Jag och Lucky har anmält oss till en kurs! Nästa helg så kommer Yvonne från Sörgården ut till vårt stall för att hålla en nybörjarkurs i Trab. Innan jag ens läste något om Trab så sa jag att det var typ som Westernridning ungefär, men oj så fel jag hade!

 

Nu när jag läst på och fått en liten inblick i vad detta går ut på så känner jag att detta verkligen är någonting som jag eftersökt länge. Kommunikation är A & O när det gäller hästar och säkerhet. Men kommunikation är också livsnödvändigt i det dagliga samspelet med hästen, utan kommunikation åt båda hållen blir det så oerhört mycket missuppfattningar, missuppfattningar som inte behöver uppstå om båda parter kan förstå vad den andre vill och menar ☺

 

Så här beskriver Yvonne på Sörgården Trab " Trab är en mix av working equitation, trail och bruksridning. I trab får ekipagen träna på att lösa problem och situationer som de skulle kunna ställas inför i verkliga livet. För att klara en trabbana krävs god koordination, finmotorik, samarbete och kommunikation mellan häst och ryttare. Målet med trab är att få säkrare ekipage som samarbetar och förstår varandras finaste signaler."

 

 

 

 

 

Nu har vi landat och inatt som vi nog alla som klubbade. Bokstavligt! Rufus var pigg och glad redan igår och han förstod inte varför han inte fick äta som han ville, leka som han ville och tugga på benen. Men en ordination av veterinären var att de skulle ta det lugnt och bara äta risdieten tills magarna var fitforfight igen. 

 

Kirre vaknade till framåt kvällen så då åkte tratten på då han inte ville låta den fina kanylen vara ifred. Så inatt har han legat blickstilla med tratten, för så fort den kommer på rör han sig inte mer än nödvändigt kan jag lova.

 

Nu på morgonen blev det ett återbesök till veterinären för att ta bort kanylerna på Kirre och Morris. Idag blev det lite mer motstånd då energin var tillbaka. Men det gick snabbt och smidigt och det var nöjda hundar som sedan fick gå därifrån. Morris fick en xtra spruta mot illamående då han inte är riktigt lika taggad på att äta och dricka som de andra två. 

 

 

Hundarna mår bättre nu ikväll. Ingen av dom har kräkts, diarren verkar ha lugnat sig, de äter riskok och dricker risvatten. Energin kommer sakta tillbaka och de är gladare nu jämfört med tidigare idag. Men jag ljuger om jag säger att det inte har tagit hårt på våra killar.

 

Men jag är bara överlycklig med att alla lever och blir bättre. När det såg som mörkast ut gick tankarna: Tänk om jag åker härifrån utan Kirvan? Vad fan ska jag göra då?

 

 

 

Är aldrig roligt. Just nu är mattarna Sanna & Jessika förkylda så in i vassens, dom ligger skönt nerbäddade i soffan med sina fyrbenta så vänner Rufus & Kirvan. Som tur är så har min förkylning planat ut, kulmen har varit men det verkar som bättringsvägen blir lika lång som sjudomstiden. 

 

Att rida är inte riktigt på tal om just nu, för ngn av oss. Så gårdagens stall blev att jobbas på lina för alla 3 herrarna. Att lina 3 är inte ens i närheten av så jobbigt som att rida 3 st ☺ Markservicen på det gav ju mjölksyra så in i nordens. kan bara säga som så att lite mat i magen och en dusch senare dog jag av i soffan innan det blev sänggående. Kort men intensiv dag.

 

I dag är det fina Oliwia som har Lucky så utan att ljuga erkänner jag att det med min 48:åriga förkylda gammkropp är väldigt sköööönt ☺ Tack bästa Oliwia med mamma, ni är guld ♥

 

Drömmer mig tillbaka till solen och värmen, men framförallt ljuset!!

 

 

 

 

 

Vill ha en Svart/Vit/Rosa outfit när jag tävlar. Hade tänkt mig 

 

 

Detta har jag sedan tidigare.

 

Men jag skulle vilja komplettera med detta:

 

 

 

 

Äntligen så har min hemska förkylning börjat att vända på sig och orken håller sakta men säkert på att komma tillbaka. Men orken kommer också lusten och glädjen över ridningen.

 

Har haft en låååång svacka när allt med ridningen känts trist, tungt och oerhört svårt på alla sätt. Men med bättre ork ( lite i alla fall ) så känner jag att den tunga uppförsbacken börjar att plana ut.

