Idag blev Pyret skodd. Han skötte sig och allting gick bra. Jag har dock beställt ett nytt par Polarpad då de som har använts bak har gått sönder. Så de kommer nog på måndag.

 

 

 

 

Pyret är under operation bygga upp muskler! Han har lagt på sig riktigt fint med fett på kroppen sedan han har ätit upp nästan 600 kg torrhö nu i oktober, Vilket känns bra i både hjärtat och själen! 

 

Men nu ska fettet omvandlas till muskler, så på torsdag har vi våran första träning på flera veckor inplanerad. Vilket känns jätteroligt. 

 

Idag fick jag ställa ut höpåsar till Pyret. Det tog 8 dagar för honom att äta upp hela balen som vi ställde in till honom den 8 oktober.

 

Detta var för någon dag sedan 😉

 

Nu ska Pyret få tillbaka allting. Lillvännen trodde inte sina ögon över allt hö.

 

Då Pyret har rasat vikt (fett och muskler) väldigt fort så får han ta det lugnt i en obestämd framtid. Det blir bara promenader och något enstaka pass varje vecka där man hoppar upp och rider honom i alla gångarter bara för att han inte ska stelna ihop.

 

Vi har slutat att ge honom hösilage då det började i samband med det, så jag misstänker att han har svårt att tugga det helt enkelt. Har även gjort en kolla masken och där låg han bara på 150 i blodmask, så det är inte masken som spökar och det känns skönt att veta det.

 

I helgen hämtade vi hem 1600 kg torrhö på storbalar och Mamma har även bokat 1,5 ton torrhö från ett annat ställe som vi får hämta pö om pö. Det känns lugnande.  

 

Så, nu blir det en lugn period och nu får vi vänta på att det vänder.

 

Första tappskon på, ja jag vet inte hur länge. Så till och med måndag fm kommer Pyret att få stå inne. Och därefter får vi se hur det blir. Allting beror på om Pyret får på sig en ny sko eller om jag måste införskaffa en barfotaboot som han kan ha på sig dygnet runt. Vi får vänta och se :)

 

 

Det har egentligen inte hänt så mycket de senaste dagarna. I torsdags tränade jag för Camilla. Vi jobbade en hel del med bjudningen och så red jag igenom LB:2 programmet inför helgen som kommer. I fredags fick han en promenad och pyssel. I Lördags fick han vila och igår red Camilla honom.

 

Idag har skötaren honom, så imorgon ska jag äntligen få sitta upp! Jag kommer att rida ut och fortsätta jobba med galoppen. På onsdag vet jag inte vad planen blir och på torsdag ska jag träna igen. Vilket känns jätteroligt! På fredag blir det nog dusch för hela slanten, smörja och packa inför Surf. Då jag bara tävlar en klass per dag så drar vi dit honom, rider och drar sedan hem så att han får stå i hagen på dagarna. Och så är det ju bara km mellan Surf och Ström, så vi behöver inte dra långt ;)

 

Japp. Så ser det ut för tillfället. Idag är jag ledig så jag ska passa på att fixa lite här hemma med hundarna som sällskap <3

 

Idag fick Pyret sina hovar fixade. Men tyvärr så var de lite sämre än vanligt pga hur sommaren har sett ut. Men med en gnutta kärlek, en gnutta envishet och en gnutta hovis så blev det bra! Pyret skötte sig riktigt bra och det tog ca 1 timme innan skorna var på plats. 

 

Pyret fick hovarna skötta igår. Halvers skötte han sig bra och hjälpte till och halvers var han lite lat och tyckte att han kunde sova sig igenom tiden, men då blev han tyvärr liiiite tyngre än vanligt. Suckar åt min lilla mupp <3

 

Efter ca 1,5 timme på betet så var sömmar borta och skon sne. Så det blev bara att rycka skiten.

Tur att vi kan det här sedan tidigare. Prise gud för silvertejp och flexibandage, det fungerar till allt!!

