Idag har jag fått fatta mitt svåraste beslut någonsin. Min finaste och bästa Holle kommer att få vandra 

vidare till Trapalandas gröna ängar, där han kommer att få springa fri, bli rund, bli ung och aldrig 

veta vad sjukdom eller smärta är!

 

 

Idag ska Jag och Syrran dra in Holle för att slutvägas.

Idag rullade jag till stallet på förmiddagen för att ta hand om hästarna (Jag kom inte iväg hemåt

förens vid 13.30), undrar var all tid egentligen tar vägen ;)

 

När jag kom fram fixade jag först bort markservicen innan jag hämtade hästarna för att göra dem

iordning för att traska ut en sväng. De blev ompysslade, fick dricka vatten och så sköljde jag Holle's

mun. När jag var klar så styrde vi kosan mot Stöcke. Vi kom en bit påvägen innan vi mötte Malin

och Julia som var påväg hem efter deras ridtur. Så då vände vi och gick med dem tillbaka till stallet.

 

När vi kom tillbaka fick de gå ut i hagarna igen, och till Holle's stora förtjusning så la jag in en näve

hallongodis i hans hage. Han hade inte ens tid att säga hej då till mig.Sötnöten <3 Holle fick även

dagen till ära ha sin hallonfärgade grimma.

 

När vi kom till stallet fixade vi först bort makrservicen innan vi hämtade in hästarna.

Idag var planen att vi skulle rida in till Stöcke för lite trav och galopparbete så vi var

sisådär jättetaggade när vi började göra iordning pållarna för ridturen. När vi stog och

borstade dom kom Malin inknatande i stallet så vi frågade om hon ville följa med.

 

Sagt och gjort så blev vi klara med alla hästarna och styrde sedan mot Stöcke. Vi 

skrittade till en bit efter Stöcke svets och sedan blev det travarbete en stund. Hästarna

var lugna och fina och så fick vi se när Malin och Lettir tränade på tölt :) När hästarna

fick igång kroppen gjorde vi lite galopparbete till Stöcke PF och efter en väg efter klubben.

 

Alla hästar skötte sig super tills Holle fick för sig att leka kanin. Han var helt lugn och från

ingen stans kom en explosion. Han gjorde en bakutserie med 3 språng (där jag tappade

båda stigbyglarna och var på gränsen till att tugga snö) och några galoppsteg senare var 

räkan tvungen att göra serie Nr.2. Men på den andra serien var jag mer beredd men ändå

så var jag nästan påväg av då jag inte hade fått tag i stigbyglarna och att jag fortfarande var 

lite ur balans sedan serie Nr.1. När jag fick ordning och reda på min kanin fortsatte vi med

galopparbetet. Holle skötte sig super tills vi kom till de sista 50 metrarna av galopparbetet,

Syrran låg först och Jag jag red bakom henne och då hoppade Holle rakt upp då Syrran gjorde

ett galoppombyte (ett jäkla galoppombyte) med Pridde. När vi travade av den sista biten var

det en taggad och glad häst som jag satt på. 

 

Pridde skötte sig bra på ridturen men det blev även lite fjanterier hos honom. Men vi hade även

turen att han visade upp sin hingstnacke och steg påvägen hem ;) Snygga ponny! Jag tror att

ponnyn blev lite taggad av Holles påhitt idag. Men bara lite *Harkel*

 

Vi var ute i ca 1½ timme och jag undrar vad stackars Malin fick för syn på våra hästar. Vi har

alltid prata om hur lugn dom är och så fick hon se hur Holle var idag. Men jag skyller på lugn

motion/vila och mycket mat. 

 

Min lilla kanin

Det är antalet bilder som jag har på mitt USB minne till den digitala ramen som

jag fick i julklapp av Mamma och Pappa. Och självklart är alla bilder på Holle <3

Idag fick hästarna en vilodag. Så då åkte jag och fixade bort markservicen innan jag

sedab rullade vidare till Julklappshoppningen på Hippo :)

 

Jag stod och myste med Holle i hagen och matade honom med hallongodis (hans favorit).

