Som ni säkert har märkt så har jag ( Åsa ) skrivit här lite till och ifrån, på Teamahlenius blogg. När jag fick Lucky så blev det mer och mer att jag gled in här eftersom jag fått en egen häst, jag också ☺av min älskade familj ♥  HÄR kan ni läsa om hur Lucky kom till oss och varför han betyder så oerhört mycket för mig ♥

 

I dag så tänkte jag lägga ut en film på vår stora gula kille Pyret ♥ Han är en otroligt snäll och trevlig kille med ett stort och snällt hjärta i sin kropp. Han är en duktig läromästare som alltid ställer upp och verkligen försöker göra rätt och göra sitt bästa. 

 

Finaste Killen ♥

 

 

När Pyret kom till oss tyckte jag att han var stor som ett hus och väldigt mycket häst ☺ I dag ser jag honom som en liten nallebjörn som hemskt gärna ( om han kunde ) helst skulle krypa upp i knäet som en liten hund ♥

 

När Pyret var ny så rörde jag aldrig hans bakben ( jösses vilken respekt jag hade för dom ) för Pyret har en sjukdom som kallas för shivering. Jag brukar beskriva det som parkinson för häst ( dvs ofivilliga ryckningar i bakbenen som han inte styr över ) Vad shivering beror på har dom fortfarande inte kommit fram till trots olika studier och forskning så det enda vi som hästägare kan göra är att underlätta så mycket som det bara går för vår vän ♥

 

Pyret har jobbigt att lyfta sina bakben.Han har ofrivilla ryckningar när han står och när han ska lyfta dom. Om man inte är medveten om hans sjukdom kan det uppfattas som om han försöker sparka mot en, vilket han ALDRIG skulle göra! Finns inte på världskartan att han medvetet skulle sparka den människa som jobbar med honom! Och lyfter benen gör vi ju varje dag på våra vänner. Vi kratsar hovarna, byter brodd vid behov, på och av med snösulor, hovis ska ju också kunna göra sitt jobb osv osv. Det är inte fören man får en häst med denna formen av problematik som man inser hur mycket och ofta som vi hästägare jobbar med benen lyfta i olika situationer. Och nu kommer insikten i hur tunga deras ben är när dom inte kan hjälpa till och lyfta dom helt och fullt själva!

 

Detta med shivering var helt nytt för oss när finaste Pyret klev in i våra liv. Vi har fått ( mest Sanna ) pröva oss fram för att hitta det bästa sättet för att hjälpa honom att slappna av och lita på oss när vi ber honom att lyfta sina bakben. Det tog flera månader innan Pyret var så trygg med mig att han gjorde det, och i dag gör han det även ute, utan en vägg att ta stöd mot ♥ Fina killen ♥

 

För att hjälpa Pyret ( om vi behöver jobba med honom med lyft bakben länge ) så tar vi undan allt efter en vägg, flyttar honom dit så att han kan ta stöd mot väggen ( kan då slappna av bättre ) och sedan lägger vi hans bak knä på vår rygg så att han kan lägga ner sin tyngd och "vila" lite på oss så att säga. Då om jag har tur (Sanna är mkt duktigare och betydligt starkare ) hinner jag fixa det jag behöver utan allt för mycket ryckningar och omtag ☺ Men jag ska vara helt ärlig och säga att det nästan alltid är Sanna som fixar så här när det behövs. Men det är bra att kunna för även jag har fått trixa på för att hjälpa Pyret när Sanna inte har kunnat göra det.

 

Så här jobbar vi för att Pyret ska kunna slappna av ♥

 

 

 

Våra killar går också ute i stort sett nästan hela tiden dygnet runt. Dom har fri tillgång till grovfoder, halm i sina hus och fri tillgång till vatten. Att få röra sig på en större yta dygnet runt tror jag ( mina tankar, behöver inte vara sanningen! ) också hjälper till, dvs att aldrig bli riktigt stillastående på mindre yta upplever jag minskar problematiken. Men stress, att bli kall och stel samt oro, det ser jag har en negativ påverkan på fina killen. Så vi gör det vi kan för att minimera dessa siuationer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har som gått lite stiltje i hästeriet, nästan som om luften gått ur både vi och hästarna. Det har varit en höst kantad av förkylningar, senskador och väldigt knaggligt underlag tyvärr.