 

Jag har, som många som känner mig vet, en kille med shivering. Innan jag träffade Pyret hade jag aldrig träffat en häst med den problematiken, vad jag trodde. Men nu sedan han kom in i mitt liv så kan jag minnas liknade situationer, men det är bara för att jag jämför med Pyret. Men det betyder inte att de hade det!

 

När jag träffade honom för första gången fick jag förklarat för mig lite snabbt vad shivering var. Jag provred och sedan var det raka vägen hem och ut på internet.

 

Jag mailade även hovslagaren (Jag har kvar honom än idag) och frågade vad det innebar med skoning, hur hans hovkvalite var och lite mer funderingar kring hovslagarsituationen, ex hur han var att sko?

 

När jag både använt internet, hovslagaren och veterinären som bollplank fick jag sätta mig ner och fundera själv över vad jag ville och om det var värd en chansning. För hur man än vrider och vänder på det så var det en häst med en problematik, och ville jag ha det? Han hade en problematik som veterinären inte trodde skulle bli sämre men veterinären kunde inte lova någonting och så hade han sämre hovkvalite och behövde lite extra hjälp i samband med skoning.

 

Men då Pyret lever hos mig idag så förstår ni vad jag valde. Jag valde att chansa då jag föll som en fura för honom. Stor, trygg, snäll och välutbildad. Exakt det jag sökte. Visst, jag hade kunnat hitta en exakt lika fin häst någon annan stans utan en problematik, men det var Pyret jag föll för och det var han som kom hem till mig.

 

Men då började en ny resa. Jag fick hem ett papper av kvinnan som skötte försäljningen av Pyret med lite tips för hur jag skulle kunna gå tillväga med att få Pyrets tillit angående bakhovarna. För tror ni att det bara är att gå in och lyfta så tror ni nog tyvärr fel då det måste finnas tillit. Från dag 1 har jag jobbat mycket med hans bakben för att det ska bli en positiv och rolig stund att lyfta dom för mig och andra. När jag började var han tvungen att luta all sin tyngd mot en vägg, för annars fixade han inte att hålla benet uppe, speciellt höger som är hans sämre ben.

 

 

 

 

 

Jag jobbade länge med att få en stabil grund för oss att stå på och sedan valde jag några personer som jag lärde min och Pyrets rutin innan de fick börja lyfta hans bakben. Och utifrån det så har allting utvecklas. Jag gav oss tid och en stadig grund. Och hur många gånger jag än har fått en smäll eller varit påväg att få en (om man stod för nära när han fick en av sina shiveringattacker kunde man få en smäll eller två av olyckshändelse) så valde jag att aldrig bestraffa eller låta det påverka oss då jag aldrig ville eller vill förstöra den fina grund som vi har skapat tillsammans. Idag kan man lyfta hans bakben i både gången och utomhus, helt utan en vägg som stöd! Vissa dagar är det lekande lätt och vissa dagar kan det gå lite sämre. Men med tålamod och förståelse kommer man långt. Tro mig! 

 

Idag kan de flesta som försöker lyfta hans bakhovar göra det. Men ibland tar det bara lite längre tid då han måste få ställa till sig och fundera lite över vem personen i fråga är och om han känner att han kan lyfta bakbenet för denna människa. Men från att bara lyfta för mig, hovis i samband med skoning och ibland mamma och syrran till att lyfta klockrent till 90% av gångerna är enorma framsteg.

 

Jag har lärt mig mycket under denna resa och den största gåvan är vilken förståelse man får och att man inte känner ett obehag inför denna problematik. Möter jag en häst med shivering så lyfter jag inte ens ett ögonbryn eller funderar över varför en människa har köpt en häst med den problematiken. De är precis som alla andra men med speciella behov. Och har man tiden att lära sig dessa behov så får du en häst som är exakt som alla andra. Min och Pyrets rutin tar lite längre tid än om du hanterar en häst utan shivering. Men den lilla tid som det tar extra, ja det får göra det helt enkelt.

