Inatt var det ingen bra natt. Myror i kroppen och en massa tårar.

Efter några få timmars sömn kom jag fram till att jag lika gärna kunde

kliva upp å äta frukost + ta en huvudvärkstablett.

 

Jag fick även ett samtal i morrse och det är en av de få gånger som jag

jag kände att jag inte kunde prata. Det blev ett Ja samtal från min sida.

Jag vet att det jag gör är det bästa, men det känns så jävla fel inombords.

 

Jag längtar tills jag rullar mot stallet senare idag. Så att jag får pussa, krama

och tala om för min Prins vad han betyder för mig. Efter 8 år, 4 månader

och 15 dagar har jag fått fatta beslutet som gör att vi kommer att få gå skilda

vägar inom kort.

 

Jag har haft turen att få rå om en sån speciell individ i så lång tid och hur jobbigt

allting än är så är jag glad att Holle blev en sådan stor del av mitt liv. Utan Holle

hade jag inte varit där jag är idag. Min finaste och älskade vän <3