Mysdag
Efter ridningen stretchade jag honom och trimmade hans öron och huvud. Han stod bara och njöt (knasponny som njuter av på öronhåret klippt) och efteråt möspös vi, ville aldrig sluta. Älskar min mysponny!
7, En häst jag saknar
Trygga och kloka Saffran som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Förutom Holle så är hon min ögonsten. Med henne vågade jag allt och jag tackar gudarna
för att jag fick träffa henne och att hon blev en av mina bästa vänner! Jag kommer nog aldrig
med ord att kunna beskriva hur mycket du betyder för mig. Men du vet och det är huvudsaken!
Tack för alla år som vi fick tillsammans och tack för den trygghet du gav mig! Du är älskad ♥
Jag och Saffran kome 3:a i en dressyrtävling
En bild säger mer än 1000 ord. Tack för att jag fick älska dig!
Dagens planer
- Redovisning (önska mig lycka till)
- Hämta ut SF biljetter
- Åka till stallet och ta hand om bästa Holle
- Hälsa på Cicci
Vilka är din planer?
6, Mina rädslor
man ändå är rädd för det.
När jag började rida var jag extremt rädd för hästar, jag ville rida, men vågade inte riktigt.
Det gjorde att Mamma och Ridlärarna blev tvunga att reta mig litegran, för när jag blev irriterad
glömde jag bort att vara rädd och red som sjutton istället. Jag vet egentligen inte varför jag var
rädd. Men jag var väldigt otrygg uppe på hästryggen och det gjorde att jag inte vågade någonting.
Fast jag var rädd ville jag inte sluta!! Jag ville inte alls sluta när jag väl fått börja på ridskola. Det
var ju roligt samtidigt som det var väldigt läskigt.
Kortfattat: Jag litade inte på våra fyrbenta vänner! Idag är jag extremt glad att jag inte slutade
och det är Holles förtjänst. När han kom fick jag mer sadelvana och det gjorde mig tryggare på
hästryggen. När jag fick Holle började jag även att rida hästar på ridskolan som jag annars inte
skulle ha vågat hoppa upp på och rida innan. Det känner jag mig väldigt duktig och stolt över.
Annars, jag har lätt för att drömma mardrömmar och har ganska ofta tanken tänk om när det gäller
Holle. Jag är rädd för att telefonen en dag ska ringa och jag får höra att han har dött, blivit påkörd,
brytit benet m.m. Jag är rädd för känslan jag får när vi har varit hos veterinären och vet att om allt
är ok så lever han 3 månader till (det är 3 månader mellan varje veterinärbesök). I 3 månader är jag lugn,
men när veterinärbesöket börjar närma sig kommer klumpen, tänk om det är det här besöket som
kommer att bli hans sista? Det är psykiskt påfrestande för mig, men det är ingentin, absolut ingenting
jag ångrar och vill ändra på. Så länge veterinären tycker att det är onödigt att ta bort honom och att
de inte tycker att det är djurplåger så är jag lycklig att han får vandra i sina järnskor vid sidan om mig!
Tack för allt du har gett och ger mig.
Och så har jag en annan liten rädsla, SPINDLAR! Jag hatar dessa håriga, små, åttabeniga och på tok
för mkt ögon djuren. Jag känner bara hur det kryper under huden på mig. Usch!!!!!
5, Mitt bästa hästminne
Jag minns den 24 Augusti 2004 då klev Holle ur transporten i Kurvanstalle. Det känns som att det var igår och inte
över 7 år sedan. Minns känslorna jag hade och tankarna som gick i mitt huvud. Han kom och han har stannat.
Jag minns min och Holles första tävling. Det var den 29/4-2006 på Nurf. Vi kom på 4:e placering i en RM:2
Jag minns den 2 Juli 2007 när jag fick ta emot den Blå/Gula rosetten för att vi vunnit RM:2 klassen. Den dagen
var jag så glad för allt hade klickat perfekt mellan oss. Och jag kan lova att jag lät liiite lyckotårar.
Jag minns när jag en hel sommar red Holle på grimma, grimmskaft och barbacka. Det blev inge bus när vi red på
ängarna i fjälls. Ängar är en av Holles favoritställen att busa på. Men inte denna sommar. Då skötte han sig hela
tiden. Blev dock lite förvånad då jag förväntade mig lite bus i allafall.
Jag minns första gången jag satte på Holle en körsele och rockard efter att han kommit till mig.
Jag minns när jag började lasta och dra Holle själv med transporten. Hur nervös jag var men hur gudasnäll Holle
var då och är nu att dra själv.
Jag minns alla mysiga turer jag har och har haft med vänner i det gamla och det ny stallet. Allt roligt vi har skrattat med
varandra om.
Jag minns första gången jag löshoppade Holle med hjälp av mamma. Gud vad han tyckte det var roligt.