 

Har börjat att stretcha höftböjarmuskeln för att bli smidigare i mitt bäcken, har hittat ett annat tänk vid nedsittningen samt hittat min yttertygel ngt mer nu än för ett par veckor sedan, så summa summarum så känns det liiite bättre nu än för en vecka sedan ☺

 

Så nu tar jag en dag i taget, ett toppenpass på banan i fredags samt en helt underbar tur ut i skogen på glad Lucky i lördags gör att allt känns så mycket bättre, tack och lov ☺

 

Ska sedan vara med på kurs för Yvonne på Sörgården den 7:de nov. Helt nytt för oss detta med Trab så det kommer att bli jättespännande, vi kommer att jobba både från marken men även uppsuttet ☺ Förhoppningsvis kanske jag hinner fota lite så att ni kan få se lite bilder från den helgen ☺

 

 

 

Pyret är under operation bygga upp muskler! Han har lagt på sig riktigt fint med fett på kroppen sedan han har ätit upp nästan 600 kg torrhö nu i oktober, Vilket känns bra i både hjärtat och själen! 

 

Men nu ska fettet omvandlas till muskler, så på torsdag har vi våran första träning på flera veckor inplanerad. Vilket känns jätteroligt. 

 

Japp, nu är det snart allt fixat inför vintern. Lucky har fått på sig vinterskor runt om, så nu är det bara att skruva i brodd när det så blir dags ☺ Han var lite pillrig och less innan allt var klart, för han är ju van att bara bli skodd fram och nu blev det alla fyra fötterna som skulle fixas. Men med en otroligt duktig hovis så gick det ändå bra ☺

 

Han var så "pillrig" att han gjorde ett bus språng i första galoppfattningen när jag linade honom så att tom Pridde blev till sig i trasorna och började att busa han också, än kan dom våra gamlingar ( Pro gänget som vi kallar Pyret, Pridde & Lucky ) ♥

 

En ny varmvattenbalja är också fixat, behövs ju en till när vi fått 3 hästar i familjen. Denna blev ngt större så den kommer Pyret att få eftersom han äter torrhö i vinter så dricker han betydligt mer än dom andra killarna som äter hösilage. Tackar och bockar för en händig man som alltid ställer upp och jobbar med allt praktiskt runt hästarna, finns huuur mycket som helst ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag fick jag ställa ut höpåsar till Pyret. Det tog 8 dagar för honom att äta upp hela balen som vi ställde in till honom den 8 oktober.

 

Detta var för någon dag sedan 😉

 

I bland så bara stämmer det! I bland så blir det bara helt rätt från någonting som käntes huuuur svårt som helst från början. Och i torsdags var det en sån känsla jag hade, hur f-n ska jag lyckas med detta!

 

Tungt som sjutton, jag tänkte där att detta kommer jag aldrig att fixa. men skam den som ger sig. Tillsammans fixade vi det riktigt bra jag och Lucky ♥ Usch vad han jobbade emot mig från början, han försökte verkligen att köra sitt eget race utan att blanda in mig som satt på ryggen ☺ Men till slut så kom vi överrens om att det ändå är bäst men framförallt roligast att jobba tillsammans, och då satan i gatan, då släppte det ☺

 

Camilla ( min ridinstruktör ) hade lagt upp mitt pass med en superövning som vi bara kunde ligga och rulla om och om igen. Och för varje varv så kände jag mer och mer hur Prinsen mjuknade och innan vi var klar så hade vi gått över till att jobba i traven och han var så himla fin!! ♥

 

Men ni måste förstå att jag fortfarande är ett blåbär på ryggen. När jag är lyrisk och lycklig över våra framsteg så skulle många av er kanske fnissa och tänka, men hallå, det där kan ju vem som helst som ridit några år ☺ Och så är det med all säkerhet, men för mig och Prinsen är det jättekliv tillsammans. Det går absolut inte fort, och jag kämpar fortfarande mycket i skritt men har nu mer och mer börjat att lägga in trav i våra övningar. Men även om vi är som snigeln ( långsam) så går vi ändå framåt, och det är det som är den stora lyckan för mig ☺

 

Den här gången när jag tog steget in på ridskolan  så hade jag redan där och då bestämt mig för att verkligen förstå vad det är jag gör på ryggen. Jag har åkt häst och jag är ta mig sjutton proffs på att åka, men nu vill jag verklige lära mig att rida också! Och då får det ta den tid det tar, thats it!

 

Och med den fina hjälpen från instruktörerna på Hippo samt deras fina toleranta, välutbildade hästar så påbörjade jag min resa som lett mig dit jag är nu i dag när jag fick min alldeles egna fina Lucky. Och nu har jag ytterligare en otroligt duktig, pedagogisk, peppande instruktör vid min sida och det är Camilla Ålander. 

