt ärlig och säga att det nästan alltid är Sanna som fixar så här när det behövs. Men det är bra att kunna för även jag har fått trixa på för att hjälpa Pyret när Sanna inte har kunnat göra det.

 

Så här jobbar vi för att Pyret ska kunna slappna av ♥

 

 

 

Våra killar går också ute i stort sett nästan hela tiden dygnet runt. Dom har fri tillgång till grovfoder, halm i sina hus och fri tillgång till vatten. Att få röra sig på en större yta dygnet runt tror jag ( mina tankar, behöver inte vara sanningen! ) också hjälper till, dvs att aldrig bli riktigt stillastående på mindre yta upplever jag minskar problematiken. Men stress, att bli kall och stel samt oro, det ser jag har en negativ påverkan på fina killen. Så vi gör det vi kan för att minimera dessa siuationer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har som gått lite stiltje i hästeriet, nästan som om luften gått ur både vi och hästarna. Det har varit en höst kantad av förkylningar, senskador och väldigt knaggligt underlag tyvärr.

 

Även om vi kunnat galopp lite, låta killarna göra av med lite energi så har det ändå i våra ögon mätt varit en väääääldigt lugn höst, lite för lugn kan jag tycka. Men eftersom förutsättningarna har varit som dom har varit ( kantat med sjukdom och skador ) så har det bara varit att gilla läget. Killarna har då fått sig en ordetnlig återhämtningsperriod ( flera månader, typ 3 ☺ ) och det är ju aldrig fel. Men nog sjutton saknar jag att få galoppa och verkligen sträcka ut, känna Luckys kraft och fartvinden i ansiktet, jösses.....ge mig ordentligt underlag snart!!

 

Här är vi ute på ytterligare en av alla skrittsvängar. Bra för Pyret med en lååååång och mjuk igångsättning efter senskadan, men nu vill vi lite mer, både vi & killarna ☺

 

När vi är ute så är jag oerhört tacksam för att våra killar har så himla bra psyke! Efter 3 månader med mestadels skritt så har dom fortfarande alla 4 hovarna i backen. Även de gånger vi galoppat på stora åkern som verkligen inbjuder till att gasa. Och nog känner jag hur det kryper i skinnet ibland på Lucky, men aldrig att han tar tillfället i akt och busar,  inte en endaste gång har han gjort det!! Finaste Prinsen ♥ Och tur är väl det, med den fegmatte som han har ☺

 

 

 

 

Men lyckan i morse när jag klev upp och såg att det hade snöat lite ☺ Nu håller vi tummarna för mer snö! Antingen det eller så får våren komma redan nu, åtminstone så många plusgrader att isen luckras upp och blir lite mer ridbar igen ☺

För både häst & ryttare ☺ Men oj så välbehövligt, för oss alla ☺

 

For ut en sväng på stora åkern. Nu när vi äntligen fått på snösulor så känns det ännu bättre att galoppa, vilket vi alla gillar! 3 varv blev det, varvat trav och galopp med mest fokusering på galoppen. Killarna har var och en tagit det väldigt lugnt nu under en längre period ( förkylning, skador, utan snösulor, underlaget mm ) så ikväll kände jag hur det kröp lite i Lucky, nu vill jag galoppa matte!! 

 

Och galoppa gjorde vi ☺ Och  svettiga blev vi ☺ Men så behövligt för myrkrypet i skinnet!

 

I år var en mindre bra dag som blev en jättebra kväll! Har haft sorg i vårt liv eftersom vår älskade farfar gick bort den 2:dra december. Och vi trodde att vi var förberedda (vilket man ju aldrig kan bli) så vårt liv har varit och är fortfarande fyllt av sorg och tårar blandat med fina minnen och lite skratt, precis som det ska vara.

 

I går var det för mig en väldigt tung dag, fyllt av sorg och en stor dos oro eftersom en av mina familjemdlemmar mår väldigt dåligt själsligt. Men som tur var så brukar en kväll i stallet med finaste Prinsen kunna lätta på lite av allt tungt i bröstet ♥

 

Så igår anlände jag då till stallet, trött och så där obalanserad som man bara kan vara då själen är ledsen och lite trasig. Och vad möts jag då av......jo men total översvämning i Luckys box. Men God Jul Fru Ahlenius i förskott, tomten ville vara så där extra generös mot dig i år....