Gud! Jag skulle kunna rabbla flera A4 papper om alla minnen jag har med Holle. Alla minnen är lika mycket värda!!
Jag minns första ridlägret som var på Sörgården. Jag fick stora, trygga Knut som var gudasnäll. Han stod ut med
min okunnighet och gjorde det jag bad honom om. Det var på Knut jag lärde mig trava och jag minns hur glad och stolt
jag var när jag travade med honom runt, runt och runt. Älskade häst, du är saknad!
Jag har också alla roliga minnen från tiden på NURF. Alla tävlingar, lektioner och gemenskapen vi hade där. Alla
fina hästar som har en speciell plats i mitt hjärta. Alla hästar som har bidragit någonting till min ridning och mig själv
som person. Men den häst som har en väldigt speciell plats i mitt hjärta är Saffran. Kloka och trygga Saffran ♥ Hon är
älskad och kommer alltid att vara saknad så att det gör ont! Hon var den speciella för mig förutom Holle!
Jag och älskade Saffran. Du är älskad och kommer alltid att vara saknad!!
Ja, det här var några av mina minnen. Jag slutar här, annars kommer den att bli huuur lång som helst.
Och det är ju tänkt att ni ska orka läsa den också. Haha!
Som ni läste i det tidigare inlägget
Duktiga duktiga Mamma ;)
Jag lämnade Mamma, Frode och Pridde själva en stund för att fara iväg och göra
lite trav och galopparbete. Och efter vägen jag tog red jag lite fram och tillbaka
för att vänta in Mamma, Frode och Pridde. Men efter en liten stund blev jag fundersam
då de inte kom så jag vände och travade tillbaka åt de hållet jag lämnat dem.
Jag hann ju tänka ut 1000 saker som kunde ha hänt då jag travade ifrån dem. Men
icket, där jag lämnade dom gick dom hemmåt mot stallet i sakta mak för att vänta
in mig. Kände mig något lättad när de dök upp i mitt synfält ;)
Holle var pigg och frammåt ikväll. Han hade superfin trav och galoppen kändes
jättebra. Han hade bjudning och ville göra allt. Ikväll var en sådan kväll att det
kändes som att han skulle kunna bestiga ett stort berg om jag bad honom. Haha.
Imorgon blir det Hippo och banan. Frågan är vad han kommer att tycka om det?
Då banan och Holle inte alls är bästa vänner :P Haha!
Måste även få påpeka att jag har fått min Iphone nu ;) YEY!!!!!!
Snubbla runt i mörkret
I dag så fick jag äran att gästblogga här :) Har haft hand om Pridde plutt nu när matte är sjuk. I går så linade jag på banan med en älg som nämsta granne. Tog en stund innan jag fattade vad det var som stressade Pridde lite, och innan jag förstod att det inte var en häst som rymt utan en livs levandes skogens konung som stod där och repade löv från kvistarna :) Hur som haver så gjorde den inte så stort väsen av sig så det värsta som hände igår kväll var att lampan slockande mitt i allt....inte roligt alls !! Jag är inte ett fan av mörker och kan utan att ljuga säga att jag vid 44 års ålder fortfarnde är liiiite mörkrädd ;)
I dag stod det tömkörning på menyn och glad i hågen for vi ut med Sanna och Holle som sällskap. Kan väl säga som så att det krävs betydligt mer övning innan Fru Ahlenius behärskar denna svåra motionsform :( Men Pridde är ju snäll så förutom en helomvändning på 180 grader så gick det väl hyfsat. När Holle & Sanna for i väg i trav så blev det lite mer fart under tassarna så för att inte utmana ödet så vände vi tillbaka mot stallet och genast så blev farten betydligt lugnare för den fyrfota killen. Det var bara Frode som lade in turbon och drog som en avlöning, gör han alltid på hemvägen så det är helt normalt. Både jag & Pridde tycker jag förtjänar ett G i alla fall eftersom vi både gjorde vårt bästa , inte lätt men det blir att öva lite till :)
I morgon är nog matte tillbaka så då blir nog båda pållarna nöjda :) Gamla matte duger när inget annat står till förfogande men bäst är nog när ordningen är helt återställd och dom riktiga ägarna är på plats :) Så i morgon blir nog Pridde plutt glad och drar en lättnadens suck när han ser vem som stiger in genom dörren....Halleluja....nu är hon äntligen frisk !!!!
Sjukling
Galopparbete
Jag hade en pigg och framåt häst med guuud så fin han var. Är så nöjd
över gammfarfar idag!
Mamma och Frode kom också till stallet och tog Pridde på linan en stund på
banan. Och så hade de ju turen att se en älg vid skogskanten vid ridbanan.
