Hundarna mår bättre nu ikväll. Ingen av dom har kräkts, diarren verkar ha lugnat sig, de äter riskok och dricker risvatten. Energin kommer sakta tillbaka och de är gladare nu jämfört med tidigare idag. Men jag ljuger om jag säger att det inte har tagit hårt på våra killar.

 

Men jag är bara överlycklig med att alla lever och blir bättre. När det såg som mörkast ut gick tankarna: Tänk om jag åker härifrån utan Kirvan? Vad fan ska jag göra då?