Igår åkte Jag och Pyret till våran andra hoppträning någonsin. Och jag ljuger om jag säger att jag inte var nervöd, för det var jag. Tusen fjärilar och så försökte jag att komma ihåg å andas ;)

 

Alla hinder förutom två (en oxer och ett räcke) höjdes till typ 110-130 cm? Därefter fick vi rulla några gånger på räcket för att hoppa fram och mellan varje språng höjdes hindret. När vi hade hoppat räcket några gånger så bytte vi till oxern, och där blev det likadant. Mellan varje språng höjdes hinder. När jag var nöjd så fick jag veta att vi tagit oss över hela 80 cm, och det är verkligen stort för mig!! 

 

När alla hade hoppat fram tillräckligt fick vi komma en och en på en bana, och alla ryttare fick bestämma hur högt de ville hoppa. När det var min tur så hade jag fått skritta en stund, och det märktes. Jag är en person som måste rulla hela tiden så att jag inte hinner börja tänka, för börjar jag tänka kommer rädslan krypande och då tar det en stund innan jag känner att jag bara ka rida. När vi hoppade fram hittade jag ett bra tempo i galoppen, men när jag skulle hoppa banan kändes det som att det fina tempot som vi hade hittat var borta. 

 

Men det är bara att öva, öva och öva. Jag är sjukt nöjd över mig själv som vågade vara med och att jag har världens finaste gula som försöker hjälpa mig i alla lägen. Känner mig sjukt stolt och nu taggar vi julklappshoppningen på Hippo den 22 december. Vi är anmälda och klara. Så nu taggar vi till va? ;)