Nu
Stallet
Ikväll red Jag och Iza hästarna på banan. Iza och Camilla (mamman) ska börja sköta Pridde :)
Vi red övningar som Syrran hade knåpat ihop och jag var riktigt nöjd över Holle. Övningarna
innehöll mycket tempoväxlingar och på slutet var Holle riktigt med på noterna. Han var sjukt
duktig ikväll och jag är så nöjd!! Camilla skrittade en stund på Holle när vi var klara med övningarna.
Det var otur att det var liite för lerigt på banan, Holle fick inte använda sin nya outfit (Orange) då
jag inte ville göra benlindorna bruna det första jag gör. Haha. Så det får bli någon annan dag det.
Men men. Vi hade i alla fall turen på vår sida då det var uppehåll när vi red. Yey!
Imorgon blir det stallet på morgonkvisten då jag ska till Skeå över helgen :) Wie!! :D
Körning med Syrran och Cicci
Holle var piggelin och bjöd mer än väl, men utan att bli okontrollerad eller för på.
Men på vägen hem smackade jag på Holle lite då han tappade lite tempo i traven
och då sa det PANG! Hans rumpa lättade och bakhovarna smällde in i stänkskyddet.
Det första jag tänkte var: Tänk om hovarna hade kommit över och han hade fastnat?
Riktigt obehagligt. Och så blev Pridde skrämd av smällen och jag tror även att Holle
skrämde sig själv litegran. Usch. Men Holle lugnade ganska snabbt ner sig och skötte sig
resten av turen. Men tänk om det hade hänt någonting. Nästa vecka ska vi ut igen och denna
gång ska jag ligga först, ska se om det satt i att tävlingsinstinkten kom igång eller om det
är hans vanliga upptåg som han kan få ibland (händer väldigt sällan).
Nä usch. Men det var en härlig tur ändå idag. Dock så känns det ovant med att de har börjat
vara mörkt på kvällarna. Tur att man inte har en mörkrädd häst :)
Galopparbete och Prommis med Ponny
Idag tog jag hand om Pridde så att syrran skulle få en ledig kväll. Jag gick på en prommis
med Pridde i ca 30 min och efter det pysslade jag om honom. Sedan tog jag in min gammfarfar
som var sitt goa glada jag men matte rynkade pannan lite när hon såg vilken lortgris han var,
jag tyckte att han kunde ha varit fin tills jag kom, men tji fick jag för det. Haha. Men han har
lärt sig det, lera är bra för hyn. Många tror inte på mig när jag säger att han är 22 år gammal,
men jag tror Holle har förstått varför leran finns ;) Haha. Han försöker ju hålla sig ung och
fräsh.
Det blev en tur bortanför Paulssjö med trav och mycket galopparbete. det var en pigg och glad
häst jag hade idag. Så imorgon ska det bli intressant och se hur Holle är framför vagnen med en
galopperande Pridde framför sig, det kommer han nog att tycka om. Jag får en känsla av att min
lilla gammfarfars tävlingsinstinkt kommer att vakna till liv. Haha. Taggar som bara den!!
Nej, Kladdkakan är klar och har precis börjat med middag. Korv med pommes blir det idag.
Mums. Snart kommer även mitt middagsgäst förbi. Så det kommer att bli roligt :)
//Sanna
Kvällen (Dressyrträning och Dusch)
Jag och Syrran drog in hästarna på Hippo ikväll. Syrran skulle på dressyrträning och
Holle fick följa med för att få en behandling med grönsåpa och vatten. Jag duschade
Holle och sedan fick han stå i boxen och mumsa hö när jag tittade på syrrans träning.
Måste bara få säga Wow!! De var skitduktiga ikväll (ryttare och häst) och Pridde var
sjuuukt snygg!! Pridde är en riktigt fin ponny.
När träningen var slut gick vi på en prommis med hästarna i Hipposkogen. Det blev
också lite trav över en stock för Holle och han tyckte det var jätteroligt!!
Vi var ute i ca 35-40 min.
Dressyrträning
Börjar med gårdagen. Skrittade ut med mamma och Holle till byn. Där mötte vi både en massa bilar, barnvagnar och även en fyrhjuling, våra hästar brydde sig inte ett dugg. Lugna och obrydda som vanligt. :)
Idag var det dressyrträning på hippo som gällde. Pridde var så jämarns fin så jag vet inte vad! Mjuk och verkligen arbetsvillig. Han bar sig själv så himla mycket jämfört med vad han annars brukar göra. I galoppen var han så himla fin och samlad så även fasten jag gav honom långa tyglar fortsatte han jobba i samlad form helt av sig själv. Även i traven vissa stunder känndes han som en miljon. Han var så fin idag så jag höll på att smälla av, svårt att inte tokälska denna ponny!♥ Det är så roligt nu när vi har kommit igång med dressyren, för efter varje träning märker man att vi har utvecklats på något vis. Vi lär oss någonting nytt varje gång och det är så himla skoj!