 

Där och då så kände jag bara.....att nu får det f-n vara nog! Tog en stund innan jag kunde ta in allt och hjärnan kopplade all info och kunde få allt på rätt plats. Men just när jag tänkte, nu lägger jag mig ner och grinar insåg hjärnan att finaste, bästa Ida, tillsammans med vår stallägare Anders, tillsammans hade skottat ut all blöt spån, dragit ut mattorna samt lagt in torrt spån för att torka upp det sista av vattnet som låg och skvalpade i Luckys box. Det enda min hjärna såg och kopplade när jag klev in genom stalldörren, ja det var kaos, ett kaos som jag normalt fixar utan problem. Men just nu när jag inte i själslig balans, ja då fixar jag inte en olycka som denna! 

 

Men då har jag lyckan att ha världens underbaraste kompis, hon heter Ida Milton och är verkligen en helt underbar vän i alla lägen ♥ I går när hon såg förödelsen och visste vad jag har i mitt liv nu, ja då tog hon tag i saneringen av Luckys box tillsammans med vår stallägare Anders. Så när min hjärna hunnit koppla allt som ögonen såg, insåg jag att världens bästa Ida ♥ tillsammans med Anders redan fixat allt till mig. Då höll jag på att börja att gråta igen ( vilket jag gjort till och från hela dagen) men denna gång var det lyckotårar över att få ha så fina människor i mitt liv. Tack för att ni finns där ♥

 

 

 

 

 

Suck säger jag bara! I bland så undrar jag vart världen är på väg och inser att om det stämmer så kommer det att bli bara sämre och sämre, fy sjutton säger jag bara......vill inte!!

 

Var ute igår på en sväng på finaste killen och rullade 2 varv i galopp på storåkern, hur mysigt som helst men med en något pigg och tung kille eftersom jag hade hacket ☺ Tro inte att finaste prinsen gör någonting fel, inte alls! Det är jag som inte riktigt hittat hur jag ska rida, för det är en stor skillnad mellan hack och traditionellt bett ( tycker jag iaf, min reflektion av det hela. Behöver däremot inte vara sanningen ☺ )

 

Nu lite tankar ang rubriken.....Och ja, jag vet att jag låter som en gramofonskiva som hakat upp sig! Men guuuuud så less jag är på detta förbenade väder!! Blåsigt som sjutton var det igår, kol mörkt och ösregn på det......men Grattis Fru Ahlenius, du har dragit nitlotten ang vinterväder, now and forever! 

 

Men hur som, när man väl kommer in i stallet igen, blöt som en dränkt katt ( bildligt talat ) så är det ändå en härlig känsla som infinner sig i kroppen. Både häst och ryttare är lika nöjda med att äntligen få komma in ☺

 

Trots att vädergudarna varit emot oss och tagit bort den vackra vinterskruden och gett oss tråkig, blåsig regning höst så har vi haft tur med ridningen i alla fall! Jag är så tacksam att alla 3 är så obrydda av storm och skitväder, speciellt när vi inte har något ridhus att vara i för att slippa undan dessa höststormar med rusk och regn som legat över Umeå nu under en alldeles för lång tid! Coola killar är dom och det tackar denna lite fegare ryttare för ☺

 

Pyret skrittas fortfarande men ska snart i dagarna in för att ultraljuda benet igen, om gudarna är med oss så ska vi då tydligen om allt ser bra ut äntligen få börja trava igång fina killen igen. Då har han skrittat i ca 9 veckor, lite längre än vad som egentligen behövs eftersom vi valde att endast skritta honom från det vi upptäckte gallan på benet tills vi fick tid att ultraljuda honom hos vetten.

 

Pridde plutt aka "köttbullen" har helt piggnat på sig efter sin "Luckyförkylning" och är nu försiktigt igångsatt med lättare trav och galopp arbete. Vi tar det väldigt lugnt för trots att han inte fick ngn feber så märks det på energin att det tog på, och hostan som följde med förkylningen var inte att leka med för någon av killarna som blev sjuk. Men nu är han på G igen men vi tar det väldigt lugnt. Han är ju trots allt 24 på det 25:te snart, så vi har ingen brådska med att bygga upp flåset igen. 

