Alla onda ting kommer i tre? Visst är det så den går?

 

Talesättet har verkligen fel i detta fall. Suck! Jag hoppas att Johan kan komma ut imorgon och slå på tappskon

igen. Hoppas, hoppas. För övrigt så var Pyret go och glad ikväll. Det blev bara en liten prommis på gårdsplan då

han var skolös fram + att han blödde från muggen. Så kvällen bestod mest av behandling och pyssel med <3.

För övrigt så ser muggen myyycket bättre ut än tidigare, även fast han blödde ikväll. Det har dragit ihop sig 

jättemycket. Han är inte lika svullen som han har varit tidigare och han accepterar mer å mer att man är där

och petar. Han har även börjat röra sig bättre än tidigare. Skönt! Nu äre bara den där skon som ska på plats igen.

 

För övrigt så händer det inte så mycket. Dressyrsadeln är skickad med Sonja så jag hoppas på att få den såld

fort. Barbackapadden är skickad idag så jag hoppas på att få den innan helgen. Annars så är det bara lugna gatan. Fram till nästa sadelprovning (26 Juni) så kommer jag att rida barbacka ganska mycket och jag hoppas att det kommer att ge bra resultat på mig egen sits och balans. Jag har inte ridit honom mycket under tiden som ägare, men jag har redan utvecklats så oerhört mycket ihop med honom. När jag varit och provridit honom har det varit dåligt väder, han har tagit det lugnt, busande hästar bredvid ridbanan, snöras från hustak, ridit ut honom själv efter än väg han aldrig varit på, ridit under viadukter, ridit efter trafikerad väg, haft Syrran och Julia till

å hoppa å studsa när jag ridit emot dom, ridit i ridhus. Han blev verkligen testad under de två gånger som jag

provred honom. Men det slutade inte där. När han kom till mig så lossade han lite man (proteinbrist?), jag lastade honom med mamma, när han blev sjuk fick han gå på full ranson mat (pga. manlossandet) trots lite

motion och mycket vila, jag har sprutat honom i halsmuskeln, gett han smärtstillande via foder och spruta i

 

munnen, jag har fått/får behandla hans skador, jag har ridit ut honom själv, jag har ridit honom barbacka, jag har

satt mig upp på honom så fort han fått börja ridas igen, jag har börjat rida honom på hackamore.

 

Och till råga på allt detta så har jag sickat iväg den ända sadeln som jag kan använda på honom hela tiden. Jag

som är så otroligt försiktig när det gäller hästar skickar iväg den ända "tryggheten"(det är tryggt med stigbyglar

under fötterna) för att sedan fortsätta rida en häst som knappt har fått någon motion barbacka i ca 1 månad. 

Bara det säger hur pass trygg jag redan är med honom. Men honom känner jag att jag fixar det här och jag

känner mig trygg. Och allt detta har jag fått av en häst som varit mer "sjuk" än "frisk". Det kanske är svårt

för dig att förstå, men mycket av det som jag har nämnt ovan skulle jag inte i min vildaste fantasi tro att jag 

skulle göra med en häst som jag knappt känner efter bara ca 2,5 månad tillsammans som till stor del bara

tagit det lungt, speciellt då jag vet hur jag själv är.