Imorgon är syster min snäll och leder Pridde så får jag en hel kväll med min andra älskling, Jerry. Det blir till att äta gomiddag och bára mysa av varandras sällskap!♥
Nu har Sanna varit duktig..... NOT
Den startar och stänger sig själv om vart annat. Får se om den överlever.
Annars blir det till å köpa en ny mobil. Suck
Mobilen fungerar inte! Så det är bara att börja kolla efter en ny. Denna gång
ska jag satsa på en mobil med en bra kamera. Älskar att fota när jag är i stallet,
men en vanlig digital kamera kan man inte ta med sig hur som helst, och speciellt
inte på hästryggen. Har du någo tips på en bra mobil?
Stallet
Morgonen började med att följa med Mamma på Hippo och titta på hennes ridlektion.
De hade förberedande hoppning. Syrran kom också förbi. Mamma var så duktig, och
gud vad alla käpade tappert när det var lättridning och fältsits utan stigbyglar. Jag är
helt säker på att alla i hela ridhuset hörde mig och syrran skratta.
Efter ridningen på Hippo blev det lunch och sedan bar det av till stallet. Mamma och
Syrran skrittade till byn och då passade jag på att få lite saker smörjda. Sadlarna
och tränsen. Såg dock att mitt träns har gått sönder, ca 1 månad gammal och använt
ett fåtal gånger. Det känns jättetrisst!! Har skickat ett mail med bilder och hoppas för kung
och fosterland att jag får hem ett nytt. Annars blir Sanna ledsen :(
Tuffingen igår
4, Jag dissar
Och låt mig förklara vad jag menar med meningen som jag har skrivit. Jag är långt
ifrån fulllärd och jag har hållit på med hästar i 10 år. Jag har mest skogsmulleridit men
under ca 3 år tränade jag för tränare till och från pga hästens form och möjlighet.
Jag försöker jämnt snappa upp ideer och lära mig från andra. Och det är jag stolt
över och jag vill fortsätta lära mig. Men tillbaka till ämnet igen.
Det har hänt mer än en gång att jag har mött en människa som skryter att han/hon har
ridit i si och så många år och pratar om hur rutinerade de är pga de har hållit på så länge.
Det är som att personen tror att kunskapen sitter i de år man har ridit och inte att kunskapen
man har snappat upp under åren kan vara bättre hos någon som har ridit färre år. Jag har mött
de som har ridit i 6 år men är mer rutinerad kunskapsmässigt än de som kan ha ridit i 10 år.
Detta är ingen inlägg som jag vill skapa skitsnack om. Det här är vad jag tycker och alla får
självklar tycka annat. Det här är vad jag står för och det är inte meningen att jag ska klanka
ner på någon. Men känner du dig träffad över detta inlägg ber jag om ursäkt om du tar
vid dig. Men detta är mina tankar, och dem måste jag väll få yttra? Det är ju som sagt en diss!
3, Jag hissar
Jag kommer nog aldrig med ord kunna beskriva hur underbara de är. De har funnits där
i alla år. Det finns där när jag behöver dem. Jag kan prata med dem om allt som jag grubblar
över eller om det bara är någon småsak. Under alla år som jag och min syster har hållit på
med hästar har de alltid funnits där. Jag vet inte hur mycket träningar och tävlingar de har följt
med oss på, kört oss fram och tillbaka till ridhuset, kört oss till och från stallet, skött in och utsläpp,
lunchat hästar, fixat veterinär och hovslagare. De har lagt sin tid och pengar på oss och hästarna.
De har ställt upp i alla väder och verkligen försökt fixa allt som vi har bett om. De har gjort det sjukt
bra att orka år efter år. För mig är det sorgligt att åka på en tävling och man ser föräldrar som
har kört dit ekipaget, men att sedan gå och sitta på en stol och inte lyfta ett finger, barnet får
sköta allt själv (jag säger inte att alla är så, men jag har sett sådana föräldrar). Och det är då jag
har tänkt att vi är lyckligt lottade. Vi har föräldar som är engagerade i vårat intresse. Tack för allt!!
En stor HISS till Mamma och Pappa!! ♥
Körning i skogen
skritta eller trava går han i det tempo man har satt honom i. Enda gången han själv saktar ner
är när det kommer en kurva eller blir lite ojämt. Men han stannar inte, han travar bara försiktigt
och när man har kommit förbi går han in i det tempo han hadde innan. Han är så duktig.
Idag var han riktigt pigg. När jag släppte efter lite på tömmarna ökade han självmant taktet enda tills
man bad honom att sluta (han brukar inte göra så). Tro mig, vi lät honom bestämma själv hur fort han
skulle gå i traven utan att bromsa eller driva på honom. Det gick bara fortare och fortare. Man såg bara
hur Holles steg blev längre och snabbare. Huvudet högt, spetsade öron och gav allt. Det var verkligen en
fröjd att se hur han var idag. När vi skulle skritta hemmåt tyckte Holle att vi skulle fortsätta trava, men
det förstod han ganska snabbt att det var slut för denna gång. Man såg nästan hur besviken han blev. Haha
Han är så duktig min prins ♥
Rockarden
Bilder på min pimpade rockard (Dock så ska två lampor sättas på kvastskaftet och en sidospegel på vänster sida).