 

Fy sjutton vad nervös jag var första lektionen innan jag skulle rida för henne ☺ Jag sov inte på 3 nätter! Och det var inte för henne som person utan det var för att nu skulle någon annan se hur otroligt lite kunskap jag hade och ändå hade skaffat mig en häst! Oj oj, vad ångesten malde i mig. vad har jag gett mig in på  ☺

 

Men så himla bra allt gick! Jag kände mig som värsta bästa ryttaren ( trots min okunskap) när vi var klar. Jag hade bara jobbat i skritt men så himla härligt det var att få uppleva den ena aha upplevelsen efter den andra. Med Camilla, så klev jag och Lucky upp ytterligare en nivå, på vår resa tillsammans som ett team. Camilla kan verkligen få en som ryttare att känna att " jag fixar detta" huuuur djävulskt svårt det än är. Hon peppar, stöttar, lyfter och nästan bokstavligt bär oss fram i vissa stunder. Förklara så att jag begriper och är väldigt tydlig med när det är jag eller hästen som det sitter i. Gör jag rätt får jag direkt kvitto på det, så då behöver jag inte ägna någon energi på att fundera " var gör jag fel, hur ska jag göra" utan då vet jag att det är att bara visa, visa och visa igen för Lucky tills liljeholmens går upp i hans huvud också ☺ Aha, det är det här matte vill !

 

Och lektionen som vi hade i Torsdags, ja den var helt super för oss båda två! Lyckan som bubblar i magen när jag känner hur Lucky mjuknsde mer och mer den var värd minst 1 miljon! Och tacksamheten som jag känner över att ha Camilla med mig på vår resa, ja den kan inte beskrivas med ord. Hur jag & Lucky slutar som team, ja det vet vi inte. Men med Camillas hjälp hoppas jag att vi ska komma vidare så långt det bara är möjligt, jag har inget bestämt slutmål. Mitt enda mål är att jag som ryttare ska utvecklas så mycket som jag bara kan. Och för Luckys del är min önskan att han ska få en sån bra ryttare på ryggen som möjligt, som gör sitt absolut bästa för att ge honom ett bra och omväxlande arbete så att han kan få vara frisk och kry utan allt för mycket krämpor sista tiden i hans liv här med mig och resten av familjen Ahlenius ♥

 

 

 

Nu ska Pyret få tillbaka allting. Lillvännen trodde inte sina ögon över allt hö.

 

I går så var jag (Åsa) med som groom i vagnen med Jessika ☺ Eftersom Pridde var så vild och galen så behövdes det en groom som höll styr på allt, eller inte ☺

 

Nä då, inte var det så! Pridde skötte sig super med Jesika, jag, och alla våra 3 hundar i vagnen. Han är världens coolaste kille som verkigen är trygg med Jessika, han gör allt som hon ber om, bara han förstår vad det är hon vill ☺

 

På vägen ut så mötte vi 4 älgar som stod och betade på sidan om. Jessika stannade Pridde så att han kunde se och ta in doften och så väntade han snällt medan dom sprang in i skogen, värre var det med doggsen ☺ Dom gick igång så det rök om det. Göte, behöver du låna en duktig älghund så är Ruffe ledig och redo att spåra ☺ Kirvan verkar också ha bra anlag för att bli jakthund. Men lilla söta Morris, ja han såg ut att inte fatta någonting. Men inte spelar det mig någon roll, han ska bara vara söt och ligga i mitt knä så att jag kan pussa på honom ♥

 

Vid ett tillfälle så märktes det att Pridde bara är invand och inte till ordets rätta bemärkelse inkörd. Vi mötte ett annat ekipage som travade ända fram mot oss samt travade igång direkt när dom låg jämsidens och då blev det lite stopp i Priddes huvud, var ska jag, vad vill du, ska jag vända osv osv. Jag fick tillslut kliva ur och hjälpa till med att vända honom tillbaka till rätt håll och sedan var det bara att tuta och köra igen ☺ 

 

Annars gick allt bara bra, Pridde fick jobba lite när han travde men oj vad han frustade och tog i, finaste killen ♥ På väg hem klev vi av och släppte vovvarna en stund så även dom fick jobba lite på lägdan ☺ Gillades skarpt av grabbarna grus ♥ En mysig tur som vi faktiskt han med innan det blev helt mörkt, bara det är en bedrift i sig tycker jag ☺

 

En film från förra året ☺