Men när han nosade på min hand efter att han ätit upp den sista biten så lyfte han snabbt på

huvudet, tittade på mig och vände sedan på klacken. Det var precis som att han tänkte:

Nehe, har du inget godis så får det vara!! Holle hade ett så klockrent uttryck i ansiktet när

han förstod att det inte skulle bli nå mer hallongodis. Min äslakde Prins <3

 

Visst har bästa Holle fått det ljust och mjukt i sin box :)

 

Jag vet egentligen inte var jag ska börja, jag har så mycket sorg i kroppen och jag vet inte vad

jag kan göra mer än att gråta och hoppas.

 

Som alla vet så har jag varit med Holle till ATG var 3:e månad i minst 3 år pga. foderfickor. När

vi har åkt till ATG har veterinären rensat ur fickorna, slipat någon hake m.m. Och det har gjort att

Holle fortfarande är med oss idag. Veterinären har inte velat ta bort honom då han har varit

levnadsglad och hållt sin vikt någorlunda jämnt trots lite upp och nedgångar i vikten.

 

Men sedan i somras har det inte gått som vi har velat. Holle har tappat vikt  allt eftersom. När jag

drog in honom till ATG för att väga honom så visade vågen att någonting var fel, han hade tappat för

mycket vikt. Efter besöket på vågen ringde jag ATG och bokade in ett besök för att kontrollera munnen

tidigare än vanligt. Jag ville utesluta munnen då jag vet att han har en problematik med den. Så den 13/11-12 åkte vi till ATG för besöket. Men svaret var inte alls som jag hoppades. Munnen såg ut som det hade gjort besöken tidigare. Jag pratade med veterinären om hur jag kände för situationen och jag sa exakt

det som jag kände:

 

 

Veteriäner tyckte att jag hade rätt tänk gällande frågan att låta Holle få somna in om fodret han får nu

inte ger resultat. Han har fått ett bra liv. Och det kan jag verkligen säga att jag har gett honom under de

åren som det har varit vi två! 

 

 

Men hur mycket man än får höra hur bra han har haft det känns det inte lättare. Han är och kommer alltid

att vara min ögonsten och jag gruvar för det nya året., jag hatar att veta att jag kanske kommer att få fatta

ett beslut om Holle som jag verkligen kommer att avsky. Men jag vet vad som är bäst för Holle, och går han inte upp i vikt så är det bara egoistikt att mig att tvinga honom att vara kvar på jordelivet. Han kommer att få somna in som det glada och älskade individ som han är om det nya fodret inte hjälper.

 

Jag har lagt så mycket tid, känslor och pengar på denna häst. Och det är värt  alltihop! Jag kommer aldrig

att ångra det jag har gjort och kommer att göra för Holle. Jag kommer även att stå för att jag har gjort allt jag kan för min älskade vän den dagen han kommer att somna in. Ingen kommer någonsin att kunna säga någonting annat! 

 

Nu vet ni hur det ligger till, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt om någon tar illa vid sig att jag inte har

berättat. Men jag har verkligen inte orkat berätta.

 

//Sanna

 

 

 

 

 

Idag fixade vi bort markservicen (bytte även vatten i hagen och fyllde på med nytt spån till Pridde)

innan vi tog in hästarna för ompyssling och mys. När hästarna var rena och fina åkte benskydd

och reflexer på innan vi gick på en promenad. Det blev en kort promenad (20 min) efter byavägen

innan vi rullade hemåt. Syrran ville hinna vara med Jerry en stund då han åker till fjälls imorgon :)

 

Holles ridreflextäcke är svårt att hålla på plats utan en sadel att sätta fast den i, så då gjorde vi

en liten improvisering istället ;) Så här såg han ut efter vårat påhitt, Holle fick en alldeles egen 

reflex"tröja". Visst blev han söt med den?

 

Holle vid pennan i dag. Måste bara beklaga mig. Igår kom gammelmatte till stallet och då tänkte jag yes!! Nu vankas det godis och slapparbete. Och det blev det verkligen :)  Först så la jag söthuvudet på sne och putade med mulen så där som gammelmatte bara älskar. Då börjar hon prata bebis språk och pussar mig på mulen och nyper lite i mina kinder. Men det är helt ok för jag vet att jag  får mitt underbart goda hallongodis som jag bara älskar över allt annat efteråt när hon pussat och gullat och nypt mina kinder röda och lite ömma ;) Klart värt det , för har ni inte smakat hallongodis förut så skicka er matte eller husse till Granngården, för där finns dom..