Så efter det är den klar. Men skit samma.
Före:
Den röda kåpan är bortplockad men ni ser den här nere i hörnet på bilden
Efter:
Helheten
Nya däck
Kniv och dryckeshållare (sopkvasten är till för att fästa lampor och sidospegel) Nytt snöre som
håller den röda korgen på plats under rockarden.
Nya runda reflexer, reflexen i mitten är en lampa, stänkskydd
Nya vita reflexer fram. Nya plankor till sits och stänkskydd fram. Allt trä är oljat!
Hela rockarden är även klädd med gula reflexer (fästa med självhäftande tejp så att de ska sitta på plats)
Vi har valt att göra så därför att vi vill vara säkra på att vi verkligen syns för både bilar och trafikanter.
Som sagt: Nu är det bara lampor och sidospegel som fattas, sedan är allt på plats!
Stallet under dagen
Nu till en liten avstickare: Har ju praktik via min utbildning och jag trivs otroligt
Nej, nu blir till kanskr till o knoppa. Eller inte. Är på Haga hos Cicci så jag får se
Hej hej
Har hunnit med dressyrträning för Johanna som gick superbra. Hade mycket galopparbete på volt, tränade på att minska galoppen och få igenom ställningen och dylikt. Roligt var det och jag märker hur mycket vi utvecklas för varje gång, skoj! Har även hunnit med lite skritt i skogen + galopparbete.
Idag skrittade jag fram i skogen och red sedan på banan. Tränade galoppfattningar då han inte riktigt vill fatta varje gång av någon underlig anledning. Valde att rida barbacka så att jag verkligen kom ner och nära honom ordenligt. Det gav resultat kan jag meddela, han var SUPERFIN! Han fattade galopp utan problem från både skritt och trav, han var även supermjuk och hade sug på bettet hela tiden. Hade ett leende på läpparna då jag for ut i skogen för att skritta av. Finponny jag har, älskar honom verkligen av hela mitt hjärta ♥
2, Min drömhäst
Skulle jag någonsin få bestämma hur min drömhäst ska se ut skulle det bli:
- Fux
Lykta, Oregelbunden bläs eller Bläs med snopp
Fyra vita helstrumpor
- Brun (samma rödbruna färg som Holle)
Lykta, Oregelbunden bläs eller Bläs med snopp
Fyra vita helstrumpor
* Kroppen ska vara maffig
* Ska tycka om att visa upp sig
* Hästen ska utsråla klokhet, lugn och vakenhet
* Hästen ska ha egen "motor". Inte lat eller hetsig, lagomt
* Jag tycker om en massa olika raser, men jag skulle aldrig välja en häst efter vilken ras den är.
Uppfyller en häst mina krav, då spelar det absolut ingen roll vad det är för ras. Det ska dock bli
en häst som passar för dressyren. Så kanske ett halvblod, hannoveranare?
1, Min häst
Ålder: 22 år, 890706
Ras: Varmblodig travare
Kön: Valack
Mor: A Lovely Way
Far: Sandy Bowl
Färg: Ljusbrun
Tecken: Bläs med snopp, Han har vit halvstrumpa med svarta fläckar i kronranden H+V bak
- Min älskade häst kom in i mitt liv 2004. Den dagen förändrades mitt liv
- Är galen i godiset som smakar hallon som man kan köpa på Granngården
- Tycker om att hoppa men har inte den snyggaste tekniken
- Tycker att banan är ganska trisst med brukar ändå försöka göra allt man ber honom om
- Blir Holle "rädd" pallnitar han och där står han sedan, men blir han verkligen rädd vänder han 180
grader men stannar så fort man tar det minsta lilla i tyglarna eller sätter sig tungt i sadeln
- Är snäll, trygg och kärleksfull
- Tycker om att pussas och bli kliad på den främre delen av halsen
- Tycker om att titta på när människor rider på ridbana (när man tittar på träning, tävling)
//Sanna
Ska göra:
1, Min häst
2, Min drömhäst
3, Jag hissar
4, Jag dissar
5, Mitt bästa hästminne
6, Mina rädslor
7, En häst jag saknar
8, Min hästs utrustning
9, Min hästs vardags outfit
10, Det här äter min häst varje dag
11, Nämn något du har gjort med din häst som du är stolt över
12, Mitt mål med ridningen
13, Hur allting börjad
14, Min förebild
15, Det här finns i min ryktlåda
16, Stallet min häst står i
17, Min favorit grej i stallet
18, Min första häst
19, En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
20, Min dröm
//Sanna
Vilodag för Holle
Idag fick Holle vila då jag slutade 20.30 på praktiken och Marre som skulle rida Holle blev sjuk.
