Fredag, Lyckans dag!
För 8 månader sedan började våran resa med att få hela hovar på Pyret bak. Det har varit boots, silvertejp och en massa tid för att försöka få ihop en helt fungerande vanlig dag. Ingen av oss kunde ana hur lång tid resan vi började egentligen skulle ta.
Mer framåt årskiftet blev det på tal om att vi kanske skulle kunna få på honom skor bak i Feb 2014. Det blev även mer problem med att ha bootsen på plats bak då han varje gång lyckades förståra hovarna lite grann när han lyckades plocka av sig bootsen och därmed blev det bara sämre och sämre oassform. Och i December tog det stopp. När vi fick åka ut till stallet mellan 1-3 ggr/dag för att sätta tillbaka bootsen fick jag nog. Jag beställde efter ett par boots från Danmark som hovslagaren tipsade om. Men då alla röda dagar m.m. kom så tog det till Januari innan dom äntligen dök upp. Och från 23/12-13 till 9/1-14 blev det några enstaka skritturer, utöver det stod han bara i hagen då det var svårt att få bootsen att sitta kvar vid ridning.
Den 10/1-14 åkte vi ut till stallet för att prova de nya bootsen, och då möttes vi av detta. Jag drabbades av panik och visste inte om jag skulle ringa en veterinär för att jag skulle behöva avliva honom, eller om jag skulle ringa hovslagaren. Ringde hovslagaren och dagen därpå kom han för att ta hand om bakhovarna. Det gick bra men hovslagaren trodde att det skulle ta minst 6 månader till innan vi skulle kunna få på honom bakskor. När han var klar satte vi på de nya bootsen från Danmark och släppte ut honom. Han var go och glad. Det vi dock inte tänkte på var hur öm han skulle bli i fötterna (inte alls konstigt om man tänker på hur skadade dom var). Så jag fick inte av de nya bootsen på 6 dagar då han inte fixade att hålla upp en bakhov och lägga all tyngd på den andra. Efter 6 dagar resulterade det i ordentliga skav. Så, det fanns inga boots, skor eller kvalite på hovarna som gjorde att han kunde gå ut. Och då började våran boxvila på 10 veckor.
I Februari kom hovslagaren för att sko Pyrets framhovar. Han tittade även på bakhovarna och även då sa han minst 6 månader. En stund efter det besöket satte jag in Hoof Aid. Det är ca 7-8 veckor sedan som jag började med det. Ca 5 veckor efter att jag börjat med Hoof aid passade hovslagaren på att titta på bakhovarna när han var förbi i stallet. Vid det besöket fick han ta bort 1,5-2 cm båda bak då det vuxit så pass mycket på dessa veckor. Vid det besöket blev det även prat om att vi kanske skulle kunna sätta på skor vid nästa skoning om det fortsatte så här bra. 2 veckor efter det besöket (igår) blev det skoning igen. Han fixade först framhovarna och verkade sedan bakhovarna. De hade vuxit bra och hårdnat så bakskorna kom på.
Så, det vi trodde skulle bli en 6 månaders lång resa (minst) blev en resa på lite mindre än 3 månader. Och från att jag började med Hoof aid tog det max 8 veckor innan vi var i mål. Det är LYCKA! På 8 veckor hände det som vi har kämpat med sedan i augusti förra året. Det är helt sjukt hur snabbt det gick med att bara byta ett medel. Nu är han ute go och glad.
Kommentarer