 

Och i dag såg jag när deras bil, Diesel Doris passerade förbi min hage, att det var gammelmatte som körde. Men helt otroligt tänkte jag, två dagar på raken. Snacka om vinstlott! Såg bara mer hallongodis framför mig och tänkte där jag väntade, att jag var en lyckans prins. Men gissa vem som dök upp för att hämta mig!! Men matte ju!! Hallå, var tog gammelmatte vägen!! Jag spanade som en tok men såg hon inte någonstans. Ja det var ju bara att smila upp sig mot matte och se så där glad ut, som om jag har tur, kan leda till lite gotta, om hon är på bra humör vill säga....

 

Men gissa vad...När jag klev in gonom dörren i stallet så stod hon där. Min godismatte och log så där rart som bara hon kan......och borstade PRIDDE!!  Men hallååå, jag då, har du glömt lilla mig med pussmulen och dom söööta ögonen (blink blink) Gud vad jag kämpade för att få kontakt med henne, men helt förgäves kan jag bara upplysa om. Hon var totalt uppslukad av den där Pridde ,som tror att han är någonting speciellt, bara för att han var hingst så länge. Stona bara ääääälskar mig, brukar han skryta. Men herre gud, vad är han att älska. En liten mini pyggme med stubbman och liiiite för rund mage (host)

 

Men som tur var , så var matte på toppenhumör i dag så jag fick jättemånga hallongodisar och Pridde den lilla bollen fick bara tre stycken, men så ska det vara. Jag är nämligen nr 1 och han får vacker finna sig i att vara på andra plats, trots att stona bara ääälskar honom........Säger han ja, har aldrig hört någon tjej säga det, så att jag har hört det iaf. Har hört av matte att en del hör konstiga röster i huvudet, det är kanske det Pridde har, röster i huvudet menar jag ;) Vad vet jag, jag är bara en enkel kille som gillar det enkla här i livet, nämligen hallongodis från granngården....

 

 

 

 

 

Jag har hunnit med att samla på mig några bilder från stallet som jag inte har visat ännu.

Vi håller fortfarande på att skritta pga. underlaget som vi har just nu (JAG VILL HA SNÖ!).

Hästarna sköter sig, Ruffe tränar på att springa med lös när vi rider, det är pyssel och doning

m.m. Vi har det väldigt lugnt just nu. Men det gör inte så mycket, hästarna förtjänar ju det :)

 

I dag hade vi tur. Mattarna dök upp så jag tänkte ett tag att nu blir det jobba av. Men gissa om vi hade tur :) vi fick en prommis! Yey!!

 

I bland har vi helt underbara dagar, alltså när vi inte behöver jobba så mycket. Och i dag var en sån dag ! en prommis efter en ny väg var allt, tog typ 45 minuter så stod vi i hagen igen och mumsade hö. Det är dagar som dessa som det är kung att vara häst :)

 

Hälsningar Holle & Pridde

Har kommit på mig själv att kalla Holle eller Rufus för räka när de inte är riktigt med på noterna.

Igår blev det ett pass på banan, och jag kan säga att det var det sämsta på länge. Nu är det bara

att glömma och gå vidare.

 

I skritten gick det bra. Vi övade på tempväxlingar, tagen bakdel och framdelsvändning. Vilket gick

rätt så bra. Dock så fick vi till en "frambaksvändning" som jag så fint kallar det. Det började som en framdelsvändning men av slutades på något sätt som en bakdelsvändning. Fattar inte hur det gick till

men på något sätt lyckades jag att göra ett rejält misslyckande. Det jag får trösta mig med var att

Holle lyssnade bra :P

 

Sedan började vi med traven, och det var där allt sket sig. Holle ville inte lyssna frammåt, han passade

när jag började kräva av honom, slängde med huvudet och var rent allmänt missnöjd. Men när vi travade

på utan krav gick han som en klocka. Jag tror helt enkelt att han inte hade lust med banan igårkväll.

 

För övrigt var han go och mysig. Det blev en hel del pussande i stallet och han var allmänt glad och

sällskapssjuk :)

 

Så det blev inte ett så jobbigt pass för min gamla Herre. Men det gör ingenting. ikväll står det skritt och

ev. lite jogging på schemat. Inatt ska de även få stå ute om det ska vara uppehåll i regnet :)