Men gammfarfar klagar nog inte över en vilodag ;) Syrran var snäll och fixade markservicen.
Imorgon ska jag rida innan jag börjar 15.00 på praktiken. Så i morgon får jag rida i ljuset. yey!!
På fredag ska Jag och Cicci köra Holle, måste ju använda min pimpade rockard så mycke jag kan.
Markservic = Byta vatten (Hage+box), göra iordning kraftfoder, lägga in hö, tjära hovar och skölja munnen
Holle med sitt nya (Köpt i Augusti) träns. En riktig snygging ♥
//Sanna
Shopping och Stallet
Vi åt lunch/middag på Max och sedan bar det av för att shoppa. Brorsan fick jackan
som han fick av mig och syrran i födelsedagspresent (Han fick välja, vi betalade).
Men när vi var klar på H&M tyckre brorsan att det var dags att röra sig hemmåt, han
ville inte göra oss sällskap på stan längre. Haha. Jag och syrran gick på stan ett tag
och det blev lite shopping för våran del också. Jag fick hem: En fotoram på Hjärtero
och stövlar från Skopunkten. Jag fick också en fin tavla av syrran från Mias Lustgård.
När vi var klar på stan bar det av till stallet för att ta hand om våra älskade hästar.
De blev skodda idag och Holle var lite svampig så han började blöda när hovslagaren
verkade strålen (Hovslagaren tog inte mycket) så han började blöda litegran. Min stackars
häst! Vi gjorde sällskap ut i skogen och Holle var inte alls hovöm (något jag trodde han
skulle vara). Han gick jämnt och fint. Han var pigg ;) Vi tog en tur nedanför paulssjö
och ridturen innehöll alla gångarter. Hästarna var riktigt duktiga ikväll.
Dock så har jag kommit fram till att det verkligen blir mörkt fort nu på kvällarna. Nu
är det hela reflexmunderingen som gäller när man rider ut. Har aldrig tänkt på det då
jag alltid har hunnit rida medan det är ljust ute. Men nu måste man tänka om.
När vi var klar i stallet följde jag med syrran hem och hjälpt till att byta gardiner och
lite annat smått och gott. Jag fick även gofika ;)
nej, nu ska jag sova. Dröm söta drömmar inatt!
/Sanna
Prommis med hästarna
Efter praktiken åkte jag ut till stakllet och gjorde markservicen till Holle och Pridde.
När den var klar gick jag på en prommis med en häst i vardera hand och Angelica
och Ville gjorde oss sällskap. Tur att vi har så snälla hästar ♥
Idag har jag dock ett lyckorus över hur det gick igår med Holle. Jag förstår inte riktigt
var ifrån jag fick känslan jag hade igår, men idag är den puttsväck ;) Yey!! :D
En söndagskväll på Hippo
Vi skrittade fram tillsammans och red fram på stora ridbanan. Jag fokuserade mycket på 8-volter
i trav. Holle var lite tvärt emot (varför arbeta mer än nödvändigt?) från början och var inte alls med på
noterna, men det ändrades allt eftersom och på slutet var han jättefin! Han var så duktig! Sedan skrittade
jag av honom och efter det bänkade vi oss utanför dressyrbanan och tittade på ponnydressyren. När de
var klar skrittade Jag och Holle med Syrran, Vickan och Julia ut i skogen.
Hatar känslan att allt är grått och trisst. Känner mig så missnöjd över ridningen ikväll, inte på Holle,
men på mig själv. Förstår inte varför, visst det tog lite tid att få Holle så fin som jag ville, men mitt
upplägg gav resultat och på slutet var han mjuk och fin. Han lyssnade på det minsta lilla. Men endå känns
det bara som att jag vill gråta när jag tänker på det. Nejdu, det är inte min dag helt enkelt. Imorgon blir
det nya tag.
Fredag 9/9-11
Idag skrittade jag fram i skogen innan jag red lite på banan. Tränade mycket på galoppfattningar och avsaktningar. Han var lite springig i början då vi skulle sakta av men efter ett tag vart dom mjukare och lugnare. Underlaget var inte det bästa men det gick hyffsat i alla fall. Då jag började känna att han lyssnade och det kändes bra så avslutade jag med att skritta av i skogen, fick sällskap av mamma och Frode (vår hund) sista biten hem.
Duschade även av Pridde för att få bort lite smuts innan han ska rakas imorgon. Han har fått björnpäls som han måste bli av med då vi tränar dressyr innen i ridhus. Han svettas som en gris varje gång så nu blir det till att ta bort den.
Nu bär det av mot stallet
De ska få röra på sina gamla kroppar (Holle har nog träningsvärk sedan ATG besöket igår).
Efter stallet ska jag hem till Syrran och Gratta henne innan jag börjar 14.30 på praktiken.
