Jag tog modet till mig och drog in Pyret på hoppträningen för att rida själv då förste styrman hade glöggkväll på jobbet och vår testpilot hade handen i gips. Jag sticker inte under stolen med att jag han med att gråta en skvätt pga nervositet och rädsla. Men sagt och gjort så värmde vi upp och hakade på de övningar som Johanna hade valt. Det blev en del studs och snäva svängar, och belive it or not, men jag flög varken av, red över någon eller grät under träningen ;) Det är stort för att vara mig! Jag känner mig sjukt stolt över mig själv som tog moet till mig och trotsade rädslan och gjorde en sak som jag aldrig skulle ha gjort förut. 

 

Pyret var verkligen en ängel och gjorde allting för att hjälpa mig. Jag hade det verkligen roligt och shit vilken självförtroendehöjare han är! Jag har knappt skuttat honom, och även fast han blev lite busig och stark så kände jag mig aldrig rädd uppe på hans rygg. Vi skuttade utan krav och pratade samma språk ganska regelbundet ;) Jag är verkligen supernöjd!! Min finaste stora gula!!

 

 

Det gick mycket bättre än vad jag trodde. När vi landade efter första studsen blev Pyret lite stark då han tyckte det var så roligt. Men Så fort jag bad hnom lyssnade han. När vi påbörjade volten var han tillbaka. Vi red övningen åt båda hållen. Jag kände mig väldigt balanserad och inte allt för osäker när vi genomförde övningen.