Pyret var i sitt rätta element. När vi gjorde iordning honom så kunde han inte stå still. När Syrran skrittade fram honom för hand så var han väldigt på, så syrran hade det hon gjorde ;)

 

Men när jag hoppade upp och gav honom en uppgift var det som att hela arbetshästen kom fram. På framridningen började jag med att jogga igång honom innan jag samlade ihop honom. Han var väldigt lyhörd och vi hittade en låg och avslappnad form. Och där var han värd miljoner!

Men framridning blev tyvärr längre än vad jag trodde. Jag startade som Nr.8 och jag trodde att det skulle flyta på snabbare än vad det gjorde, men framridningen slutade på 1 timme och då hade både Jag och Pyret börjat tröttna, speciellt jag. Så när vi äntligen fick komma in på banan så orkade jag inte hålla ihop mig själv, så jag blev tyvärr en spratteldocka där på hans rygg. Men även fast jag gav han olika komandon kämpade Pyret tappert.

 

Det positiva är att det inte blev ett enda galoppombyte och han längde galoppen bättre på diagonalen än förut (Vi har haft svårt för det när vi har tränat). 

 

Efteråt var Pyret på G när vi skrittade av och när han väl stod i boxen kom hingstnacken fram när det kom nya hästar. Han fick nacke, gnäggade och pampade upp sig i sin box. Vi kunde inte göra någonting annat än att skratta åt hans uppvisning för han var verkligen i sitt esse idag. Han stod även som ett ljus i finkan när vi körde hem.

 

Nu ska jag fortsätta att jobba med mina brister för att bli bättre till nästa gång. Jag höll nerverna och humöret i chack, jag varken svimmade eller grät. Så nöjd är jag!