 

Lucky då? Ja han är helt tillbaka efter sin förkylning. Han fick dock feber i 5 dagar så han har fått ta det vääääldigt lugnt men nu är han helt igång ☺ I Torsdags när vi var ute på galoppjobb på åkern så var han odentligt pigg och hade han fått som han hade velat så hade vi nog rullat runt i galopp på åkern än i dag ☺ Men likaså där så har vi ingen riktig brådska. Vi varvar mycket skritt med lättare trav och galopparbete så att killen ska komma tillbaka i lugn och ro utan att överanstränga sig på något vis ♥

 

Ja så ser det ut för Ahlenius killarna, och förhoppningsvis får vi grönt ljus vid nästa vett besök ☺ 

 

Här en ordentligt blöt kille efter en tur i skogen med mycket regn och väldigt blåsigt väder ( Usch, ogillar dessa trista höstdagar, men bara äääälskar våra fina pannlampor ☺ )

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har ju som ni vet våra killar ute dygnet runt. Vid väldigt dåligt väder ( storm, hård kyla mycket regn/snöblandat regn) får dom naturligtvis sova inne. Och ca 1 ggn i veckan sover dom inne för att torka upp sina hovar och karleder. En natt brukar dom gilla, då är det ganska orört i boxen och dom verkar mest ha sovit, natt 2 så ser det ut som om ngn har slängt in en bomb i boxen.....total oreda vill jag påstå. En natt = ok, 2 nätter är inte lika populärt, då vill dom ut ☺

 

Nu har vi investerat i 3 st 65 liters thermobarer till killarna. Våra egna små 12 l och 17 l fungerade super, trots hemmabygge, klarade kylan hur bra som helst här i Norrland. Men eftersom dom står ute nu ännu mer i vinter än förra vintern vill vi verkligen vara säker på att dom har vatten hela dygnet. Och för vår stallägare som så

snällt fyllde på, på dagen blir det ju också en lättnad, win win med andra ord  

 

Ja vad är det som händer? Lucky är pigg från sin förkylning. Pridde är nu också ok från hostan, han hade ingen feber. Pyret får fortfarande ta det lite lugnt och förhoppningsvis får vi ok till att börja lägga in lite trav efter nästa återbesök ☺

Så snart är alla gamlingar tillbaka på banan igen, känns superbra  Men dom tar det alla ganska lugnt just nu, finns ingen anledning att stressa fram efter allt som dom haft i kroppen.

 

 

 

 

 

 

24 år gammal, lite grå, lite stelare än tidigare men fortfarande lika pigg på allt vad livet ger. Finaste Pridde i går på vår medryttares andra tävling med honom som tävlingskompis. Känns som om det var igår vi hämtade denna fina vän från Gällivare med enorm glädje och lite oro för vad vi gav oss in på. Skulle vi verkligen fixa detta med att ha egen häst, tävla, träna och få allt att flyta? Men med Pridde som vän har det gått lekandes lätt, snällare läromästare och bästa vän har vi inte kunnat få i vår familj. Tack Pridde för allt du gett oss och lärt oss under dessa år. Tack för allt ditt tålamod, all din livsglädje och all din kunskap som du delar med dig varje dag .

 

 

♥ Tack för att du finns ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla som känner mig vet att jag älskar att fotografera och jag älskar att vara med hästarna. Vad passar då bättre än att få fota Sanna på hennes träning ☺ Två roliga saker på en och samma gång.

 

Denna bild är en av mina favoriter ♥

 

I dag ska jag äntligen få snusa lite hästdoft igen ☺ 14 dagar utan Prinsen har varit tufft för mattehjärtat ♥ Jätteskönt med husvagnsrull och så himla mysigt att få egentid med Jörgen och Morris, andas lite fjälluft och bara vara, MEN så jag längtat efter Prinsen ♥ Men i dag får jag äääääntligen pussa på honom ♥