Så det är min dag. Hur blir din?
Jag måste även få påpeka att jag är sjuuukt nöjd över min Kingsland tröja, älskar den ;)
Adios
Grattis Syrran!
Igår var vi på ATG
Holle har problem med sin lilla mun. Han har foderfickor som spökar och det gör att vi åker
in till veterinären var 3:e månad. Veterinären har sagt att vi inte ska ta bort honom trotts den
problematik han har då han håller hullet, äter, är pigg, är glad och vill vara med på allting. Han
är alltså en go och glad prick.
Okey, tillbaka till besöket igår. Holle var inte riktigt med på noterna att gå ut ur boxen när vi skulle
leda in honom i undersökningsrummet. Jag fick finta honom lite så att han skulle tro att vi skulle gå
åt det andra hållet, och det funkade, i alla fall efter lite övertalning ;) Munnen såg jättebra ut jämfört
med besöket för 3 månader sedan och det var superbra nyheter!! När undersökningen var klar och
Holle skulle få stå och droga av sig lite gick Jag och Mamma till Pegasus hästshop. Jag skulle dit för
att köpa transportskydd och spö (mitt arma spöke bet av mitt dressyrspö i måndags) och det slutade
med att jag kom ut med:
- Ett vintertäcke med hals
- En Kingsland tröja
- Ett dressyrspö
- Sockar
Lite mer och dyrare saker än vad jag hade tänkt mig, men men. Lika glad var jag för det. Transportskydden
fanns inte i rätt storlek, så de ska vara snälla och ringa runt lite. Jag hoppas att det hittar en modell som
passar min lilla häst (Han har lite vanskapta ben, skrutten).
Så, nu är jag några saker rikare och så har jag ett lättat hjärta. Jag vet att det går mot det bättre men man
kan ändo inte låta bli och oroa sig när besöket närmar sig. Man vet aldrig hur det kommer att sluta. Men jag
är otroligt glad att jag tar mig tiden och att jag betalar 4:a besök på ATG varje år. Det är värt var enda krona!
Allt för min prins ♥
En bild från ett ATG besök 2010. Vi promenerade en stund innan vi skulle lasta och fara hem
Lite info om mig, Jessika
Nog om det och åter till hästeriet, började samtidigt som Sanna på ridskolan och vi slutade även samtidigt. Jag började min kariär som egen häst"ägare" med en foderponny som hette Apache, superfin ponny som hade ett hjärta av guld. Då han vart för gammal och fick galoppera på Trappalandas ängar skaffade jag min nuvarande ponny Mother´s Pride.
Mother´s Pride
Pridde köpte vi av en tjej från Gällivare. For upp över en helg med mamma och provred honom, sa klick på en gång. Men det var lite pinigt då jag provred för bara någon dag innan hade jag trillat och skadat svanskotan, vilket resulterade i att jag inte kunde sitta ner ordenligt i sadeln. Någorlunda bra gick det i alla fall och fick prova honom i både i dressyr, hoppning och uteritt. Vi for hem och vart tvungen att bestämma oss, var inget svårt val för min del för denna ponny SKULLE jag ha. Kunde inte vara lyckligare dagen då han kom till mig, underbart var det.
Det var tänkt att vi bara skulle tävla lite klubbtävlingar men vi trivdes så bra ihop så vi började träna och tävla inom hoppning. Minns första lokala tävlingen vi var på, en L:d i Stöcke. Vi hade hoppat andra hindret och jag lyckades glömma vart 3:an var. Jag han bara tänka "vart ska jag?" så saktade Pridde av till trav, så fort jag lyckades se 3:an fattade han galopp på nytt. Det var precis som att han förstod att jag var lost och ville ge mig lite extra tänketid, och så fort jag visste vart vi skulle fortsatte han som en klocka. Vi kom 3:a i den klassen. En UNDERBAR klippa har han varit för mig. Han har lärt mig så oerhört mycket denna ponny. När han fick spatt och inte höll för hoppning fick han bli en skogsmulle/dressyrponny istället.
Jag hade han ute på foder en period men har nu valt att ta hem min prins igen, har saknat honom något enormt. Vi tränar nu dressyr och har planer på att tävla om han tycker om det och om mina nerver håller för det, haha, blir lite nervös då jag ska rida program. Vi njuter även av långa underbra turer i skogen och bara njuter av att få vara med varandra igen (i alla fall från min sida ;)). Eftersom han har sin problematik i benen är det en speciell ridning som gäller för honom. Det innebär att han ska skrittas varannan dag och får gå hårdare pass dom andra dagarna. Han ska även skrittas fram minst 20 min innan ordentlig ridning och lika lång tid efteråt. Detta är inte något konstigt för mig då vi alltid har sett till att skritta igång länge, även då han var frisk + att jag vill att han ska må så bra som möjligt och få alla dom förutsättningar som finns för att han ska hålla.