 

Även om vi kunnat galopp lite, låta killarna göra av med lite energi så har det ändå i våra ögon mätt varit en väääääldigt lugn höst, lite för lugn kan jag tycka. Men eftersom förutsättningarna har varit som dom har varit ( kantat med sjukdom och skador ) så har det bara varit att gilla läget. Killarna har då fått sig en ordetnlig återhämtningsperriod ( flera månader, typ 3 ☺ ) och det är ju aldrig fel. Men nog sjutton saknar jag att få galoppa och verkligen sträcka ut, känna Luckys kraft och fartvinden i ansiktet, jösses.....ge mig ordentligt underlag snart!!

 

Här är vi ute på ytterligare en av alla skrittsvängar. Bra för Pyret med en lååååång och mjuk igångsättning efter senskadan, men nu vill vi lite mer, både vi & killarna ☺

 

När vi är ute så är jag oerhört tacksam för att våra killar har så himla bra psyke! Efter 3 månader med mestadels skritt så har dom fortfarande alla 4 hovarna i backen. Även de gånger vi galoppat på stora åkern som verkligen inbjuder till att gasa. Och nog känner jag hur det kryper i skinnet ibland på Lucky, men aldrig att han tar tillfället i akt och busar,  inte en endaste gång har han gjort det!! Finaste Prinsen ♥ Och tur är väl det, med den fegmatte som han har ☺

 

 

 

 

Men lyckan i morse när jag klev upp och såg att det hade snöat lite ☺ Nu håller vi tummarna för mer snö! Antingen det eller så får våren komma redan nu, åtminstone så många plusgrader att isen luckras upp och blir lite mer ridbar igen ☺

För både häst & ryttare ☺ Men oj så välbehövligt, för oss alla ☺

 

For ut en sväng på stora åkern. Nu när vi äntligen fått på snösulor så känns det ännu bättre att galoppa, vilket vi alla gillar! 3 varv blev det, varvat trav och galopp med mest fokusering på galoppen. Killarna har var och en tagit det väldigt lugnt nu under en längre period ( förkylning, skador, utan snösulor, underlaget mm ) så ikväll kände jag hur det kröp lite i Lucky, nu vill jag galoppa matte!! 

 

Och galoppa gjorde vi ☺ Och  svettiga blev vi ☺ Men så behövligt för myrkrypet i skinnet!

 

I år var en mindre bra dag som blev en jättebra kväll! Har haft sorg i vårt liv eftersom vår älskade farfar gick bort den 2:dra december. Och vi trodde att vi var förberedda (vilket man ju aldrig kan bli) så vårt liv har varit och är fortfarande fyllt av sorg och tårar blandat med fina minnen och lite skratt, precis som det ska vara.

 

I går var det för mig en väldigt tung dag, fyllt av sorg och en stor dos oro eftersom en av mina familjemdlemmar mår väldigt dåligt själsligt. Men som tur var så brukar en kväll i stallet med finaste Prinsen kunna lätta på lite av allt tungt i bröstet ♥

 

Så igår anlände jag då till stallet, trött och så där obalanserad som man bara kan vara då själen är ledsen och lite trasig. Och vad möts jag då av......jo men total översvämning i Luckys box. Men God Jul Fru Ahlenius i förskott, tomten ville vara så där extra generös mot dig i år....

 

Där och då så kände jag bara.....att nu får det f-n vara nog! Tog en stund innan jag kunde ta in allt och hjärnan kopplade all info och kunde få allt på rätt plats. Men just när jag tänkte, nu lägger jag mig ner och grinar insåg hjärnan att finaste, bästa Ida, tillsammans med vår stallägare Anders, tillsammans hade skottat ut all blöt spån, dragit ut mattorna samt lagt in torrt spån för att torka upp det sista av vattnet som låg och skvalpade i Luckys box. Det enda min hjärna såg och kopplade när jag klev in genom stalldörren, ja det var kaos, ett kaos som jag normalt fixar utan problem. Men just nu när jag inte i själslig balans, ja då fixar jag inte en olycka som denna! 

 

Men då har jag lyckan att ha världens underbaraste kompis, hon heter Ida Milton och är verkligen en helt underbar vän i alla lägen ♥ I går när hon såg förödelsen och visste vad jag har i mitt liv nu, ja då tog hon tag i saneringen av Luckys box tillsammans med vår stallägare Anders. Så när min hjärna hunnit koppla allt som ögonen såg, insåg jag att världens bästa Ida ♥ tillsammans med Anders redan fixat allt till mig. Då höll jag på att börja att gråta igen ( vilket jag gjort till och från hela dagen) men denna gång var det lyckotårar över att få ha så fina människor i mitt liv. Tack för att ni finns där ♥