 

Oj, ser att texten blev lång och kom ihåg att detta bara är mina tankar och hur jag har upplevt alltihopa. Det jag skriver är varken rätt eller fel, men det är min och Pyrets historia och hur jag funderat under våran tid. Har du en häst med shivering eller är sugen på att köpa en så är mina råd (Detta är utifrån mig!!):

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är snart 8 veckor sedan som Pyret hade besök av hovslagaren och inte förens igår fick han sin första glappsko. Den glappar väldigt lite men shit vilken förändring sedan för några månader sedan! Imorgon kommer nog Johan och sömmar om lite så att han klarar sig tills det ordentliga besöket på måndag! 

 

För övrigt har det varit lugnt på hästfronten. Det har mest varit promenader pga. det försämrade underlaget. Igår red Jag och Vickan till Stöcke PF och tillbaka med Lucky och Pyret. Det var första gången vi red Lucky efter vägen och han skötte sig super när vi mötte buss och bilar. Det blev mest skritt men även lite travjobb. Killarna skötte sig bra och Pyret var segare än vad han har varit de senaste veckorna. Jag kan gott erkänna att jag blivit bortskämd med en väldigt pigg kille de senaste veckorna, så när han var mycket lugnare igår så kändes det nästan lite jobbigt :P 

 

Så, idag blev det en dag i hagen tills skon är på plats ordentligt igen. Så det blev en massa hagmys och markservice idag :)

 

Är så äckligt less på vädret! Så fort det börjar vankas någorlunda bra underlag så blir det varmt eller regnar. Pyret har fått en lugn vecka. Har i stort sett skrittats hela veckan. Känns så jäkla surt! Och sedan jag råkade köra utan bromsar förra hösten i halkan (fick veta att jag var bromslös vid Butökat uppkörningen) har jag blivit chicken och vågar inte chansa helt enkelt. Det gick äckligt bra då, men bara för det så betyder det inte att det går bra nu. Fegis? Javisst! Nu ber jag till er vädergudar däruppe att ge oss bra före!!!!

 

För övrigt, hur går det då med Pyret? Jadu, när han stått stilla klockrent i gången i tre dagar när jag gjort iordning honom så åkte tempen fram för att seriöst se om han hade feber. Och jag fick snabbt se att så inte var fallet, och det visste jag ju egentligen innan då han varit så pigg och glad för övrigt, men ändå! Sedan han tillfrisknade efter alla bekymmer som vårat första ca 1,5 år bestod av har han succesivt fått det svårare att stå stilla i gången. Han har som jasat lite fram och tillbaka helt enkelt ända tills han förstått att vi ska gå ut.

 

Vi skämtade lite om att han var rädd att bli utbytt då det började i samband med att Lucky kom. Men samtidigt har jag gått och grunnat lite på det hela och kom fram till en sak: Jag har under en längre tid levt med en inre stress som har varit enorm. Jag har varit bitter och bitchig om vart annat. Svårt att varva ner och gått på i 110! I stallet var jag lugnare, men jag var fortfarande stressad. Nu när jag har fått förändringar i mitt liv, och börjat hitta ett inre lugn så har även Pyret lugnat ner sig. Men hans beteende förändrades bokstavligen över en natt. Han var densamma tills jag hade Lucky i två dagar och Cicci tog hand om Pyret. Efter mina två dagar med Lucky så kom de tre dagarna (som jag nämnde ovan) innan jag fick tempa. Så bokstavligen, över en natt fick han ett helt annat lugn inombords.

 

Så samtidigt som jag vet att den största förändringen hos honom är pågrund av mig så känns det lite charmigare att säga att han var rädd att bli utbytt. Och ja, han är hel, ren och frisk. Jag får nog ge det där att hästen verkligen är en spegelbild av en själv en större tanke. För Pyret var verkligen en kopia av mig själv! Och han har varit lugnet själv i gången sedan två veckor tillbaka. Nu hoppas jag bara på att matte håller sig på rätt köl här i livet. För allting har blivit så mycket roligare sedan dess!

 

 

Det var mer snö på ridbanan idag jämfört med i lördags, men skillnaden från då till idag var att Pyret inte fick snöstyltor och halkade omkring. Han gick stadigt på alla 4a benen i alla gångarter under hela passet! 