Jag älskar Pridde oerhört mycket och jag är lyckligt lottad som som får ha denna superfina och jättesnälla ponny i mitt liv. Skulle ALDRIG vilja byta ut honom mot någon annan. Det är honom som jag vill njuta av livet med.
Presentation om....mig själv och hästen
Hej och Välkomna till min och min systers gemensama blogg. Här kommer ni att få följa vardagen
med oss och våra hästar. Ni kommer även att få följa lite av vårat liv utanför stallet. Typ shopping
av hästsaker o.s.v. Haha.
Om mig:
Jag heter Sanna Ahlenius och är född 28/6-1989. Jag ska inte berätta så mycket om mina yngre dagar
förutom att jag och mina syskon har varit väldigt allergiska mot olika saket, och det är någonting som
har påverkat livet både posetivt och negativt. Jag började rida på riskola år 2001 och fortsatte till vintern
2004 där jag sedan slutade. Holle (Hold it) kom in i mitt liv augusti 2004 och det som spelade in i beslutet
att sluta på ridskola var både tid och pengar. När jag red på riskola var jag väldigt rädd. Jag ville rida, men samtidigt skrämde det mig. När jag skulle söka till gymnasiet 2005 valde jag att prova på att gå Djurvård på
Forslunda gymnasium, det fick bära eller brista. Jag hade turen att det gick bra så jag är nu utbildad Djurvårdare. Det är ingenting som har lett till jobb, men det är kunskap jag är glad att jag har. Jag fick även 3 roliga år
men någonting jag tyckte om (Visst, man klagade ju ibland. Men vem gör inte det?). Jag tog studenten 2008
och efter det har jag jobbat extra på Norrmejerier och som personlig assistent på två olika ställen. Jag jobbar även som Ledsagare/Avlösare. Men när jag inte fick något jobb så valde jag att sätta mig på skolbänken igen, och
det blev Omvårdnadsprogramet på Viva Komvux. Det är en utbilning på ca 1½ år och när jag har pluggat klart
är jag utbildad Underskötersta. Jag har precis börjat min andra termin och jag är glad att jag valde att sätta
mig på skolbänken igen. Gud så roligt det är! Jag är ganska bestämd av mig, har hett humör men är samtidigt
väldigt omtänksam och lojal. Jag älskar att hjälpa andra människor i olika sammanhang, speciellt de som står
mig närmast hjärtat.
Om Hold it (Holle):
* 1989-07-06
* Smeknamn: Gammfarfar, Hollepupen, Holle, Skuttet, Hollenbollen
Min lilla f.d varmblodstravare. Jag fick honom som delvis foderhäst augusti 2004. Jag var så rädd för hästar
att jag hade funderat på att sluta. Men vi fick erbjudandet att vara delvis fodervärd på Holle och trivdes vi
inte ihop var det bara att säga ifrån. Vi fick se honom på bilder och på en film. Lite grisen i säcken blev det.
Så den 24:e augusti var jag och min bästa kompis i stallet för att fixa iordning boxen och lite annat så att det
skulle vara klart tills han anlände. Gud vad lycklig jag var när den fina hästen hade klivit ur transporten. Kärlek
vid första ögonkastet ♥ Med Holle började jag träna för privat tränare och tävla på klubbtävlingar. Han var
klippan själv. Han har alltid varit snäll och ställt upp. Vad jag än har bett honom. Med Holle har jag kunnat
gör allt. Vi har varit med om mycket och ingen dag har varit sig den andra lik. Han är helt klart min bästa vän! Många har ställt frågan varför jag har kvar honom, och det enda jag kan svara är: Han är min bästa vän. Hur kan byta bort honom? Han ger mig 150%. Han är det jag söker i en häst. En bästa vän som jag kan göra allt det roliga med. That's it. Jag vet att han inte är en dressyr eller hoppstjärna, men det är inte det jag söker. Han passar mig. Den 30:e augusti 2010 var jag och skrev kontrakt med hans ägare, så nu har jag papper på att han är min. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Holle kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han är min bästa vän och är min första egna häst. Han är snäll, trygg och har hjärna och hjärta på rätt plats. Jag litar på honom till 100% och är aldrig oroligt på hans rygg. Han är inte den snyggaste, har inte de finaste gångarter men i mina ögon är han perfekt. Vi har alltid roligt ihop fast vi båda har bättre och sämre dagar.
Detta är ingen inlägg om att skryta om min häst, utan jag har försökt att förmedla hur jag ser och känner om
Holle. Från mina ögon och från mitt hjärta. Alla hästar är speciella, på sitt eget lilla vis, och alla tycker alltid att
ens egen häst är bäst, och det ska man få tycka. Så länge man själv är lycklig spelar det ju ingen roll. Eller hur?
Hoppas ni har fått en liten överblick om vem Jag och Holle är. Välkommen in i vårat liv!