 

Så nu hoppas jag på att det fortsätter så här, för då är alla ridaruntpåsnöochhalka tider över! Hoppas!!

Nu när snön har kommit igen så får Pyret snöstyltor from hell. Sagt och gjort, idag klippte jag till snösulorna som jag köpte från Hööks och imorgon ska de premiäranvändas! Nu hoppas jag på att de fungerar, för då är det löst framöver med ridningen även fast Pyret inte får någora riktiga sulor vid skoningarna! Jag HOPPAS och HÅLLER tummarna för att de fungerar!!

 

 

Idag möttes vi av en Pyret med ett broddtramp på vänster fram. Det är ungefär 10 cm ovanför kotan på insidan, hur han nu lyckades med det? Det hade blött en del vilket var positivt. Men han var varm och svullen, inte konstigt egentligen. Jag rengjord det med klorhexidinshampot (ut med det tunga kavalleriet på en gång!). Så imorgon får vi se hur det ser ut. Är det bättre lutar det mot en tripp till Hippo med övernattning för båda killarna :)

 

 

 

 

Jag hittade Pyrets gamla veterinär räkningar från de första två månaderna som jag ägde honom. Jag har sagt att det har gått på ca 20.000 (mellan tummen och pekfingret) och idag satte jag mig faktiskt ner och räknade ihop allting som ni ser på bilden nedan. Detta visar att jag ändå hade en någorlunda koll på var pengarna åkte.

 

Jag kan bara prata för mig själv men är det någonting som jag tycker är jätteviktigt så är det att ha en bra hovslagare. En person som vet min häst's hovar och behov, men även en som jag som ägare kan vända mig till för råd, hjälp och litar på. 

 

När jag köpte Pyret ville den gamla ägaren att jag gärna skulle ha kvar hovslagaren som hon hade haft på honom under den tiden som hon ägde honom. I detta fall var det Johan. W , sagt och gjort så skickade jag iväg ett mail och så blev jag kund hos honom.

 

Johan har varit ett stort stöd och hjälp för mig, en som jag har kunnat fråga om råd när det har kommit till Pyrets hovar. Alla som har följt bloggen vet vilken resa vi har gjort och utan Johan hade jag nog brakat ihop totalt. Jag har ringt och smsat honom i tid och otid (Stackarn!) ang. olika preparat för hovar, tappade skor, glappande skor, trasig hovar m.m. Listan kan göras lång. Jag har även ringt honom en fredagkväll för att han på löradagen snällt kom ut till oss för att hjälpa (Han hörde nog hur nära gråten jag var. Jag var inte lite förstörd när jag ringde). Så fort jag har problem med Pyret har han kommit så fort han har kunnat.

 

Att ha en hovslagare som verkligen värnar om den största skatten som jag som ägare har är obeskrivlig. Att verkligen känna att jag till 100% kan sätta min häst's hovar i hovslagarens händer och veta att det verkligen sköts på bästa sätt är oerhört viktigt för mig. Utan hovar, ingen häst!

 

 

Igår fick Pyret fina hovar och nästa skoning blir den 1/8. Johan provade även att lägga upp Pyrets ena bakben (det vänstra då det är det bättre bakbenet) för första gången och han stod riktigt snällt. Är så stolt över min Stora Gula <3

 

 

 

Nemen, vi har kommit längre i Pyrets igångsättning. Nu har skrutten fått galopp i schemat och det uppskattas kan jag lova. Han sköter sig prima med en ryttare (Syrran) på ryggen men passar på att busa lite på linan. 

 

Han fick springa på lina i lördag och söndags, och idag red Syrran honom. Jag hade sett fram emot att få börja galoppera igång honom men efter avåkningen i lördags har jag inte varit kapabel till så mycket, så Syrran har fått sköta det istället för mig. Och för er som undrar: Det var en ridskolehäst jag flög av!

 

För övrigt är han är go och glad, hovarna ser bra ut, har inte fått några skav av bootsen och sköter sig super för övrigt. Så mycket mer än så händer inte just nu.